The Last American Virgin

Titel: The Last American Virgin / Amerikas sista oskuld
Genre: Komedi/Romantik/Drama
Land: USA
År: 1982
Regi: Boaz Davidson
I rollerna: Lawrence Monoson, Diane Franklin, Steve Antin, Joe Rubbo

Handling: Tre bästa kompisar raggar brudar tillsammans, tills det en dag skär sig. Rick och Gary blir intresserade av samma tjej. Gary är kär i henne, men snyggingen Rick verkar bara vara ute efter sex...

Omdöme: Det finns många amerikanska ungdomsfilmer. De flesta av de bästa kom under guldåldern för dessa filmer - 80-talet. De flesta hade en eller flera skådespelare som fick sina genombrott och som senare kom att bli stjärnor. Här har vi en film fylld med för mig okända skådespelare, av en okänd regissör. Skådespelarna gjorde i princip alla sina långfilmsdebuter och blev inga kändisar (även om vissa var med i mindre roller i en del kända filmer). Regissören Boaz Davidson skulle inte heller bli någon känd regissör, däremot en lyckad producent av flera kända Hollywood-produktioner.



Något som är lite intressant är att filmen är en remake på en israelisk film från 1978, med samma regissör och handling, men som utspelar sig på 50-talet och använder sig av gamla 50-tals hits. Här är det istället nutid med allt vad det innebär och aktuella 80-tals låtar man bjuds på. Originalet blev en jättesuccé hemma i Israel och fick flera uppföljare. Denna fick inga uppföljare, men har av vissa hyllats som en underskattad och lite bortglömd film i genren.



De tre High School-kompisarna Gary (Lawrence Monoson), Rick (Steve Antin) och David (Joe Rubbo) är intresserade av tjejer. De försöker få till det med de flesta som inte är upptagna, vilket i vissa fall leder till pinsamma situationer med ruggugglor. Rick har egentligen inga problem med tjejerna då han är snyggingen i gänget. Värre är det för Gary som är en snäll och lite blyg kille. David, som är tjock, har inga problem med självförtroendet och rider liksom på vågen när Rick och Gary är med.



Man skulle nästan kunna byta ut de tre killarna mot tre andra, lite mer kända skådespelare för att beskriva dem bättre. Gary hade kunnat spelas av Jon Cryer, mest känd från TV-serien "Two and a Half Men". Rick skulle kunna vara River Phoenix, bl.a. från Stand By Me (1986). David ser jag som Chris Penn, från t.ex. Reservoir Dogs (1992). Med dessa i rollerna hade filmen givetvis varit mer känd än vad den är. Å andra sidan är det ganska skönt att skådespelarna är okända då man inte förknippar dem med något annat.



Gary blir snabbt förtjust i Karen (Diane Franklin), en söt tjej som är ny i området. Innan han vågar visa sina känslor för henne har hon fått ihop det med Rick. Detta gör givetvis Gary ledsen och upprörd, men han försöker till varje pris bli den som får Karen. Under resans gång försöker även de tre vännerna få till det med diverse tjejer/kvinnor med blandat resultat. Och vad som började som en lättsam tonårskomedi övergår till något seriösare och allvarligare längre fram.



Innan man går vidare måste man nämna filmens soundtrack som är sanslöst fullmatat. Det är som om man satt igång en jukebox när filmen börjar och låter den sen köra på resten av filmen. Här bjuds man på massvis med sköna låtar, kända som mindre kända. Vissa spelas två-tre gånger också för att utnyttjas till max, och det funkar. Givetvis funkar de bäst första gången de spelas, men för det mesta har man valt låtarna omsorgsfullt till scenerna de spelas till. Det gör också mycket för filmen, måste sägas. Några av alla låtar framförs av t.ex. The Police, The Commodores, Blondie, Journey, The Cars och tidig U2.



Man får mycket för pengarna, så att säga. Man får stundtals en typisk ungdomskomedi från den här tiden med en del naket och många pinsamma situationer. Kärleken gör sig påmind ett par gånger och man känner igen det mesta från andra filmer. Inte minst har säkerligen American Pie-filmerna lånat en del härifrån, även om det är gjort med mer charm här.



En sekvens hade jag gärna skippat då den inte riktigt funkar. Det är när de tre kompisarna besöker en äldre latinamerikansk kvinna. Det går lite överstyr här. Som tur är tar sig filmen fint efter detta. Sen tycker jag inte titeln passar filmen. Den har inte så mycket med "The Last American Virgin" att göra om man ska vara ärlig.



Den underbara musiken och den härliga känslan höjer utan tvekan denna film för egen del, plus att vändningen till att bli allvarligare mot slutet överraskar och verkligen funkar. Man kan säga att filmen har en del gemensamt med Fast Times at Ridgemont High (1982) som släpptes några månader senare samma år. Den är dock fylld med välkända ansikten och räknas bland de stora i genren ungdomsfilm. Denna har något lite annorlunda, oftast lättsammare, men även allvarligare när det väl kommer till kritan. Inte som en standardfilm i genren, vilket man antingen gillar eller inte.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.1