A Place in the Sun

Titel: A Place in the Sun / En plats i solen
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1951
Regi: George Stevens
I rollerna: Montgomery Clift, Elizabeth Taylor, Shelley Winters, Raymond Burr

Handling: George Eastmans framtid ser ljusare ut. Från en fattig bakgrund har han fått anställning på sin rika farbrors fabrik. Han har dessutom en begynnande kärlekshistoria med en societetsflicka på gång. Men en tidigare affär med en fabriksflicka kommer ikapp honom och George tar ett ödesdigert beslut.

Omdöme: Detta melodrama filmades redan 1949 och skulle ha släppts 1950. Men eftersom filmstudion gav ut en annan storfilm det året, nämligen Sunset Blvd. (1950), valde man att släppa denna året senare. Detta för att även undvika att de två skulle tävla mot varandra på Oscarsgalan. Det skulle visa sig vara ett smart val då Sunset Blvd. nominerades till 11 Oscars (vann 3) medan denna nominerades till 9 Oscars (vann 6).



Historien om en fattig kille som träffar en rik tjej har man sett förr. I det här fallet har man ett triangeldrama då George Eastman (Montgomery Clift) först träffar Alice Tripp (Shelley Winters) som jobbar på samma fabrik där han börjar jobba. De två blir ett par, men måste hålla det hemligt, annars riskerar de båda att få sparken. Inte blir det lättare för George när han faller för Angela Vickers (Elizabeth Taylor) som kommer från en rik familj.



Valet borde vara enkelt för George. Angela är vacker, sofistikerad och trevlig att vara runt. Alice är alldaglig, krävande och framtiden med henne blek. Problemet är bara att det inte blir så lätt för George. Han kan inte bara avsluta förhållandet med Alice under rådande omständigheter. Istället börjar han fundera på hur han ska göra sig av med henne. Han vet att hon aldrig lärt sig simma. Kanske kan en drunkningsolycka arrangeras...



Under filmens gång, med tanke på hur historien är uppbyggd och att det är ett klassiskt melodrama vi får följa, går tankarna till Douglas Sirk som var lite av en mästare på 50-tals melodrama. I jämförelse med hans varma och känslosamma filmer är denna dock klart blekare. Man saknar mer värme och känslor i storyn. Det blir för ordinärt på något sätt. En orsak är givetvis att det inte är en lycklig film. En annan är att man med flit valde att filma i svartvitt för att inte ge filmen den där varma känslan. Frågan är dock om filmen inte blivit bättre med mer känslor. Jag tror det.



Montgomery Clift och Elizabeth Taylor är ett vackert par och passar helt klart bättre ihop än Clift och Winters. Problemet ligger mycket i att man aldrig känner för Winters eller hennes karaktär Alice. Regissören George Stevens lär ha velat ha Gloria Grahame i rollen, men hon släpptes inte från sitt filmbolag. Det hade helt klart varit ett bättre val, speciellt med tanke på hur duktig Grahame ofta var i diverse film-noirer.



Det var kul att se en ung Elizabeth Taylor som bara var runt 18 år här. Hennes närvaro lyser upp skärmen och även om hon rent skådespelarmässigt inte behöver förta sig så passar hon mycket bra. Även lite kul att se Raymond Burr dyka upp som distriktsåklagaren Marlowe som alltid har en viss pondus. Han kom senare att spela försvarsadvokaten i TV-serien Perry Mason. Filmen puttrar på och man bjuds både på romantik, dramatik och en del spänning. Fast det kunde och borde ha varit mer av allt.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.9

---

Det vankas trevligt mordmysterium genom kikaren inne hos Henke.