Titel: Philomena
Genre: Drama
Land: Storbritannien/USA/Frankrike
År: 2013
Regi: Stephen Frears
I rollerna: Judi Dench, Steve Coogan, Michelle Fairley, Sophie Kennedy Clark
Handling: En kvinna ger sig ut för att försöka finna sin vuxne son, som togs ifrån henne flera decennier tidigare när hon levde i ett kloster på Irland.
Omdöme: Att det här skulle vara en snyfthistoria var en självklarhet. Det kändes även som den skulle vara ganska rakt på, att man visste vart det skulle leda. Det hela är inspirerat av verkliga händelser. Hade det inte varit det hade man tyckt att det blev för mycket, att det inte var troligt. Men det är precis vad det är och vändningarna som kommer är inte riktigt som man trott, om man inte vet något om historien så klart.
Kort och gott handlar det om Philomena Lee (Judi Dench) som i 50 år hållit på en hemlighet. Hon födde en son vid namn Anthony i ett kloster på Irland. Eftersom det var ett stort "no no", adopterades barnet bort vid tidig ålder. Det gick inte en dag utan att hon tänkte på sin Anthony och hur det hade gått för honom. Journalisten Martin Sixsmith (Steve Coogan), som tidigare jobbat som utrikeskorrespondent i både Moskva och Washington, ser chansen till en bra story. Vad han inte vet är hela historien, något han och Philomena kommer bli varse om när de ger sig ut för att hitta sanningen om Anthony.
Filmen hittar en bra balans mellan det känslosamma och det komiska som de båda huvudkaraktärerna bjuder på. För Philomena är ingen gammal tant utan liv. Hon är lite egen, vilket bara gör att man bjuds på en del skratt och roliga situationer. Martin är mest intresserad av storyn som journalist, men blir personligt engagerad på ett plan som till slut gör honom förbannad och frustrerad.
En sån här film blir lätt till en snyfthistoria som tar oss från A till Ö, men kanske inte så mycket mer än så. Turligt nog är det inte så enkelt. Vägen till sanningen har en del vändningar som man inte kunnat förutspå och det blir en känslosam och trevlig resa. Man förstår frustrationen och jakten de båda går igenom, tack vare en fin prestation av Judi Dench och en välberättad historia (där Steve Coogan varit med och skrivit manuset, förmodligen det mesta av humorn).
Något jag tycker förhöjer det känslosamma är den stundtals riktigt fina musiken av Alexandre Desplat. Huvudmelodin som spelas ett flertal gånger prickar verkligen rätt. Inte helt oväntat blev musiken Oscarsnominerad. Precis som resten av filmen blir den precis lagom. Den tar aldrig över scenerna, precis som humorn eller det sentimentala aldrig dominerar filmen. Balansen är viktig och den har man fått till bra. Filmen är bättre än väntat, även om det tog ett tag för den att nå fram.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.9
---
Filmen sågs tillsammans med Henke som också skrivit om filmen.
Kul att filmupplevelsen blev bättre än du trott. Filmen har ju en vändning som inte är helt vanlig och inte helt lätt att genomskåda. Jag tror ändå att jag tyckte ännu lite bättre om filmen än du :)
SvaraRaderahttp://www.fiffisfilmtajm.se/philomena-2013/
Fiffi: Jag gillade filmen, det gjorde jag. Vändningen höjde filmen helt klart, även om jag inte blev så emotionellt tagen som många andra verkar bli.
RaderaFilmen hade sina överraskningsmoment som Fiffi är inne på. Jag visste inte heller något om vad som egentligen skulle hända, mer än att de skulle leta efter hennes bortadopterade son. Det var en trevlig filmkväll, trots störande panchisar och värkande fot.
SvaraRaderaHenke: Haha, ja det fanns en del störningsmoment runt dig (främst). Jag hade en tjej bredvid mig som började snörvla under andra halvan av filmen. Men som tur var störde det inte mig så mycket. Det hör nästan till en sån här film.
RaderaHar du sett det här?
SvaraRaderahttp://www.sf.se/nyheter/2014/01/Verklighetens-Philomena-gastar-Skavlan/
Fiffi: Nej, det har jag inte. Men jag såg henne på Golden Globe-galan ;)
RaderaGjorde du? Det missade jag. En av nackdelarna med att inte se galan i sin helhet ;)
RaderaFiffi: Ja, hon dök upp på scen när de presenterade filmen som en av de nominerade. Hon kom fram med Steve Coogan.
RaderaVad fint! Det kanske var tur att jag inte såg det förresten *lille-Skutt-tårar*
RaderaFiffi: Hon var med lite kort bara. Hade inte sett filmen så det sa mig inte så mycket då :)
RaderaGillade filmen men blev inte direkt snyftig snarare glad och fick hopp om mänskligheten. En fin & trevlig film trots det allvarsamma temat.
SvaraRaderafilmitch: Sant, den var inte så sorglig som man trodde på förhand. Kemin mellan Dench och Coogan var en av filmens styrkor.
RaderaHåller helt med om att musiken var en av filmens styrkor. Mycket trevlig!
SvaraRaderaSofia: Det här är prov på musik som på egen hand höjer stämningen. Den är inte för påträngande utan passar ganska perfekt till vad man får ta del av.
Radera