Falling in Love

Titel: Falling in Love
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1984
Regi: Ulu Grosbard
I rollerna: Robert De Niro, Meryl Streep, Dianne Wiest, Harvey Keitel

Handling: Frank och Molly möts av en slump när de är ute och handlar julklappar, ett kort möte som för alltid kommer att förändra deras liv. Några månader senare möts de på pendeltåget och blir hopplöst förälskade. Trots att de båda två är gifta inleder de en affär som kan få förödande konsekvenser för dem båda.

Omdöme: Så fort filmen drar igång får jag en skön känsla. En känsla av att det här kan bli riktigt bra. Trots att filmen är från mitten av 80-talet känns den snarare mer som sent 70-tal, kanske tidigt 80-tal. Fotot är snarare grått än färgglatt, det utspelar sig mestadels under höst och vinter (utan snö), så den där typiska 80-tals känslan lyser till stor del med sin frånvaro.



Höghusarkitekten Frank (Robert De Niro) är gift och har två pojkar. Han verkar vara lyckligt gift och ha ett normalt äktenskap. En dag när han är ute och handlar de sista julklapparna mitt på Manhattan, stöter han på Molly (Meryl Streep) som också handlar julklappar. Hon är också gift. Efter det korta mötet går det ett par månader innan de träffar på varandra igen, denna gång på pendeltåget. Det visar sig att de bor en station från varandra. Efter det andra mötet börjar de träffas över en fika eller lunch. I själva verket kan de inte tänka på något annat än varandra.



Trots att de båda är gifta känner de efter ett tag att de är menade för varandra. Samtidigt vill de inte förlora vad de har. Frank har trots allt två barn att tänka på. De enda som får reda på vad som händer är Franks vän och kollega Ed (Harvey Keitel) som själv är på väg att skilja sig, och Mollys bästa vän Isabelle (Dianne Wiest) som i sin tur träffat en ny man. Det räcker dock inte att bara prata om och tänka på den andra...



När man har två storskådisar som De Niro och Streep är det svårt att inte hoppas på en stor film. De är också så bra som man kan förvänta sig. Båda hade redan vunnit två Oscars vardera och hade spelat ihop i klassikern The Deer Hunter (1978). Nu fick de chansen att göra något annat i och med detta lågmälda och avskalade romantiska drama.



Vad filmen misslyckas med är två saker. Det ena är att man aldrig får fram de där riktiga känslorna för historien som man skulle önska sig. Det saknas lite i helheten och de allra bästa scenerna lyser med sin frånvaro. Man får en känsla av att det fanns så mycket mer att hämta. Det andra är att man gjort en stor miss som inte tagit vara på Harvey Keitel och Dianne Wiest som endast får agera i två mindre biroller. Här var det upplagt för något mer och en som t.ex. Woody Allen hade aldrig missat det. Mycket riktigt fick han upp ögonen för Dianne Wiest och regisserade henne i två Oscarsvinnande biroller.



Att det här skulle vara en dålig film är långt ifrån sanningen. Den har något som håller intresset uppe ända till slutet (inte minst De Niro / Streep). Och som sagt tar det inte lång tid innan man känner att det här kan bli något riktigt bra. Men precis som musiken är den ojämn och når aldrig några riktiga höjder. Det är oftast ganska bra, men har även några dalar då inget händer. Lite intressant är att filmen kallats en modern version av klassikern Brief Encounter (1945). Likheterna finns absolut där, synd bara att detta inte blev en modern klassiker som det kunde ha blivit.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.4