The Rock

Titel: The Rock
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1996
Regi: Michael Bay
I rollerna: Nicolas Cage, Sean Connery, Ed Harris, John Spencer, David Morse, Michael Biehn

Handling: En grupp elitsoldater intar fängelset Alcatraz och tar 81 turister som gisslan. Deras krav är att familjerna till elitsoldater som dör under hemliga operationer ska få full ersättning. Om de inte får lösensumman hotar de med att skicka dödlig nervgas mot San Francisco. De enda som kan hindra dem nu är FBI-agenten Stanley Goodspeed och före detta Alcatraz-fången John Mason.

Omdöme: När den här actionsprakaren kom blev den både omtalad och älskad av många, vilket den är än idag. Själv får jag erkänna att jag aldrig blev särskilt förtjust i den. Nicolas Cage har aldrig varit en favorit och filmen la mer krut på en massa explosioner än manuset. Det betyder dock inte att man inte kan uppskatta en sån här film.



Stanley Goodspeed (Nicolas Cage) är en expert på kemiska vapen och jobbar för FBI. Han är dock mest lite av en labbråtta så när han blir skickad till San Francisco tror han att det är en övning. Det visar sig snart vara skarpt läge då en grupp elitsoldater ledda av general Hummel (Ed Harris) tagit över Alcatraz och hotar att skicka iväg ett gäng missiler fyllda med dödlig nervgas mot San Francisco.



Goodspeed är experten som ska desarmera missilerna, men insatsstyrkan som ska skickas till ön behöver någon som kan Alcatraz bättre än någon annan. Han har suttit inlåst på högsäkerhetsfängelser i 30 års tid, och rymt ett par gånger. Han är tränad av den brittiska underrättelsetjänsten och är ett hot mot USA om han någonsin sätts på fri fot. Tillsammans med Goodspeed ska han hjälpa insatsstyrkan att uppfylla sitt mål. Han är John Mason (Sean Connery).



Filmen har tre ingredienser man inte kan missa. Det är gott om actionscener, gärna med extra explosioner för att det inte ska bli tråkigt för länge. Detta är speciellt anmärkningsvärt när Mason flyr, jagas genom San Francisco och skapar kaos. Denna sekvens är ganska underhållande, men helt onödig om man ska vara ärlig. Sen är det dynamiken mellan Cage och Connery. Båda är underhållande på sitt sätt. Cage spelar över som bara han kan, vilket bjuder på roliga situationer. Connery är grov i mun och en badass, och funkar bra.



Det man nog ändå minns mest är musiken av Hans Zimmer. Det är den typiska hjältemusiken som man känner igen så väl. Det är pampigt värre och i ärlighetens namn blir det rejält tjatigt efter ett tag. Huvudslingan återanvänds säkert runt femtio gånger under filmens gång. Förvisso kör man lite olika varianter på den, men det blir ändå så man blir hjärntvättad efter ett tag. Det är svårt att inte nynna på den när filmen är över, vilket mest blir ett irritationsmoment.



Handlingen ska man kanske inte analysera allt för mycket. Det är trots allt en actionfilm där det mesta ska serveras för tittaren som inte ska behöva koppla på hjärnan. Det är bara att acceptera. Därför är det ok att karaktärerna pratar med sig själva så att tittaren ska förstå vad som sker. Det är ok att de ska förklara för varandra vad de håller på med, trots att de mycket väl borde veta utan att behöva prata om det igen. Men som sagt, det är bara att acceptera att det är som det är.



Det är lite kul att under tiden som Cage och Connery tar det hela ganska lättsamt (de lär ha improviserat en hel del humor som inte fanns med i manuset), så är Ed Harris desto mer seriös. Han går in för rollen och fördelen med det är att det inte blir en actionkomedi av det hela. När handlingen ändå är något svag är det nog ändå till filmens fördel att de två herrarna i huvudrollerna lättar upp stämningen en del. Annars hade det lätt kunnat bli jobbigt och lite drygt att genomlida en så pass lång actionfilm som det ändå är.



3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.4