I Walk Alone

Titel: I Walk Alone / Jag kämpar ensam
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1947
Regi: Byron Haskin
I rollerna: Burt Lancaster, Lizabeth Scott, Kirk Douglas, Wendell Corey

Handling: Frankie Madison återvänder till New York efter att ha avtjänat ett 14-årigt fängelsestraff. Han förväntar sig hälften av det han och hans partner, Noll "Dink" Turner, kom över då Frankie åkte fast och Noll klarade sig. Noll är nu en framgångsrik nattklubbsägare, men en av hans flickvänner vänder sig mot honom...

Omdöme: Radarparet Burt Lancaster och Kirk Douglas, som spelade i sammanlagt sju filmer tillsammans, spelade här för första gången mot varandra. De slog båda igenom två år tidigare, precis som Lizabeth Scott i den kvinnliga huvudrollen.



Passande nog gjorde regissören Byron Haskin lite av en regidebut här då han endast hade gjort några stumfilmer under 20-talet. Han hade dock lång erfarenhet från filmbranschen efter att ha jobbat som filmfotograf och med specialeffekter. Under tidigt 40-tal blev han fyrfaldigt Oscarsnominerad för bästa specialeffekter. Han belönades då även med ett tekniskt pris som pionjär inom utvecklingen av specialeffekter.



Filmen har en gammal beprövad historia med två f.d. vänner som nu blivit fiender och har en kvinna mellan sig. Burt Lancaster har huvudrollen som Frankie Madison som precis kommit ut efter att ha avtjänat ett fängelsestraff på 14 år. Kirk Douglas är Noll "Dink" Turner som blivit en framgångsrik nattklubbsägare. Frankie tycker han har rätt till hälften eftersom det var så de kom överens innan han åkte fast och Dink kom undan (eftersom Frankie inte tjallade på sin vän).



När Dink slingrar sig blir det nattklubbssångerskan Kay Lawrence (en passande Lizabeth Scott som ofta jämfördes med Lauren Bacall) som tar Frankies parti. Frankie kan dock inte vara helt säker på vad hennes agenda är då hon varit Dinks flickvän. Detta klarnar när Dink avslöjar att han ska gifta sig med den inflytelserika Mrs. Richardson (Kristine Miller). Rävspelet är i full gång och frågan är bara vem, om någon, klarar sig med livet i behåll.



En sak jag känner direkt när filmen är slut är att man gjort en stor miss i att inte använda karaktären Mrs. Richardson mer. Kristine Miller var för mig helt okänd, men hon hade potential och likaså satt Mrs. Richardson på mer än vad man fick ut. Med tanke på att hon skulle vara inflytelserik hade hon kunnat bli en perfekt femme fatale som hade kunnat strula till det för de inblandade. Eftersom sångerskan Kay är lite av en "good girl", hade det behövts en "bad girl", något som för övrigt funkade mycket bra i noir-favoriten Out of the Past (1947).



"You look like a man who might have three or four interesting sentences to say. Let's face it, you said them. Goodnight."
- Mrs. Richardson

Det är svårt att inte se potentialen i denna noir, med en stark rollista och ett par bra karaktärer. Man bjuds på en del rappa repliker som man bara måste älska i noir-filmer. Men även upplägget funkar och fotot bjuder på tillräckligt för att skapa en passande inramning.



"Stay where you are, mouse face."
- Frankie Madison

En scen sticker ut lite extra när de tre huvudkaraktärerna plus några inhyrda skurkar är samlade på Dinks kontor. Här klipper man skickligt mellan karaktärerna när något är på gång. Men som helhet saknas det något i manuset för att detta ska bli en minnesvärd noir. En av dem är alltså att man missat chansen att få med Mrs. Richardson mer...

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0

---

Henke har sett en italiensk neo-realism klassiker.

Missa inte sammanfattningen av 40-talet imorgon.