Big

Titel: Big
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: USA
År: 1988
Regi: Penny Marshall
I rollerna: Tom Hanks, Elizabeth Perkins, Robert Loggia, John Heard

Handling: Josh vill bli vuxen och önskar sig detta av en spåmaskin på ett nöjesfält. Morgonen därpå vaknar han upp med en 30-årings kropp. Men Josh är fortfarande samma 12-årige pojke innanför den åldrade utsidan. Nu måste han lära sig att leva i de vuxnas värld.

Omdöme: När man är vuxen önskar man kanske att man vore yngre igen. När man var ung ville man vara äldre. Det är precis vad Josh önskar sig när han är 12 år. Han har egentligen ett bra liv med snälla föräldrar och en yngre syster, plus en bästa kompis som bor i grannhuset. Men ändå vill han vara vuxen. Så får han sin önskan uppfylld efter att ha använt en spåmaskin på ett nöjesfält...



Josh är nu i 30-årsåldern (Tom Hanks) och har svårt att förklara vem han är för sin mamma. Hon blir givetvis skräckslagen och tror att han tagit hennes son. Josh måste nu leta upp spåmaskinen som tillsammans med nöjesfältet flyttat vidare. Tillsammans med sin bäste vän Billy tar sig Josh till New York för att få mer information. Då det tar tid att få veta var maskinen är (runt två månader), måste han hitta bostad och tjäna pengar med ett jobb.



Då Josh är en rackare på leksaker och datorer, tar han chansen att få ett jobb på en leksaksfirma. Snart avancerar han när ägaren MacMillan (Robert Loggia) imponeras av hans tänkande. Samtidigt blir en av de anställda, Susan (Elizabeth Perkins) intresserad av Josh som är olik alla män hon träffat. Frågan är om hon inser att han bara är ett barn innan det är för sent...



En resa bakåt i tiden. Man såg filmen ett par gånger när man själv växte upp och någorlunda kunde relatera till situationen och tankesättet. Nu tänker man kanske lite annorlunda, men fortfarande funkar filmen. Främst är det för att den håller sig borta från effekter och övernaturliga inslag som absolut inte behövs. Man väljer även att berätta historien för vuxna och inte för barn, vilket är skönt att se.



Intressant nog, och ganska överraskande, kom filmen att få två Oscarsnomineringar. Dels blev det Tom Hanks första Oscarsnominering och dels blev manuset nominerat. Noterbart är att en av två som skrivit manuset är Anne Spielberg, syster till den mer kände regissören. Den andre manusförfattaren är Gary Ross som senare skrev och regisserade den trevliga Pleasantville (1998), som för övrigt fick tre nomineringar (dock ej för regi och manus).



Filmen gör precis tillräckligt för att hålla intresset uppe hela tiden. Saknar dock lite mer 80-tals känsla i form av den där riktigt mysiga stämningen och sköna musiken man så ofta bjöds på. Men man kan trots allt inte låta bli att bli lite nostalgisk när man ser filmen.



Sen är frågan vad man egentligen hade tyckt om filmen kommit idag. Tänker främst på relationen mellan Josh och Susan, med tanke på att han egentligen bara är ett barn. Situationen gör att man får lite att tänka på och det gör att filmen funkar lite bättre än den annars hade gjort.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3