fredag 28 februari 2014

Lady and the Tramp



Titel: Lady and the Tramp / Lady och Lufsen
Genre: Animerat
Land: USA
År: 1955
Regi: Clyde Geronimi, Wilfred Jackson, Hamilton Luske
Röster: Peggy Lee, Larry Roberts, Barbara Luddy, Bill Baucom

Handling: Lady är en söt liten bortskämd cockerspaniel av klass. Lufsen är en hemlös men glad gamäng. Trots deras olika ursprung uppstår en osannolik romans då de två plötsligt möts långt utanför Ladys ombonade villavärld. Men vägen till deras eviga lycka är lång. Den kantas av misstänksamma grannhundar, hundfångare och av två skenheliga siameskatter.

Omdöme: Hur många gånger har man inte sett "Lady och Lufsen" på julafton när de äter spaghetti med köttbullar? Filmen däremot hade jag inte sett, men efter den scenen är det svårt att säga nej. Man vill uppleva magin med denna Disney-klassiker och lära känna dessa två hundar lite närmare. Självklart på originalspråket engelska.



Vad man får är en fin liten historia som besitter mycket charm och hjärta. Det hela är gjort med omsorg och känns inte så krystat som många nya Disney-filmer är. Animeringen är underbar att skåda, likaså de flesta karaktärerna och musiken. Noterbart är att det hela säkerligen hade gjorts till en smått olidlig animerad musikal om den hade gjorts idag. Istället får man ett par musiknummer under filmens gång, men alla funkar fint och tillför stämning.



Det kändes som filmen fångade en varm känsla redan från början när det hela börjar på jul. Lady packas upp i julklapp och får Dear och Darling som familj. Snart har hon skaffat sig vänner i form av två grannhundar. Problem uppstår dock när Darling väntar barn och Lady plötsligt inte längre står i centrum. Här kommer Lufsen in i bilden. Han är en hemlös hund som lever fritt, men under ständigt hot av hundfångare som försöker rensa upp stan.



Det är kul att träffa på lite andra karaktärer också, inte minst bävern som Lady och Lufsen möter på ett zoo. Det visslar om bäverns tänder när han pratar, vilket fick mig att tänka på den mysiga och roliga komedin The Out-of-Towners (1970) där Jack Lemmon visslar på ett liknande sätt efter att ha slagit av en bit av sin tand.



Lady och Lufsen hittar snart varandra och när man bjuds på den klassiska spaghetti med köttbullar-scenen hos Tony's, ja då smälter ens hjärta för en stund. Tony och hans kollega sjunger "Bella notte" och allt är perfekt för våra två hundar. Men trots att filmen bara är på 75 minuter känns den lite för lång. Dessa gamla Disney-filmer behövde inte vara mer än 60 minuter, och det är precis vad denna borde varit.



Filmen har egentligen inga direkta djupa dalar, men hade trots allt kunnat trimmas en del. Efter spaghettiscenen tappar den en del och ett par scener hade man kunnat vara utan. Var t.ex. inte så förtjust i de siamesiska katterna eller sekvensen när Lady fångas in och får spendera tid med herrlösa hundar. Trots allt känns dessa scener inte helt onödiga. Allt som allt är jag tacksam över att ha sett denna fina Disney-klassiker. Betyget? Trea till stark trea.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

---

Vad tyckte Henke om filmen? Det kan man ta reda på här.

Även Jojjenito har sett Lady och Lufsen.

8 kommentarer:

  1. Skönt att jyckarna levererade! Ja, kanske till och med mer än så, att smälta ditt hjärta om ens det lilla är strongt :) Själv kan jag bara inte motstå Disneymagin i de här äldre filmerna och som du också påpekar är animeringen top notch.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Jag hade sett fram emot att se just denna ända sedan jag och Henke bestämde oss för den. Det var inte alls samma sak med Dumbo. Den gillade jag inte heller nämnvärt. Denna har dock en klart mysigare stämning och inramning som gick hem hos mig på det stora hela.

      Radera
  2. Jag gillade katterna. Hur sköna som helst ju!

    Håller med om musiken, även om det var ganska många sånger som inte gillade alls. Bella Notte (inte Della Notte, pst) är ju inte bra. Däremot så är det liksom bara korta sånger och de poppar inte upp hela tiden och tar fokus från handlingen. Gillade ändå siamesernas lilla sång. ;)

    Och Dumbo var bättre. LOL.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jojjenito: Inte bra? Hmm, det är den sekvensen som jag gillar mest. Har ändrat till Bella notte, så klart ;) Såg att du skrev Bella note inne hos dig, så vi missade båda på stavningen ;)

      Dumbo bättre? Ingen chans i mitt tycke. Denna har mer hjärta och funkar bättre på alla sätt och vis.

      Radera
  3. Vi tycker helt lika om denna, fast jag tyckte nog inte att den var för lång. Visst den har några dalar och toppar, men vilken film har inte det?

    Jag gillade jazz-sången. Och de siamesiska katterna var jätteroliga. Jag är ju än mer sugen på The Aristocats. Hellre katter än hundar är en regel som gäller både på film och i livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Lite lång kände jag att den var mot slutet (efter Bella notte).

      Allt som allt var jag nöjd.

      Radera
  4. Mkt fint tecknad en njutning för ögat. Däremot är filmen lite småtrist men har å andra sidan bara sett den en gång för ett tiotal år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Storyn är inte lika stark eller kvick som de bästa animerade, men den lever mycket på en mysig stämning och att den är fint, klassiskt tecknad.

      Radera