The Great Escape

Titel: The Great Escape / Den stora flykten
Genre: Äventyr/Krig
Land: USA
År: 1963
Regi: John Sturges
I rollerna: Steve McQueen, James Garner, James Coburn, Charles Bronson, Richard Attenborough, Donald Pleasence

Handling: 1943 öppnade tyskarna ett högsäkerhetsfängelse för krigsfångar. Där placeras de mest notoriska rymmarna - alla tillsammans. Genast börjar flyktplaner planeras, för 250 man. Baserat på en sann historia.

Omdöme: Denna klassiker hade jag inte sett på år och dar. En film jag gärna ville se om då jag mindes den som mycket bra. Det är en sån där typisk matiné-film som man inte ska stressa igenom. Istället ska man vara på rätt humör och ha gott om tid på sig när man sätter sig för att titta på det nästan tre timmar långa äventyret.



Filmen kan delas in i tre delar. Den första delen fungerar som introduktion av karaktärerna. De tyska styrkorna har upprättat ett nytt fångläger där de placerar de som stått för flest rymningsförsök. Att samla dem på en och samma plats borde ses som dumdristigt, men tyskarna är övertygade om att de har stenkoll på fångarna, vilket de givetvis inte har.



Den andra delen, mittendelen av filmen, koncentrerar sig mest på att följa flyktförsöket, det stora flyktförsöket. De ska nämligen försöka sig på en massflykt där upp emot 250 fångar ska rymma samtidigt. Till detta behövs en tunnel, men man bygger tre för säkerhets skull. Även en stor mängd utrustning, kläder, förfalskade dokument och mycket mer krävs för operationen. Alla får sina uppgifter och gör det de är bäst på.



I den avslutande tredje delen är det själva rymningsförsöket som gäller och som avslutar historien. Här blir det genast lite mer spännande än vad det varit under de två första delarna då det för det mesta varit lättsamt och där man aldrig riktigt kunnat ta tyskarna på allvar. Nu, när rymningen är ett faktum, blir de olika karaktärernas öden intressanta att följa. Vem kommer klara sig, om någon?



Intressant nog får ingen av karaktärerna ta på sig huvudrollen, trots att man kan tro att det är Steve McQueen som den smått kaxige och självsäkre amerikanen som ska göra det. Alla får vara med på ett hörn och alla har de väldigt olika karaktärer att jobba med. Richard Attenborough i rollen som britten Bartlett, som är den som har hand om planeringen och genomförandet av flyktförsöket, är kanske ändå den som får störst utrymme. Hans karaktär är dock ganska osympatisk om man ska vara ärlig. Desto roligare är det att följa James Garner som "fixaren", James Coburn som "tillverkaren" samt Charles Bronson som "tunnelkungen".



Om man granskar de tre delarna man bjuds på så inleds det klart lovande. Det är kul att lära känna karaktärerna och se hur de genast går till verket. De ödslar inte många minuter innan de testar säkerheten och försöker hitta en väg ut. Mittendelen är filmens svagaste. Här går filmen lite på tomgång när man mest väntar på att de ska försöka rymma. Man känner mest att tyskarna förlöjligas då de har noll koll och så uppenbart låter sig luras. Fångarna får göra precis som de vill och har tillgång till i princip allt. Här hade man velat att det vore lite seriösare, lite verkligare (för jag kan inte tänka mig att det såg ut så här under hela deras vistelse). Under den avslutande delen tar sig filmen igen och blir alltså allvarligare.



Det är bara att konstatera att denna fina film inte är en toppfilm som jag kom ihåg den som. Missförstå mig inte nu, för jag gillar fortfarande filmen. Det är bara det att det är långt ifrån en femma som jag hoppades att den skulle visa sig vara. Den är för lång och saknar en seriösare ton som nog hade varit att föredra. Det går dock inte att komma ifrån att filmen är välgjord, underhållande (för det mesta) och både inleder och avslutar starkt. Noterbart att filmen inte har någon kvinnlig roll, vilket inte heller behövs i en film som denna. Svag fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.3

---

Passande nog är detta den första filmen som får den eftertraktade Bronson-stämpeln. Det är få filmer med Charles Bronson som INTE är värda den.


Andras tankar om filmen:

Jojjenito
Fiffis filmtajm
Fredrik on Film
The Velvet Café
Moving Landscapes
Rörliga bilder och tryckta ord