söndag 17 november 2013

Trust Me



Titel: Trust Me
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 2013
Regi: Clark Gregg
I rollerna: Clark Gregg, Saxon Sharbino, Amanda Peet, Sam Rockwell, Felicity Huffman, William H. Macy

Handling: Om Hollywoodagenten Howard, som verkar hittat guld efter att ha tecknat kontrakt med nästa stora barnstjärna. Historien följer sen resan genom den otäcka verkligheten inne i Hollywood, och hur Howard desperat försöker lyckas i en bransch som inte har något intresse av honom.

Omdöme: Howard (Clark Gregg) är en f.d. barnskådespelare som numera jobbar som agent åt just barnskådespelare. Dagen går inte direkt strålande när han blir av med en klient till sin största rival Aldo (Sam Rockwell). Men det hela vänder när han först får ihop det med Marcy (Amanda Peet) och sedan när 14-åriga Lydia (Saxon Sharbino) behöver honom som sin lokala agent och visar sig vara hett eftertraktad till en filmserie på tre delar.



Filmen inleds med att visa slutet, något som i vissa fall kan funka, men här passade det inte. Det hela börjar annars något trevande och känns lite tillgjort om man ska vara ärlig. Men det tar inte lång tid innan man blir varm i kläderna. Howard, som verkar vara en jobbig typ, visar sig vara en varm och vänlig person. Problemet är bara att han inte alltid får som han vill. Han är inte en utpräglad loser, men det har uppenbarligen inte gått så bra för honom som barnskådespelaragent på senare tid. Lydia kan dock bli vändningen.



Filmen innehåller mycket svart humor som på sina håll blir riktigt underhållande. Man har svårt att hålla sig för skratt när Howard hamnar i situationer som han inte kan ta sig ur på ett normalt sätt. Detta håller på ungefär halva filmen, kanske lite mer. William H. Macy dyker upp i en skön roll som känns perfekt för honom, men är med på tok för lite. Det känns som en feelgood-film under långa stunder. Men sen blir den plötsligt mörkare. Man vet till en början inte riktigt om det bara är Howard som inbillar sig saker eller om det faktiskt händer.



Själva vändningen till det mörkare är inte helt fel. Filmen får en helt annan tyngd och innebörd. Allt som hänt tidigare känns som en annan film. Personligen hade jag nog velat att filmen hade fortsatt med den gemytliga stämningen och den mörka humorn. Framförallt när man kommer till filmens upplösning som inte är till belåtenhet. Det känns inte som det går ihop och blir lite för otroligt. Några av slutscenerna funkar inte heller riktigt rent teoretiskt sätt. Synd på en annars så trevlig film som hade kunnat hamna på ett högre betyg. Nu är den fortfarande klart sevärd och överraskade i mycket, men besvikelsen över slutdelen går inte att komma ifrån.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

---

Om visningen: Jag, min bror och Henke tar oss från visningen innan och kommer till Klarabiografen med en kvart kvar innan filmen ska börja. Till vår förskräckelse har det bildats en lång kö som slingrar sig utanför salongen. Sista filmen på festivalen och man kommer få sitta längst fram på kanten, tänker man. Nåja, det ordnar sig nog förhoppningsvis.

Direkt när vi ställt oss i kön så börjar man släppa in och det går förvånansvärt snabbt. Volontären varken streckkodar eller river biljetterna, utan kollar bara att man har giltig biljett. Smidigt värre alltså.

Väl inne i salongen, som jag aldrig besökt tidigare, visar det sig faktiskt finnas en del hyggliga platser kvar åt oss. Efter ett platsbyte får vi bra platser trots att det såg mörkt ut en stund innan när man såg kön.

Visningen går utan några problem och Klarabiografen visar sig vara en mer än godkänd biograf. Sätena och benutrymmet är klart bättre än vad många andra festivalbiografer kan bjuda på.

Efter filmen är det dags för middag innan Henke ska iväg på sin fjärde och sista film för dagen. Efter att det visar sig vara fullt på det planerade middagsstället, hittar vi ett annat lämpligt ställe där vi får bord. En fullt acceptabel måltid och en hel del filmsnack senare kunde vi konstatera att det var en lyckad och trevlig liten filmträff.

2 kommentarer:

  1. En riktigt intressant film. Det är som att den har tre faser, precis som du är inne på ändrar den karaktär allt eftersom. I slutändan blir det inte helgjutet, men ett ganska bra försök. Min revy kommer imorgon bitti.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Blir intressant läsning. Precis, resultatet var inte helgjutet, men ändå fann jag filmen vara klart bra fram till slutet.

      Radera