De nominerade - Bästa regi

Namn: Alfonso Cuarón
Film: Gravity

Tre tidigare Oscarsnomineringar (två för bästa manus, en för bästa klippning), men ingen för bästa regi. Lite blandade känslor då det visuella är riktigt häftigt, men resten kunde varit bättre. Kan vara knapp favorit till Oscarn.

Namn: Steve McQueen
Film: 12 Years a Slave

Har tidigare aldrig varit Oscarsnominerad. Har en bra chans att kamma hem Oscarn då filmen är kritikerrosad. Personligen har jag svårt att se filmens storhet, men hans regi känns stabil och lyfter nog filmen en aning.

Namn: Alexander Payne
Film: Nebraska

Sex tidigare Oscarsnomineringar (tre för bästa manus, två för bästa regi och en för bästa film). Två gav en Oscar, manus för Sideways (2004) och The Descendants (2011). Lite av en favorit för Oscarsakademin, men bör vara chanslös här.

Namn: David O. Russell
Film: American Hustle

Tre tidigare Oscarsnomineringar. Bästa regi för The Fighter (2010) och både bästa regi och manus för Silver Linings Playbook (2012). Personregin är bra, men det krävs mer för att vinna i mitt tycke. Har dock en bra chans.

Namn: Martin Scorsese
Film: The Wolf of Wall Street

10 tidigare Oscarsnomineringar (sju för regi, två för manus och en för film) varav en vinst för The Departed (2006) för bästa regi. En av de stora, men man ska inte leva på gamla meriter. Här har han lyckats och är min favorit, men får det svårt.

Namn: Alfonso Cuarón
Film: Gravity

Inte alls lätt och först valde jag Steve McQueen som vinnare. Känns otroligt jämnt. David O. Russell ligger också bra till. Roligast vore det om Martin Scorsese kunde vinna, men det vågar jag inte hoppas på.





Lite statistik för de nominerade (för BAFTA och Golden Globe):

Alfonso Cuarón
Vann - BAFTA och Golden Globe

Steve McQueen
Nominerad - BAFTA och Golden Globe

Alexander Payne
Nominerad - Golden Globe

David O. Russell
Nominerad - BAFTA och Golden Globe

Martin Scorsese
Nominerad - BAFTA



Har de missat någon? Om man säger så här, jag är inte imponerad av de nominerade (förutom Scorsese). Därför hade jag gärna sett att åtminstone följande tre fått en nominering: Spike Jonze för Her, Jean-Marc Vallée för Dallas Buyers Club samt Denis Villeneuve för Prisoners, även om just den sistnämnda inte var med i Oscarsnacket.

---

Fiffi har också skrivit om Bästa regi.

Lady and the Tramp

Titel: Lady and the Tramp / Lady och Lufsen
Genre: Animerat
Land: USA
År: 1955
Regi: Clyde Geronimi, Wilfred Jackson, Hamilton Luske
Röster: Peggy Lee, Larry Roberts, Barbara Luddy, Bill Baucom

Handling: Lady är en söt liten bortskämd cockerspaniel av klass. Lufsen är en hemlös men glad gamäng. Trots deras olika ursprung uppstår en osannolik romans då de två plötsligt möts långt utanför Ladys ombonade villavärld. Men vägen till deras eviga lycka är lång. Den kantas av misstänksamma grannhundar, hundfångare och av två skenheliga siameskatter.

Omdöme: Hur många gånger har man inte sett "Lady och Lufsen" på julafton när de äter spaghetti med köttbullar? Filmen däremot hade jag inte sett, men efter den scenen är det svårt att säga nej. Man vill uppleva magin med denna Disney-klassiker och lära känna dessa två hundar lite närmare. Självklart på originalspråket engelska.



Vad man får är en fin liten historia som besitter mycket charm och hjärta. Det hela är gjort med omsorg och känns inte så krystat som många nya Disney-filmer är. Animeringen är underbar att skåda, likaså de flesta karaktärerna och musiken. Noterbart är att det hela säkerligen hade gjorts till en smått olidlig animerad musikal om den hade gjorts idag. Istället får man ett par musiknummer under filmens gång, men alla funkar fint och tillför stämning.



