Jack Ryan: Shadow Recruit

Titel: Jcak Ryan: Shadow Recruit
Genre: Action/Drama/Thriller
Land: USA/Ryssland
År: 2014
Regi: Kenneth Branagh
I rollerna: Chris Pine, Kevin Costner, Kenneth Branagh, Keira Knightley

Handling: En ung, hemlig CIA-analytiker vid namn Jack Ryan avslöjar en rysk plan att störta den amerikanska ekonomin med en terroristattack.

Omdöme: Hur ofta regisserar en regissör sig själv som huvudskurk i en film? Inte särskilt ofta när jag tänker efter på rak arm. Visst händer det att en regissör spelar i sin egen film, men oftast är han hjälten eller i en mindre roll. Inte här. Här spelar Kenneth Branagh en rysk skurk som tack och lov pratar ryska med sina anställda. En sån där detalj man annars ofta stör sig på i Hollywood-filmer.



Jag måste säga att jag blev överraskad av den här filmen. Den var ju bra, tänkte jag. Betoningen på "var", för den inleder klart lovande. Den fick mig att hoppas på något i stil med Bourne-filmerna med lite av de nyare Bond-filmerna. Vi får en introduktion av Jack Ryan (Chris Pine) som pluggar och sedan är med i Afghanistan som soldat. Efter en ryggskada rekryteras han som analytiker av Thomas Harper (Kevin Costner) som jobbar åt CIA.



Man tar med attacken den 11:e september som grund, och det funkar bra. Man får då en verklighetsanknytning man annars saknas i många filmer av det här slaget. Det är sen dags för Jack Ryan att bege sig till Moskva för att se över ett företags konton som de har i företaget han jobbar i (men i själva verket jobbar alltså Ryan i hemlighet åt CIA). Chefen för det ryska företaget är Viktor Cherevin (Kenneth Branagh) och snart är agentmakeriet i gång för fullt.



Filmen håller bra under halva filmen, fram till att Jack Ryan ska äta middag med Cherevin. Nu kommer Ryans fästmö in i bilden - Cathy Muller (Keira Knightley). Hon hamnar i en situation som gör att hon "måste" vara med på middagen. Detta godkänns genast av Harper (Costner), som är den operativa chefen. Tyvärr går det nu bara utför för filmen som allt mer tappar kontakt med allt vad realism heter.



Det fanns så mycket man kunde göra som man inledde filmen med. Man hade kunnat göra den mörkare med enkla medel. Ryans ryggskada hade man t.ex. kunnat lägga in senare i handlingen för att visa att han är mänsklig. Nej, nu blir han istället en superhjälte som tar emot en massa stryk, löser problem på en sekund och räddar världen (i princip) över en natt. Han är en analytiker som aldrig jobbat på fältet, men plötsligt kan han allt. Hade man istället haft Harper (Costner) i denna roll hade man kunnat köpa det. Chris Pine säger mig inget i huvudrollen. Tänk om Costner hade spelat Jack Ryan, då hade det kunnat bli något, precis som när Harrison Ford spelade agenten.



Att man frångår ett fungerande koncept från den första halvan av filmen är riktigt tråkigt. Man bjuds på standardmallen för hur en actionfilm från Hollywood ser ut. Man vet exakt vad som kommer hända, att vår "hjälte" räddar allt och alla i sista sekunden och det funkar bara inte. Det är väldigt synd när man hade något på gång under första halvan. Vill man bara ha vanlig action, välgjord sådan förvisso, så blir man nog nöjd. Men man ska inte förvänta sig något bra, speciellt inte under andra halvan. Slutet är också sliskigt och pålagt, helt onödigt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.8