torsdag 12 december 2013

The New York Ripper



Titel: Lo squartatore di New York / The New York Ripper
Genre: Skräck/Mysterium/Thriller
Land: Italien
År: 1982
Regi: Lucio Fulci
I rollerna: Jack Hedley, Paolo Malco, Howard Ross, Alexandra Delli Colli

Handling: New York är inte någon direkt snäll stad. Särskilt inte när det finns en galen mördare lös. En mördare som pratar som en anka... Han använder de mest smaklösa sätten att ta livet av kvinnor, bl.a. med rakblad.

Omdöme: Det finns filmer man minns för att de är extremt bra eller extremt dåliga. Sen finns det vissa undantag. Detta är ett sådant undantag. Skådeplatsen är New York. Det är tidigt 80-tal och Death Wish-vibbarna är påtagliga. Det är sunkigt, sönderklottrat och fullt med skumma typer som vill dig illa. Det gäller givetvis att ensam inte ta tunnelbanan. Men det är inte enda platsen där du ska känna dig osäker...



Det ena brutala mordet efter det andra inträffar runt om New York. Polisen är handfallna med polisutredaren Fred Williams (Jack Hedley) i spetsen. Han är ingen typisk "hjälte" som man skulle kunna tro, nej även han har sina brister, som t.ex. att besöka prostituerade, något mördaren vet om. Inte heller Dr. Paul Davis (Paolo Malco), som ska försöka skapa en gärningsmannaprofil, är guds bästa son. Att han gärna inhandlar snusktidningar för män, om män, gör honom även intressant för själva utredningen.



Vem är då mördaren? Ja, det är ett stort mysterium. Ett ännu större mysterium är varför mördaren pratar som en anka!? Detta gör att filmen verkligen sticker ut. Varje gång mördaren pratar kan man inte annat än brista ut i skratt. Det är så sjukt bisarrt, men det funkar. Det är verkligen så man inte vet om man ska skratta eller gråta. Samtidigt är morden på unga kvinnor brutala och i flera fall bjuds man på klart övervåld. Versionen jag sett är dubbad på engelska (finns även dubbad på italienska) och just mördaren har man lyckats riktigt bra med.



Filmen har en viss sunkkänsla över sig redan från början. Men efter ett tag blir man varm i kläderna och filmen visar ändå att den har vissa aspirationer på att även ha ett snyggt yttre. Det funkar väl så där, men man kan inte låta bli att tänka på Dario Argento när man leker en del med färgerna, skuggorna och kameravinklarna. Synd bara att allt känns halvdant, annars hade filmen kunnat höjas lite grann.



En av filmens klart svagaste sidor är skådespeleriet där ingen är direkt bra. Värst är det med ett par som får utrymme under andra halvan av filmen som verkligen är urusla. En del har med dubbningen att göra bör tilläggas. När de två pratar med varandra är det verkligen kalkonvarning. Det, och en del annat, gör att filmen pendlar mellan att vara en riktig b-film till att vara en sleazig kultklassiker man bara vill ha mer av. Betyget blir därför väldigt svårt att sätta till slut, men det går inte att ta miste på det höga underhållningsvärdet som gör oerhört mycket.

1 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

2 kommentarer:

  1. Har sett den en gång då på 80-talet. Minns morden som var obehagliga samt kalle anka rösten men inte så mycket mer. Kanske omtitt ngn gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Kul att du sett den, och ja morden är/var säkert obehagliga. Svårt att missa Kalle Anka-rösten, den är underbar!

      Radera