Det kändes som filmen fångade en varm känsla redan från början när det hela börjar på jul. Lady packas upp i julklapp och får Dear och Darling som familj. Snart har hon skaffat sig vänner i form av två grannhundar. Problem uppstår dock när Darling väntar barn och Lady plötsligt inte längre står i centrum. Här kommer Lufsen in i bilden. Han är en hemlös hund som lever fritt, men under ständigt hot av hundfångare som försöker rensa upp stan.



Det är kul att träffa på lite andra karaktärer också, inte minst bävern som Lady och Lufsen möter på ett zoo. Det visslar om bäverns tänder när han pratar, vilket fick mig att tänka på den mysiga och roliga komedin The Out-of-Towners (1970) där Jack Lemmon visslar på ett liknande sätt efter att ha slagit av en bit av sin tand.



Lady och Lufsen hittar snart varandra och när man bjuds på den klassiska spaghetti med köttbullar-scenen hos Tony's, ja då smälter ens hjärta för en stund. Tony och hans kollega sjunger "Bella notte" och allt är perfekt för våra två hundar. Men trots att filmen bara är på 75 minuter känns den lite för lång. Dessa gamla Disney-filmer behövde inte vara mer än 60 minuter, och det är precis vad denna borde varit.



Filmen har egentligen inga direkta djupa dalar, men hade trots allt kunnat trimmas en del. Efter spaghettiscenen tappar den en del och ett par scener hade man kunnat vara utan. Var t.ex. inte så förtjust i de siamesiska katterna eller sekvensen när Lady fångas in och får spendera tid med herrlösa hundar. Trots allt känns dessa scener inte helt onödiga. Allt som allt är jag tacksam över att ha sett denna fina Disney-klassiker. Betyget? Trea till stark trea.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

---

Vad tyckte Henke om filmen? Det kan man ta reda på här.

Även Jojjenito har sett Lady och Lufsen.

De nominerade - Bästa kvinnliga huvudroll

Namn: Amy Adams
Film: American Hustle

Har fyra tidigare Oscarsnomineringar för bästa biroll. Alltid stabil, så även här. Var en av filmens höjdpunkter, men ska inte räcka hela vägen.

Namn: Cate Blanchett
Film: Blue Jasmine

Fem Oscarsnomineringar sedan tidigare, varav hon vann för bästa biroll för The Aviator (2004). Prestationen har vad som krävs för att vinna. Får mycket att jobba med och Woody Allen-regisserade prestationer betyder ofta Oscars.

Namn: Sandra Bullock
Film: Gravity

Har en Oscarsvinst på sin enda tidigare nominering för The Blind Side (2009). Har en stor roll, men personligen blev jag mer imponerad av det visuella i filmen än prestationen. Ska inte ha med det här att göra.

Namn: Judi Dench
Film: Philomena

Hela sex tidigare Oscarsnomineringar, varav hon vann för Shakespeare in Love (1998). Övertygar som hon brukar göra. Både humoristisk som stark rollskildring, men räcker inte till för vinst.

Namn: Meryl Streep
Film: August: Osage County

Inte mindre än 17 (!) tidigare Oscarsnomineringar, varav 14 var för bästa huvudroll. Vunnit vid tre tillfällen för Kramer vs. Kramer (1979), Sophie's Choice (1982) samt The Iron Lady (2011). Bra, men det blir inte en ny Oscar denna gång.

Namn: Cate Blanchett
Film: Blue Jasmine

Hennes prestation har vad som krävs för att slå konkurrenterna i detta minst sagt erfarna fält. Vem kan hota henne? Det skulle isåfall möjligtvis kunna vara Amy Adams då hon är den enda som tidigare inte vunnit och var med i den mest kritikerrosade filmen bland de nominerade.





