Titel: Happy Birthday to Me
Genre: Skräck/Mysterium/Thriller
Land: Kanada
År: 1981
Regi: J. Lee Thompson
I rollerna: Melissa Sue Anderson, Glenn Ford, Matt Craven, Lawrence Dane
Handling: Virginia är en mycket framåtsträvande student, en av de bästa i den privatskola hon går i. Strax före hennes 18-årsdag försvinner (mördas) hennes vänner en efter en på ett mycket brutalt sätt. Virginia börjar misstänka att hon själv är den skyldige och att hon begår dessa mord under sina konstiga blackouter som hon lider av efter att ha varit med i en olycka ett par år tidigare.
Omdöme: En typisk slasher där ett gäng ungdomar dör en efter en? Ja, men ändå inte riktigt som man lätt kan tro. Det är snarare likt den italienska giallo-filmen där en mördare med svarta läderhandskar dödar sina offer med (till en början) en rakkniv. Det är även ett mysterium på ett sätt som man oftast ser i nämnda giallo-filmer. Trots detta vet man relativt tidigt vem mördaren är, tror man.
Intressant nog valde man att ändra slutet och ge det hela en twist eller två. För det var tänkt att mördaren skulle vara den man ganska tidigt riktar misstankarna mot och som senare ses begå morden. Men istället vrider man till allt med ett par twists mot slutet som man inte hade kunnat förutspå. Detta ger filmen något som är välkommet för annars är den under stora delar väldigt blek.
Morden är förvisso lite annorlunda och inget mord är det andra likt. Ändå känns det som man inte får se tillräckligt av själva morden. Förmodligen har det klippts för att det inte skulle bli förbjudet, men man borde ha koncentrerat sig på att klippa bort en hel del onödiga scener under resten av filmen. De ger absolut ingenting och är bara temposänkande. En sån här film ska trots allt ha ett stabilt tempo och inte så många mellanpartier där inget händer.
Något man måste ge filmen är att den försöker vara lite annorlunda och komma med något lite nytt. Den blir bättre ju mer man kommer in i huvudet på huvudkaraktären Virginia (Melissa Sue Anderson). Och in i huvudet kommer man verkligen. Hon har nämligen varit med om en olycka och fått hjärnskador som gjort att läkare experimenterat på hennes hjärna. I flashbacks minns hon mer och mer av detta ingrepp, vilket bjuder på ett par kusliga scener.
Filmen har något, det måste man ändå ge den. Det är bara synd att den känns så händelsefattig under långa stunder. En sån här film ska och behöver inte vara 1.50 lång. Jag gillar trots allt Virginias flashbacks, det faktum att morden är lite annorlunda och att twisten inte går att förutspå eller gissa sig fram till. Nu blir det nästan för mycket med twisten på slutet. Den hade egentligen inte behövts om man hade skött sina kort rätt tidigare under filmen.
2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.9
Jag var tvungen att kolla i min filmbok, jag såg den här 1986 och den fick 2/5 i betyg. Konstigt, jag minns ju att jag blev rädd och trodde nog att jag hade gett den högre än en 2:a. Ibland spelar minnet ett spratt. Kanske inte ska se om den ändå :)
SvaraRaderaFiffi: Jag tror betyget 2/5 stämmer bra överens både nu och då. Den har något som höjer den mot slutet, men överlag är den för tråkig för att bli en bra skräckfilm/slasher. Finns mycket annat som är mer värt att se om i genren.
RaderaJodå den var allt lite småtrist om jag inte missminner mig.
SvaraRaderafilmitch: Exakt, den var för lång och seg för att bli en bra film i genren. Att den tog sig mot slutet hjälpte inte.
Radera