Nebraska

Titel: Nebraska
Genre: Drama/Äventyr/Komedi
Land: USA
År: 2013
Regi: Alexander Payne
I rollerna: Bruce Dern, Will Forte, June Squibb, Stacy Keach

Handling: Woody Grant ger sig ut på en roadtrip tillsammans med sin son David som ska ta dem från hemmet i Montana till Nebraska, där en lotterivinst väntar.

Omdöme: När jag först hade chansen att se filmen valde jag bort den då jag inte riktigt trodde på den. Det kändes som ett småtrist drama som inte skulle leda någonvart. Kritiken var blandad där ingen direkt tyckte den var dålig, men det kändes ändå som en ganska ljummen film, ungefär som jag hade förväntat mig.



Woody Grant (Bruce Dern) är en pensionär som är gift med Kate (June Squibb) och har två söner, varav den ene, David (Will Forte) har tid över att besöka och ta hand om sina föräldrar då han är singel. När pappa Woody beslutar sig för att ta sig till Nebraska för att hämta sin vinst på en miljon dollar, får Kate och sönerna nog. Det är nämligen en bluffvinst som alla genomskådar, förutom Woody. Inget kommer stoppa honom från att ta sig till Nebraska, om han så ska behöva gå dit.



David ser ingen annan utväg än att ta sin far till Nebraska, med bil. Han ser det även som en chans att spendera lite tid med sin far då hans hälsa och mentala närvaro inte blir bättre. De ger sig ut på en roadtrip där de stannar till i Woodys hemstad för att besöka släktingar och gamla vänner. Snart går ryktet att Woody vunnit en miljon och plötsligt vill alla ha något av Woody.



Vet inte om det var förväntningarna på en ganska trist film som gjorde det, men jag fångades ganska tidigt av filmen. Det var nog att den inte var så grå och trist som jag trodde. Filmen har mycket värme och humor som gör att det är lätt att sjunka ner och göra det komfortabelt för sig själv. Man bjuds på en roadmovie som inte verkar leda någonvart, men ändå håller en på tårna.



Inget med filmen är direkt exceptionellt, men det finns inte heller några uppenbara svagheter. Det skulle isf vara några av skådespelarna som inte kan mäta sig med veteranerna som dominerar. För trion Bruce Dern, June Squibb och Stacy Keach är på en annan nivå än resten. Det är lite synd att Will Forte, som spelar sonen David, är med nästan hela filmen. Han blir något bättre under resans gång, så det blir inte till något störningsmoment. Det är bara det att en bättre prestation inte hade skadat.



Att filmen är i svartvitt vet jag inte går hem hos alla. Det är säkerligen också en stor orsak till varför många väljer bort filmen. Och visst hade den kunnat vara i färg. Men det känns som det fanns en tanke bakom valet. Och efter att ha funderat på det under de inledande tio minuterna, kunde jag snart konstatera att jag gillade fotot mer och mer för helhetens skull. Det sticker ut så som det är nu och effekten är klart tillfredsställande.



Ett tag känner jag att det hela inte kommer leda någonvart. Det är trots allt en relativt långsam film, även om den inte står och stampar på samma ställe alltför länge. Man hade kunnat trimma den en aning på vissa ställen, inte minst när Woody och David umgås med släktingarna. Däremot gillar jag hur den sömniga staden vaknar upp när Woody är där. Tankarna går lite till The Straight Story (1999) där huvudkaraktären på ett liknande sätt påverkade människorna han träffade under sin roadtrip.



Kanske inte en svag fyra, men det är farligt nära. Den avslutar trots allt fint och lämnar en med en skön känsla i kroppen. Det är något som nästan bör belönas med ett högre betyg.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt 7.5
IMDb: 8.0