The Sea Hawk

Titel: The Sea Hawk / Slaghöken
Genre: Äventyr/Action/Romantik
Land: USA
År: 1940
Regi: Michael Curtiz
I rollerna: Errol Flynn, Brenda Marshall, Claude Rains, Flora Robson

Handling: Äventyrsklassiker med Errol Flynn i rollen som sjörövare på 1500-talet. Han kämpar för sitt land genom att konfiskera spanska fartygs guldlast och föra hem dem till Englands sinande stadskassa.

Omdöme: Namnet Errol Flynn förknippas ofta med äventyrsfilm och det här är en av de stora äventyrsklassikerna. Vid rodret stod den erkänt duktige regissören Michael Curtiz som redan tidigare haft framgång med Flynn i sina filmer. Tillsammans gjorde de ett tiotal filmer där denna, Captain Blood (1935) och The Adventures of Robin Hood (1938) är de mest kända.



Errol Flynn är Geoffrey Thorpe, kapten och brittisk sjörövare som i slutet av 1500-talet ger sig på spanska skepp och tar deras värdesaker. Den brittiska drottningen Elizabeth (Flora Robson) försöker hålla ställningen via diplomati när spanjorerna, ledda av Don José (Claude Rains) med sin brorsdotter Doña Maria (Brenda Marshall), kräver en ursäkt och att kapten Thorpe straffas. Elizabeth skickar istället ut kapten Thorpe och hans män på ett hemligt uppdrag där de ska överraska spanska trupper i Panama, något som kan leda till krig mellan länderna om det upptäcks.



Vid sidan om Errol Flynn så är Claude Rains det stora namnet. Fast frågan är om de båda inte överskuggas av Flora Robson i rollen som drottning Elizabeth. Hon påminner faktiskt en del om Helen Mirren och har en härlig närvaro. Det är inte så lätt att hitta rätt i rollen som kung eller drottning, men det gör alltså hon. Däremot är Brenda Marshall som Doña Maria något svag då hon känns kall som skådespelerska. Här var det tänkt att den mer kända Olivia de Havilland skulle axla rollen, men hon var trött på den typen av roller och tackade nej.



På klassiskt matiné manér bjuds man på en hjälte som är större än allt annat. Givetvis måste han ha en kvinna vid sin sida, i det här fallet står det tidigt klart att det kommer vara Doña Maria som faller för hans charm och äventyrlighet. Men hennes farbror har andra planer för kapten Thorpe och smider planer tillsammans med en av drottningens närmaste män. Det hela avgörs i strider på skepp och fäktning i slott, precis som man vill ha det.



Med en annan, svagare regissör, hade filmen lätt kunnat bli medioker. Nu har man regissören som något år senare skulle ge oss klassikernas klassiker Casablanca (1942). Han visste hur man skulle fånga sin publik och hålla igång en film. Intressant nog använde man sig av ett smart knep när scenerna i Panama utspelar sig. Här har man nämligen valt att tinta fotot och ge det en brun färg som säger att det är varmt som tusan.



Panama-scenerna tar bara upp runt en halvtimme av filmen, men här känner man att det hela blir på allvar. För det här är inte en komedi med sjörövare som gör lite som de vill och lyckas med allt. Nej, här blir det på blodigt allvar och alla kommer inte överleva när krutröken lagt sig. Visst vet man hur det kommer sluta med kapten Thorpe och hans Doña Maria, men vägen dit är underhållande och känns aldrig trist som det t.ex. blev i tidigare nämnda Captain Blood. Det blir en svag fyra.



3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7