Titel: Limelight / Rampljus
Genre: Drama/Musik
Land: USA
År: 1952
Regi: Charlie Chaplin
I rollerna: Charlie Chaplin, Claire Bloom, Sydney Chaplin, Buster Keaton
Handling: Detta är historien om en komiker, vars stjärna håller på att dala, och hur han hjälper en f.d. balettdansös att åter lära sig gå och få tillbaka livslusten.
Omdöme: Med tanke på att jag är uppväxt med bl.a. Charlie Chaplin, har jag alltid gillat hans filmer. Men efter att under temat decennier ha sett några nya och även någon jag sett tidigare av Chaplin, är det lätt att kunna konstatera att han gjorde många klassiska filmer som jag uppskattar. Därför kändes det rätt att se denna film som blev en av hans sista och uppskattade filmer.
Chaplin var lite av en mästare på att kombinera humor och romantik. Ofta fick han till det känslomässiga i perfekt balans där man i en och samma scen kunde skratta åt hans humor för att snart blir rörd av hans (oftast) lite tragiska förhållande till någon tjej. Här får man en av ingredienserna man känner till, och det är den romantiska biten. Däremot är humorn helt borta och ersatt med en stor portion melankoli. Det är inte längre "The Tramp" vi får följa utan en äldre herre vid namn Calvero (Chaplin) som en gång i tiden var en hyllad komiker.
Calvero räddar och tar hand om en granne som inte längre vill leva. Hon är vackra Thereza (Claire Bloom) som uppskattar vad han gör för henne och ser varför han var så stor som komiker. De hjälper varandra att komma tillbaka in i rampljuset då hon var en lovande ballerina innan hon fick en slags mental spärr som gjorde att hon förlorade känseln i benen.
Givetvis ska man inte sitta och vänta på "The Tramp". Det var trots allt karaktären som funkade bäst när Chaplin var i farten. Förvisso funkade Monsieur Verdoux (1947) också bra, trots att denna karaktär saknades. Men den hade ändå en del humor och ett manus som funkade på det stora hela. Här har man inte mycket som fångar intresset, tyvärr. Jag blev faktiskt riktigt besviken på denna film.
Det finns flera punkter jag tycker filmen misslyckas med. När Calvero är onykter (vilket är ofta), är filmen inte bra. Tillbakablickarna som man får ta del av är inte heller bra. Oftast visar de Calvero när han uppträdde som komiker, men det är inte direkt roligt. Filmen är för ojämn då den egentligen bara är intressant och ger något när Calvero och Thereza är tillsammans och det skapas lite känslor. Skådespeleriet känns även något teatraliskt, inte minst av Chaplin själv.
Filmens ljusglimtar är få. Claire Bloom gjorde här en av sina tidigaste roller och fick en fin karriär. Hon är verkligen vacker och det räcker faktiskt långt. Stundtals lyser det dock igenom att hon är något oslipad när det blir mer dramatiskt. Huvudmelodin är vacker och sorglig. Den påminner starkt om något man hört från en annan Chaplin-film. Misstänker att han återanvänt någon av sina melodier. Hur som helst fick Chaplin en Oscar för bästa musik, 20 år efter att filmen kom. Detta då filmen aldrig hade premiär i Los Angeles, ja inte förrän 20 år senare. Och avslutningsvis är slutet inte alls dumt då man får lite känslor, men det räcker inte när filmen som helhet faktiskt är trist och alldeles för lång (en bit över två timmar).
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 8.1
---
Kunde Henke se storheten när Chaplin tog farväl från rampljuset?
Även Jojjenito har varit med och skrivit om dagens Chaplin-film.
Allt det du skriver är sant, men jag blir ändå lite förvånad över det låga betyget. Denna film lika bra/dålig som RoboCop? Vojne.
SvaraRaderaDe roliga delarna i filmen var sannerligen inte roliga, men jag kan nästan tro att de var så med vilje av Chaplin. Filmen handlar ju om en clown som ingen tycker är rolig längre. Som Jojje är inne på är endast det nya numret han gör med Buster Keaton i närheten av hans forna glansdagar. Jag tror att Chaplin har lagt en metanivå på denna film. Nej, det jag gillade var melankolin och en hel del av dialogen. Samt ett sorgligt slut, alltid bra! :-)
Henke: Det är klart att det är svårt att jämföra en Chaplin med en ny film. Det är en helt annan typ av film. I det här fallet föll den mig inte i smaken så tyvärr blev det ett lågt och underkänt betyg till denna.
RaderaSant, det är nog inte meningen att den ska vara särskilt rolig. Problemet är att de scenerna då inte tillför mycket. Och när resten av filmen inte ger mig några vidare känslor faller den platt.
Slutet är förvisso helt acceptabelt, men jag kan inte blunda för de resterande nästan två timmarna :(
Jag kan mycket väl ha gjort misstaget att förvänta mig en tramp-film men faktum kvarstår att jag inte är särskilt förtjust i varken den här eller Monsieur Verdoux. Och ditt omdöme gör mg heller inte särskilt nyfiken på att ta reda på om jag eventuellt har fel ;)
SvaraRaderaSofia: Jag gillade Monsieur Verdoux klart mycket mer, även om den inte heller är på samma höga nivå som de flesta Tramp-filmerna.
RaderaJa, jag tycker ganska lika. De där återblickarna på Calvero när han var populär, jag tror nog de skulle vara roliga. Åtminstone skulle de visa att gamla dagars publik gillade Calvero. Men kanske är det en metagrej här som Henke är inne på, att han visar att den gamla Chaplin inte heller skulle hålla.
SvaraRaderaFörresten var det kul att höra Buster Keaton prata. En oväntad röst, så där härligt amerikansk och mörk.
Jo, Bloom var vacker och det är svårt att inte gilla henne när hon spricker upp i ett leende.
Jojjenito: Ja, det låg nog en tanke bakom av Chaplin. Hur det än ligger till funkade det inte.
RaderaSant, såg att Buster Keaton skulle vara med, men var osäker på hur han skulle se ut på gamla dar. Det är en historisk scen att se dem tillsammans om inte annat.
Vissa gånger är det en fördel med vackra skådespelerskor ;)