Lite statistik för de nominerade (för BAFTA och Golden Globe):

Amy Adams
Vann - Golden Globe
Nominerad - BAFTA

Cate Blanchett
Vann - BAFTA och Golden Globe

Sandra Bullock
Nominerad - BAFTA och Golden Globe

Judi Dench
Nominerad - BAFTA och Golden Globe

Meryl Streep
Nominerad - Golden Globe



Har de missat någon? Ja. Att Emma Thompson inte nominerades för sin roll i Saving Mr. Banks känns helt klart fel. Hade nästan kunnat vara med och slåss om Oscarn. Borde nominerats istället för Sandra Bullock som gled in på ett bananskal, men det är bara min åsikt.

Sen gillade jag personligen Luminita Gheorghiu som imponerade stort i Rumäniens Oscarsbidrag Child's Pose.

---

Fiffi har också skrivit om Bästa kvinnliga huvudroll.

The Nun's Story

Titel: The Nun's Story / Nunnan
Genre: Drama
Land: USA
År: 1959
Regi: Fred Zinnemann
I rollerna: Audrey Hepburn, Peter Finch, Edith Evans, Dean Jagger

Handling: Gabrielle van der Mal gav upp allt för att bli en nunna. Men hennes tro och löften testas konstant...

Omdöme: Året är 1930 och Gabrielle van der Mal (Audrey Hepburn) har bestämt sig för att bli nunna. Hennes far är den högt respekterade Dr. van der Mal (Dean Jagger) och hon har under lång tid assisterat honom vid operationer. Gabrielle vill inget hellre än att skickas till Kongo för att där hjälpa de behövande. Men vägen dit är lång och det är inte upp till henne var hon behövs mest.



När Gabrielle går med i klostret blir hon syster Luke. Hon måste nu lära sig att uppträda som en god nunna. Det innebär flera månader, ja kanske flera år i klostret hemma i Belgien. Tiden där blir nästan som en sektliknande institution där medlemmarna (nunnorna) måste följa de hårda reglerna och straffa sig själva och skämmas varje gång de gjort något som är "fel". Bara att bryta tystnaden innebär bestraffning, främst psykiskt.



Precis som i Roman Holiday (1953) inleder hon filmen med längre hår bara för att klippa det en bit in. Sedan bär hon utstyrsel genom hela filmen då nunnor aldrig visar sitt hår, eller något annat än sitt ansikte för den delen.



Tiden går och hon får studera medicin, vilket kommer naturligt för henne med tanke på hennes bakgrund. Hon hyllas för sin kunskap och attityd gentemot andra. Men ställs ändå hela tiden inför svåra val då hon har svårt att anpassa sig till de hårda kraven. Hon vill gå sin väg, göra det hon känner är rätt, vilket sällan överensstämmer med Guds önskan. Detta dilemma kommer följa med henne under alla år.



Efter lång väntan, hårda studier och en inre kamp med sig själv får hon äntligen uppleva Kongo, som på den här tiden var en belgisk koloni. Där träffar hon Dr. Fortunati (Peter Finch) som hon jobbar åt som assistent i rollen som sjuksköterska. Han är inte troende och hon varnas tidigt för honom. Mycket riktigt väger hans ord tungt och får henne att fundera på sin roll som nunna. Samtidigt ryktas det om att krig håller på att bryta ut i Europa - andra världskriget.



Den första tanken som slår mig är att jag förmodligen aldrig hade velat se filmen om det inte varit för Audrey Hepburn. Med i princip vilken annan skådespelerska hade filmen förmodligen inte ens blivit gjord. Mycket riktigt var det få som var intresserade av att filmatisera historien, som baseras på verkliga händelser om den riktiga syster Luke. När Hepburn visade intresse för rollen, blev det plötsligt ett budkrig. Filmen kom att bli Warner Bros. mest framgångsrika film det året, både ekonomiskt och kritiskt hyllad (åtta Oscarsnomineringar). Det skulle också bli Hepburns personliga favoritfilm och en av hennes mest framgångsrika.



Detta är verkligen en film om en nunnas liv, från början till slut. Religion är en viktig ingrediens, men det är främst individens (i det här fallet syster Lukes) historia man följer och inte bara en generell inblick. Livet som nunna kräver mycket och det är ingen dans på rosor, om någon trodde det.



