Harvey

Titel: Harvey / Min vän Harvey
Genre: Komedi/Drama
Land: USA
År: 1950
Regi: Henry Koster
I rollerna: James Stewart, Josephine Hull, Charles Drake, Peggy Dow

Handling: Elwood P. Dowd är en vänligt sinnad, medelålders man som ständigt påstår sig vara i sällskap med en osynlig, knappt två meter lång kanin. Detta ställer till med bekymmer för Elwoods syster och hon försöker därför få Elwood inlagd på ett mentalsjukhus...

Omdöme: Ända sedan jag såg filmen första gången har jag velat se om den. Ändå finns något inom en som gör att man känner sig lite osäker. Kommer den vara lika bra? Var den så bra? Man vill inte bli besviken. Å andra sidan blir jag sällan besviken på storfavoriten James Stewart så visst skulle jag äntligen se om den.



Filmen baseras på en prisbelönt pjäs, vilket på sina håll blir ganska tydligt. Men det behöver inte vara något negativt. Oftast visar sig filmer baserade på pjäser ha välskriven och rapp dialog, något denna har gott om. Att det hela i princip endast utspelas på tre-fyra platser gör inte heller något. Man blir snabbt bekväm i våra vänners närvaro och följer historien med stor glädje.



Elwood P. Dowd (Stewart) lever med sin syster Veta Louise (Josephine Hull) och hennes dotter Myrtle Mae (Victoria Horne) efter det att hans mor gått bort. Han lever lite i sin egen värld då han i princip varje dag tar sig till en närliggande bar för ett par glas. Med sig har han sin bästa vän, jättekaninen Harvey. De som känner Elwood har lärt sig att acceptera honom och Harvey. Speciellt i baren är de välkomna då Elwood alltid beställer för de två.



Veta Louise och Myrtle Mae har dock tröttnat. De försöker komma upp sig i societeten med diverse fester och middagsbjudningar, men Elwood lyckas skrämma bort alla när han introducerar Harvey. Så de beslutar sig för att ta honom till ett närliggande mentalsjukhus för att "bli av med problemet". Grejen är bara den att Elwood är en otroligt vänlig, snäll och omtänksam man som inte går att tycka illa om. Det blir därför knepigt att få honom inskriven när läkarna och vårdarna väl träffar honom.



Det är en fröjd och ett sant nöje att se om denna underbara klassiker. Det är inte svårt att förstå varför den är så älskad och James Stewart är klippt och skuren för rollen som Elwood. Han gjorde många oförglömliga roller genom åren och denna är inget undantag. Han är charmig, vältalig och lugn, precis som karaktären han spelar. Han är helt enkelt naturlig i rollen och får det att verka helt normalt att han går runt och pratar med jättekaninen Harvey.



Filmen är fylld med underbara scener, repliker och situationer som kommer en efter en. Samtidigt som det är en väldigt rolig film så har den även en hel del värme och charm. Och det är inte bara James Stewart (Elwood) som står för den. Det är genomgående sköna karaktärer filmen igenom och alla blir tagna av Elwood, precis som tittaren blir. Att det här är en sann klassiker råder ingen tvekan om. Den är verkligen njutbar på alla sätt och vis. Det känns därför helt rätt med en stark fyra.

5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 8.1

---

Tror bestämt det bjuds på Kurosawa inne hos Henke.