The Way Way Back

Titel: The Way Way Back
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2013
Regi: Nat Faxon & Jim Rash
I rollerna: Liam James, Sam Rockwell, Toni Collette, Steve Carell

Handling: 14-årige Duncan tvingas spendera sitt sommarlov med sin mamma Pam, hennes högdragna pojkvän Trent och hans dotter Steph. Duncan har problem att passa in och hitta sin plats, men hittar en osannolik vän och mentor i Owen, som jobbar på det lokala äventyrsbadet där Duncan får ett sommarjobb.

Omdöme: Jag vet inte riktigt vad det är, men det är svårt att verkligen få till en bra ungdomsfilm nuförtiden. När man är uppväxt med skön ungdomsfilm från 80-talet blir det svårt att få samma "kick" från ny ungdomsfilm. Eller så har det att göra med att man inte är i den åldern längre. Förmodligen har det även en del att göra med nostalgi när man ser äldre ungdomsfilmer. Men det var nog ändå bättre förr...



Duncan (Liam James) är en ganska tystlåten 14-åring som inte har några vänner och inte är direkt framåt. Hans mamma Pam (Toni Collette) har ihop det med Trent (Steve Carell). Duncan är inte särskilt förtjust i Trent som inte är en jättedålig man, men misslyckas kapitalt med de små, viktiga sakerna. Han säger att han menar en sak, men i verkligheten betyder de något helt annat.



När Duncan, mamma Pam, låtsaspappa Trent och hans tonårsdotter anländer till Trents sommarhus i Hamptons, vill Duncan bara komma iväg från allt. Han hittar en cykel i garaget och ger sig ut på äventyr. Det leder honom till det lokala äventyrsbadet där han tas under vingarna av Owen (Sam Rockwell). Owen visar sig vara precis vad Duncan behöver, en fadersfigur som får ut Duncan ur sitt skal.



En ganska typisk "coming of age" film, om att växa upp. Visst får den till det - stundtals. Filmen känns lite för ojämn för att den verkligen ska greppa tag i mig. Främst är det att den blandar lättsammare situationer med mer seriösa. Jag föredrar det seriösa i en sån här film då humorn sällan lyckas. Så är även fallet här. Förvisso är Sam Rockwell bra som Owen som står för det mesta av humorn. Han är naturlig i sin roll, vilket gör mycket. Men jag gillar att se vad Duncan går igenom och vill känna med honom. Det gör jag inte mer än ett par gånger.



Det här är bättre än en vanlig, typisk Hollywood-ungdomskomedi med en massa fylla, fester och korkad dialog. Den har helt klart sina poänger och man får med lite av allt. Fast det är inte tillräckligt för att leka med de stora pojkarna i genren. Det ska man kanske inte heller förvänta sig, men det är något man som tittare hoppas på. En kul grej är att de båda regissörerna Nat Faxon och Jim Rash dyker upp i ganska stora biroller som Roddy respektive Lewis (skön karaktär) på äventyrsbadet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.5