Titel: When Harry Met Sally... / När Harry träffade Sally...
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1989
Regi: Rob Reiner
I rollerna: Billy Crystal, Meg Ryan, Carrie Fisher, Bruno Kirby
Handling: Kan en man och en kvinna vara bara vänner? Det är vad Harry och Sally diskuterar på sin resa från Chicago till New York. Flera år senare vet de fortfarande inte svaret...
Omdöme: När historien tar sin början är året 1977. Harry ska samköra med Sally från Chicago till New York. Harry är då ihop med Sallys väninna och på vägen mot New York pratar de om en man och kvinna egentligen kan vara vänner med varandra. Båda är ganska kalla mot varandra och det finns inte mycket kemi dem emellan. Man får inte riktigt en känsla för karaktärerna under denna inledande kvart, men bättre ska det bli.
Åren går och Harry och Sally träffar på varandra igen, denna gång på flygplatsen. Båda är i en seriös relation och denna gång är deras kemi helt annorlunda. Det är mer avslappnat, främst från Harrys sida, och de två kommer varandra lite närmare. När det sedan passerar ytterligare några år är det dags för de två att verkligen börja umgås. Nu är de nämligen båda singel - samtidigt. Det är nu saker blir intressanta.
Stora delar av filmen utspelar sig i New York under hösten, främst under 80-talet. Förtexterna är vita mot svart bakgrund, och det spelas någon slags jazzig musik till det hela. Svårt att då inte tänka på Woody Allen som det här faktiskt påminner en del om. Dock är det inte den där snabba, kvicka dialogen man brukar få i hans filmer. Istället är det en lite långsammare berättad kärlekshistoria med både humor och värme.
Billy Crystal och Meg Ryan står för huvudrollerna och deras samspel blir bara bättre och bättre, precis som det ska vara. Även om det tar lång tid för karaktärerna att komma underfund med att de faktiskt passar ihop så blir det aldrig tråkigt att följa dem. Med det vackra New York under hösten som bakgrund är det svårt att inte bli charmad. Filmen tar sedan en sväng in i ett kallare, vintrigare landskap och då ändras också tonen lite grann. En kort period där filmen kanske tappar lite, men inget långvarigt.
Det här är en film som hittar rätt i det mesta som en sån här film ska göra. Det blir aldrig för sockersött (även om det gärna hade fått vara det i någon scen) och både regissören Rob Reiner och manusförfattaren Nora Ephron, som senare bl.a. även stod för de romantiska filmerna Sleepless in Seattle (1993) och You've Got Mail (1998), har hittar rätt här. Uppenbarligen har de tagit en del från sig själva som vi ser i Harry respektive Sally.
Något som är extra skönt är att det handlar om vuxna människor med vuxen dialog, vilket oftast leder till bättre, mer kännbar romantik. En sak jag gillar är splitscreen-scenerna som är klart lyckade och spelar en viktig roll i filmen. Dels är det när Harry och Sally pratar med varandra när de tittar på Casablanca (1942), dels när de ringer till sina respektive vänner och pratar om sitt förhållande - samtidigt. Hade sett filmen tidigare, men det mesta kändes ändå nytt. En svag fyra känns lagom.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.6
En klar favorit när det begav sig, men jag har ingen aning om hur den skulle stå sig idag.
SvaraRaderaHenke: Tycker den håller klart bra och det är en film jag gärna återvänder till även framöver.
RaderaJag minns den här som kalasmysig men har inte sett den på jättelänge. Kanske dax för en omtitt. Tack för tips :)
SvaraRaderaFiffi: Skulle bli förvånad om även du inte skulle uppskatta den vid omtitt. Den är lite som Frankie & Johnny, även om den här har mer humor. Mysig är helt rätt ord.
RaderaOj! Inga knasbolliga bokstäver/ord som ska verifieras? :D :D :D
SvaraRaderaFiffi: Ja, vi testar så får vi se hur det går :D
RaderaHärligt val! En finfin gammal klassiker ju!
SvaraRaderaDet är just det här som är så härligt med att läsa andra filmbloggar...att man återupptäcker gamla godingar som man direkt blir sugen på att kolla in igen! :-)
Steffo: Kul att höra! När man känner för den här typen av film så är det här ett ypperligt val. Många minnesvärda scener och repliker, och Billy Crystal/Meg Ryan funkar klart bra ihop.
RaderaKan bara instämma med övriga, en klassiker som håller för förvånansvärt många omtittar. Synnerligen trevligt soundtrack med Harry Connick får man ju på köpet också.
SvaraRaderaSofia: En sån där film där musiken/soundtracket egentligen inte har någon framträdande roll, tycker jag. Men det tyder även på att filmen är bra som den är och att musiken inte gör bort sig :)
RaderaJag brukar inte gilla romcom men den här är en favorit har sett den många gånger och tröttnar aldrig. Bortsett från den larviga orgasmscenen är den nästan fulländad.
SvaraRaderafilmitch: Den är (oftast) nedtonad och trovärdig, vilket gör det lätt att ta till sig den. Har för mig att den scenen var Meg Ryans påhitt (att den skulle ske på restaurangen)...
Radera