Audrey Hepburn fångar utan problem sin karaktärs kamp, men även elegans som rollen kräver. Den har hon förvisso per automatik, men i en sån här roll är det inte en prinsessans elegans man bör besitta.



Det är en lång film (2.30) och särskilt tempostark är den inte, vilket man inte heller kan förvänta sig av en sådan här historia. Men då filmen är indelad i fyra delar blir det lite lättare att smälta. Den första på 45 minuter är den som känns mest utdragen då hon och man som tittare introduceras för vad det betyder att vara nunna. Nästa halvtimme studerar syster Luke och lär sig bli en bättre nunna. Sen är det Kongo i 45 minuter, innan man avslutar med en halvtimme tillbaka i Belgien när andra världskriget bryter ut.



Är det här en bra film? Ja, den är bra, välgjord och välspelad. Samtidigt är den lite småtråkig och inte så stark och gripande som jag kanske hade hoppats på. Det är trots allt en resa Gabrielle gör som syster Luke och den bjuder inte på så mycket att svepas med i. Audrey Hepburn gör helt klart att filmen blir värd att se. Jag är glad över att ha sett den, men den ger mig inte särskilt mycket att ta med mig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.6

De nominerade - Bästa manliga huvudroll

Namn: Christian Bale
Film: American Hustle

Har en tidigare Oscarsnominering. Vann då för The Fighter (2010). En bra bit ifrån hans bästa prestation, om än bra. Ska inte ha en chans, även om man aldrig vet när det gäller en prestation från en hyllad film.

Namn: Bruce Dern
Film: Nebraska

Oscarsnominerades för Coming Home (1978). Kanske inte en Oscarsvinnande prestation, men gör det mesta med rollen och har en härlig förmåga att göra precis vad som krävs för att få ut det mesta i varje scen.

Namn: Leonardo DiCaprio
Film: The Wolf of Wall Street

Oscarsnominerats tre gånger tidigare för What's Eating Gilbert Grape (1994), The Aviator (2004) samt Blood Diamond (2006). Lyckas ta fram det mesta ur sitt register. Huvudutmanaren, men ska inte kunna rå på favoriten, väl?

Namn: Chiwetel Ejiofor
Film: 12 Years a Slave

Detta är hans första Oscarsnominering. Att han var bra råder inget tvivel om. Att han har en god chans stämmer också. Frågan är bara hur stor den är? Är den som kan komma att överraska.

Namn: Matthew McConaughey
Film: Dallas Buyers Club

Har tidigare aldrig varit Oscarsnominerad. Storfavoriter har fallit på mållinjen förr och det kan hända igen. Både hoppas och tror att hans prestation ska belönas då den sticker ut och är årets bästa.

Namn: Matthew McConaughey
Film: Dallas Buyers Club

Min överlägsna favorit, och således mitt tips. Unnar honom verkligen vinsten och det vore fel om han inte fick vinna. Ett varningens finger måste ändå utdelas. Främst är det Chiwetel Ejiofor som ligger bra till då filmen är hyllad.




Lite statistik för de nominerade (för BAFTA och Golden Globe):

Christian Bale
Nominerad - BAFTA och Golden Globe

Bruce Dern
Nominerad - BAFTA och Golden Globe

Leonardo DiCaprio
Vann - Golden Globe
Nominerad - BAFTA

Chiwetel Ejiofor
Vann - BAFTA
Nominerad - Golden Globe

Matthew McConaughey
Vann - Golden Globe



Har de missat någon? Ja, det måste man säga. Den mest uppenbara missen är Joaquin Phoenix från Her. Förvisso inte bättre än favoriten, men en nominering hade varit välförtjänt. Ett annat namn hade kunnat vara Michael Shannon för The Iceman. Även om det inte var någon Oscarsfilm var hans prestation riktigt minnesvärd.

---

Fiffi har också skrivit om Bästa manliga huvudroll.

