A Fish Called Wanda

Titel: A Fish Called Wanda / En fisk som heter Wanda
Genre: Komedi
Land: Storbritannien/USA
År: 1988
Regi: Charles Crichton
I rollerna: Jamie Lee Curtis, Kevin Kline, John Cleese, Michael Palin

Handling: Fyra mycket olika personer gaddar ihop sig för att utföra ett rån i London och senare lura av varandra bytet...

Omdöme: Jag tror jag hade sett filmen två gånger tidigare och även om jag fann den smårolig var det ingen direkt favoritfilm. Det kändes ändå som det var dags att se om den. Mycket riktigt visade det sig vara rätt val vid rätt tillfälle.



Trots att filmen är väldigt brittisk (utspelar sig i London och Oxford, skriven av John Cleese och regisserad av britten Charles Crichton), har den en amerikansk touch. Denna touch kommer främst i form av Jamie Lee Curtis och Kevin Kline, men även känslan av amerikanskt 80-tal tycker jag känns påtaglig. En lyckad brittisk-amerikansk samproduktion alltså.



Filmen skulle komma att bli nominerad till tre Oscars. Bästa regi, manus samt manlig biroll där Kevin Kline tog hem Oscarn. Han är faktiskt mycket bra filmen igenom, men har även en riktigt bra och udda roll att spela som galningen Otto. Min andra favorit i filmen är Michael Palin i rollen som den stammande Ken. Inte direkt en enkel roll att spela, men han får till det på pricken rätt.



Man får inte heller glömma Jamie Lee Curtis och John Cleese som funkar bra ihop, även om de kanske inte bjuder på lika många skratt som Kline och Palin. De fyra är dock en bra kombination och har alla välskrivna karaktärer att jobba med.



Det jag gillar med filmen är att det är en komedi som håller från början till slut. I många fall klarar man inte av att hålla uppe standarden i en film som denna. Det går lätt överstyr eller så blir det upprepande efter ett tag. Inte här. Karaktärerna hamnar i olika situationer och löser det på minst sagt annorlunda sätt.



Det är skönt att kunna konstatera att filmen funkar bättre än väntat. Alltså bättre än jag mindes den som. Den har ett bra flyt hela tiden och humorn går nästan alltid hem. Det blir lite typisk Monty Python-humor på sina håll, men det är inte fy skam när man har en vettig regissör som håller i tyglarna. För det hade lätt kunnat skena iväg som man ofta sett med liknande filmer. Inte en helgjuten fyra, men ändå en fyra.



4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.6