Ikiru

Titel: Ikiru / To Live / Att leva
Genre: Drama
Land: Japan
År: 1952
Regi: Akira Kurosawa
I rollerna: Takashi Shimura, Miki Odagiri, Shin'ichi Himori, Haruo Tanaka

Handling: Tjänstemannen Watanabe får veta att han har sex månader kvar av sitt liv. Hur ska han leva återstoden av sitt liv?

Omdöme: Utan att ha sett så jättemycket av Akira Kurosawa, har jag kunnat konstatera att det är en stabil regissör. Dock har jag aldrig känt att jag vill se mer efter att ha sett hans filmer. Detta var dock en film jag kände att man borde se. Den hyllas ofta och får fin kritik vart man än vänder sig. Noterbart att detta var den enda filmen mellan 1948-1965 som Kurosawa inte använde sin favorit Toshirô Mifune i rollistan.



Filmen inleds med att tittaren via berättarröst får reda på att historiens huvudperson Kanji Watanabe är döende i cancer. Han vet själv inte om det än. Vi får sedan se honom sitta vid sitt skrivbord på sin arbetsplats där han är avdelningschef på en statlig myndighet. Han har jobbat där i 30 år och i princip inte varit borta en enda dag. Arbetet är enformigt och egentligen onödigt.



Han har haft magont en längre tid och när han så en dag besöker sjukhuset får han indirekt reda på att han har mellan 6-12 månader kvar att leva. Nyheten får Watanabe (Takashi Shimura) att stanna hemma och fundera på vad han egentligen gjort i sitt liv. Han träffar nu en författare som han spenderar en fyllenatt med. Senare börjar han umgås med den kvinnliga kollegan Toyo (Miki Odagiri) som ska sluta och behöver Watanabes godkännande. Han ser liv i henne som han saknat.



Jag delar gärna upp filmen i fyra delar då man tydligt har olika stadium i Watanabes historia. Den första delen handlar om honom innan han får nyheten. Denna är intressant och fångar ens intresse. Den andra är fylledelen där han bara vill dränka sina sorger. Denna del är tyvärr svag och för lång. Den tredje delen blir intressant igen då han umgås med den yngre Toyo som ger honom lite mening i livet. Och den fjärde och sista är efterspelet som är den längsta delen, men som också sammanfattar andras syn på honom och vad han gjort.



Det här är en tänkvärd film som låter en gå igenom många känslor och tankar med Watanabe. Det finns en hel del att gilla, men är den verkligen SÅ bra? Jag känner inte något speciellt under filmens gång, mer än att den är lång. Onödigt lång bör sägas. Över 2.20 i längd, men historien kräver det inte. Nu är den som tur är inte tråkig, men den hade funkat bättre om man trimmat ner den. Bl.a. var fylledelen på en halvtimme onödigt lång.



Det är helt klart så att man tar med sig något efter att ha sett filmen. Det är inte den bästa Kurosawa-filmen jag sett, men inte heller den sämsta. Alla hans filmer har något. Det som egentligen saknas är nog att den inte skapar mer känslor hos mig. Jag vill gärna känna med Watanabe. Han är en ensam själ som blir lämnad i en tuff situation. Filmen lyckas bara inte lyfta sig ett eller två snäpp som hade behövts med tanke på filmens fina rykte.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 8.4

---

Det bjuds på Billy Wilder/Kirk Douglas-samarbete inne hos Henke.