The Young Philadelphians

Titel: The Young Philadelphians / De samvetslösa
Genre: Drama
Land: USA
År: 1959
Regi: Vincent Sherman
I rollerna: Paul Newman, Barbara Rush, Robert Vaughn, Billie Burke

Handling: Hemligheter och chockerande skandaler. Ingenting förvånar längre advokaten Anthony Lawrence. Och under sin karriär måste han balansera sin fästmös krav, förväntningarna från kollegorna och sitt eget åläggande att försvara sin vän Chester, som är åtalad för mord.

Omdöme: Jag kände för ett rättegångsdrama och denna film dök upp. Favoriten Paul Newman som ung advokat lät klart intressant. Han spelade senare framgångsrikt en desto mer sliten (och alkoholiserad) advokat i kvalitetsfilmen The Verdict (1982). Här skulle det inte bli så mycket rättegångsdrama, men det gjorde inte så mycket.



Historien inleds med att huvudpersonen Anthony Judson Lawrence (Newman) berättar hur han blev den han är. Hans far dör i en bilolycka på sin bröllopsnatt. Anthony, eller Tony som han kallas växer upp till en stilig och duktig ung man med hjälp av sin mor. Till sin hjälp har hon Mike Flanagan, som utåt sett är Tonys morbror, men i själva verket är hans biologiska far. Det är nämligen så att mamma Kate vill att sonen Tony ska få de bästa möjligheterna att bli framgångsrik och ser till att få behålla namnet Lawrence som kommer från en förmögen familj. Tony känner dock inte till att morbror Mike i själva verket är hans riktiga far...



Under filmens första halva följer vi Tony när han studerar juridik, jobbar extra på ett bygge, hur han träffar sitt livs kärlek i Joan Dickinson (Barbara Rush) och hur livet inte blir som han tänkt sig. Det blir mycket hopp i tiden och även om intresset hålls uppe saknas det lilla extra för att man verkligen ska bli engagerad i Tonys historia.



När man sen kommer till andra halvan tar filmen en vändning till det bättre. Tony är nu färdig med sina studier och börjar arbeta som skattejurist. Nu händer dock något. Hans bästa vän sen många år tillbaka, Chester (Robert Vaughn) anklagas för mord på en gemensam bekant. Chester har haft problem med alkoholen ända sedan han återvände från Koreakriget utan en arm. Trots att Tony inte är lämplig att företräda honom i ett mordfall, vill Chester inte ha någon annan än Tony. Han är den ende han kan lita på, vilket inte är så konstigt under omständigheterna visar det sig.



Egentligen är frågan om filmen inte hade funkat bättre om man inte hade lagt ner så mycket tid på att introducera Tony och hela hans situation under en timme av speltiden. Man hade kunnat inleda med det, men lagt mer krut på historien som kommer under den andra halvan. Baka ihop de två halvorna för mer effekt, så att säga.



Under andra halvan bjuds man egentligen på allt en sån här film ska ha. Man får en del humor i form av den rika oljebaronessan Mrs. J. Arthur Allen (Billie Burke) som Tony hjälper spara en massa pengar. Man får mordfallet som Tony inte kan tacka nej till, samtidigt som familjehemligheten och allt han jobbat för står på spel om han gör sitt jobb.



Paul Newman må vara ung, men han visar prov på vilken duktig skådespelare han var och skulle bli. Detta var bara början av hans enastående karriär. Barbara Rush hade jag sett i några filmer tidigare, bl.a. mot James Mason i Bigger Than Life (1956), men här la jag verkligen märke till henne. Mycket vacker att titta på, påminde lite om Gene Tierney här. Sen får man inte glömma Robert Vaughn som Oscarsnominerades för sin prestation. Han är bra filmen igenom och går verkligen in i sin roll.



Även om det saknas en del från att vara en toppfilm och en minnesvärd sådan, är det skönt att kunna konstatera att filmen håller intresset uppe rakt igenom. Man hamnar aldrig i någon direkt svacka, trots en speltid på en bit över två timmar. Och visst får man lite rättegångsdrama mot slutet. Förvisso inget som slår de bästa i genren, men så har filmen annat att bjuda på.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3