torsdag 19 december 2013

Johnny Belinda



Titel: Johnny Belinda / Våld i mörker
Genre: Drama
Land: USA
År: 1948
Regi: John Negulesco
I rollerna: Jane Wyman, Lew Ayres, Charles Bickford, Agnes Moorehead, Jan Sterling

Handling: Dr Robert Richardson är nyinflyttad i en liten fiskestad och blir intresserad av en ung dövstum kvinna vid namn Belinda som bor med sin far och faster. Han lär henne teckenspråk och läppläsning. Men en natt när Belinda är ensam blir hon våldtagen. Rykten sprids snabbt i det lilla samhället och gör det svårt för Belinda och doktorn.

Omdöme: Filmen skulle komma att bli Oscarsnominerad i alla de tunga kategorierna - sammanlagt 12 nomineringar (inklusive bästa film, regi, manus och alla fyra skådespelarkategorier). Men den är nog mer känd för sin enda vinst då Jane Wyman i rollen som den dövstumma Belinda blev den första skådespelaren sen stumfilmseran att vinna en Oscar utan att yttra ett enda ord (eller ljud för den delen).



Historien är baserad på en framgångsrik pjäs med samma namn, men den i sin tur är baserad på en verklig händelse. Detta lär även vara den första Hollywood-filmen som fick behandla ämnet våldtäkt, även om det blev kontroversiellt. Nu visar man givetvis inte så mycket av själva händelsen, men antyder det klart och tydligt. Det blir även vändningen i historien då Belinda går från att vara en glad och oförstörd ung kvinna som precis börjat komma ut ur sitt skal, till att bli rädd och skräckslagen av händelsen.



Handlingen utspelar sig i nordöstra Kanada. Till en början är det lite svårt att veta när det hela utspelar sig eftersom tiden stått stilla i det lilla samhället där det mest är fiskare och bönder. Man har inga vägar eller bilar, endast häst och vagn. Men det visar sig att det utspelar sig efter andra världskriget, alltså när filmen spelades in.



Personligen trodde jag historien skulle utveckla sig på ett lite annat sätt. I ärlighetens namn hade jag föredragit det då det hade kunnat bli riktigt spännande och intressant. Nu känns det mer som första halvan av filmen, innan själva incidenten sker, är den som är bäst. När man lär känna Belinda och ser framstegen hon gör. Från att bli kallad "dummy" till att hennes far är stolt över sin dotter.



Även om Jane Wyman lämnar det starkaste intrycket med sitt ansiktsspel och kroppsspråk, så är samtliga bra. Inte så konstigt att även Lew Ayres (huvudroll), Charles Bickford (biroll) samt Agnes Moorehead (biroll) alla blev nominerade för sina prestationer. Roligast är det att följa Lew Ayres som starkt påminner om Jack Lemmon med sitt sätta att prata och även en del detaljer i skådespeleriet.



På det stora hela är det här ingen dum film, men när man förväntar sig något mer så blir man lätt besviken. Det känns inte som man gått hela vägen med vissa delar av historien som man hade kunnat få ut mer av. Samtidigt tror jag filmen var ganska vågad och stark när den kom, vilket gör att man har svårt att känna lika starkt nu som man säkert gjorde då. Det jag istället tar med mig är några fina prestationer som ger filmen ett plus i kanten.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.8

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar