Titel: 12 Years a Slave
Genre: Drama
Land: USA
År: 2013
Regi: Steve McQueen
I rollerna: Chiwetel Ejiofor, Michael Fassbender, Lupita Nyong'o, Benedict Cumberbatch, Paul Dano, Paul Giamatti, Brad Pitt
Handling: Solomon Northup är välutbildad och har talang för musik. Han bor med sin fru och sina barn i Saratoga i New York. En dag blir han kontaktad av två män som påstår sig jobba för en cirkus och Solomon tackar ja till att ackompanjera deras cirkusnummer på fiol under en kort period. Men efter att ha tagit ett glas med männen vaknar han omtöcknad och bunden och ställs inför den fasansfulla sanningen att han nu är slav.
Omdöme: Efter filmer som Hunger (2008) och Shame (2011), som var ok respektive bra, tog sig regissören Steve McQueen an denna 1800-tals historia baserad på Solomon Northups memoarer. Med sig har han än en gång Michael Fassbender som spelade huvudrollen i båda hans tidigare filmer. Skulle duon lyckas göra något intressant av ett på förhand tråkigt ämne?
Är det något jag har svårt för så är det (oftast) 1800-talet fram till depressionen. Sällan blir det bra på film då denna period inte tilltalar mig, förutom i västerns bör tilläggas. Eftersom McQueen har en tendens att göra lite långsammare filmer, var jag reserverad inför denna film då storyn inte lockade nämnvärt. Därför blev jag positivt överraskad när filmen visade sig flyta på över förväntan - till en början.
Första halvan av filmen, när man får följa Solomon (Chiwetel Ejiofor) som fri och när han köps av sin första ägare Ford Benedict Cumberbatch, är till belåtenhet. Här behandlas han väl av sin ägare och sköter sitt jobb. Han får dock trubbel med en av Fords förmän i form av Tibeats (Paul Dano). I och med att han får en ny ägare, Edwin Epps (Michael Fassbender) börjar filmen tyvärr tappa allt mer.
Det blir nu allt mer händelsefattigt, utdraget och trist när man får följa Solomon i en ständig kamp med Epps. Samtidigt lär han känna Patsy (Lupita Nyong'o) som är en stjärna på bomullsplantagen där de får jobba åt Epps. Hon får utstå en hel del av Epps som behandlar henne lite som han behagar. Det blir mest en enda lång kamp för överlevnad för de två och förutom en lång piskscen finns här inte mycket att bli upphetsad över.
Det är svårt att se storheten i filmen som blivit hyllad av många, men hos mig gick den inte alls hem. Å andra sidan var det inte helt oväntat. En film som Lincoln (2012) gick inte heller hem hos mig. Denna var åtminstone inte lika trist, så en del av värde fanns det. Skådespeleriet är t.ex. genomgående bra där trion Chiwetel Ejiofor, Michael Fassbender samt nykomlingen Lupita Nyong'o övertygar mest. Om första halvan låg på en stabil trea, så var den andra halvan inte mer än en tvåa. En stark två känns därför som ett generöst, men rättvist betyg.
4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 8.6
Jag är på ditt lag, min tämligen svaga trea håller i sig även med filmen i backspegeln. Men vi lär nog få se en hel del av den här filmen när det blir Oscarstider på riktigt.
SvaraRaderaFiffi: Den var inte så dryg och trist som jag hade förväntat mig, men att det skulle vara en av de bättre filmerna från året, nej.
RaderaNu ska jag in och läsa hos dig också.
Jag har ännu inte sett den här men kan inte låta bli att fundera lite på det faktum att du säger dig (oftast) inte gilla filmer som utspelar sig 1800-1930. Innebär det att filmer med historier från den perioden tenderar att vara lika eller att du sett liknande filmer? För i teorin borde det väl inte finns en mindre uppsjö av historier och teman att utforska under den här perioden jämfört med 1930-2013?
SvaraRaderaSofia: Det är miljöerna, de trista kläderna, oftast är det deppiga historier och tråkiga karaktärer. Visst finns det undantag, men jag blir nästan per automatik lite distanserad redan från början. Är det äldre perioder är det oftast klart intressantare.
RaderaÄr osäker på den här. Av nån anledning så har jag inte lockats att se nån av Steve McQueens filmer. De känns klinisk, kalla. Men jag ska försöka se den här men känns som man måste vara på humör.
SvaraRaderaJojjenito: Hunger var ok, men ganska långsam. Shame var bra, den ska du se. Denna tilltalar vissa mer än andra. Jag har svårt att engagera mig i den här sortens historier. Tarantino gjorde ju något liknande, fast lättsammare, med Django Unchained...
Radera