Ghostbusters

Titel: Ghostbusters - spökligan
Genre: Komedi/Fantasy/Sci-Fi
Land: USA
År: 1984
Regi: Ivan Reitman
I rollerna: Bill Murray, Sigourney Weaver, Dan Aykroyd, Harold Ramis

Handling: När universitetet i New York lägger ned sin parapsykologiska avdelning, bildar de sparkade forskarna Dr. Venkman, Dr. Stantz och Dr. Spengler firman "Ghostbusters", som specialiserar sig på att utrota övernaturliga plågoandar. Den förtrollande Dana Barrett upptäcker att hennes kylskåp är ingången till den andliga världen, och jakten sätts igång för våra hjältar. Plötsligt står de ansikte mot ansikte med en gammal ond kraft, som gör vad som helst för att få Manhattan att bli ett rent helvete.

Omdöme: Minns inte riktigt när jag såg denna för första gången, men det var inte när den kom. De som såg den när den kom har nog kära minnen från den och blir nostalgiska när de tänker på den. Så är inte fallet för mig. När jag såg den första gången tyckte jag inte den var så speciell, men nu var det dags att se om den när man kände för lite 80-tal.



Våra hjältar är kvinnotjusaren och skitsnackaren Dr. Venkman (Bill Murray), den något virrige Dr. Stantz (Dan Aykroyd) samt geniet Dr. Spengler (Harold Ramis). Tillsammans öppnar de "Ghostbusters" som inriktar sig på övernaturliga fenomen och i synnerhet att fånga plågoandar och liknande - ett ständigt ökande problem i New York.



De har utvecklat speciell utrustning som de kan skjuta ut strålar med för att kunna fånga det övernaturliga. När deras insatser uppmärksammas på TV strömmar det in förfrågningar. En av dem är från den vackra Dana Barrett (Sigourney Weaver) som haft besök av något konstigt i sitt kök. Dr. Venkman blir genast betuttad i henne och gör hembesök. Vad han och hans gäng hittar är starkare och farligare än alla andra fall de kommit i kontakt med.



Det hela inleds på ett harmlöst och lekfullt sätt när trion "Ghostbusters" åker ut på diverse akutfall runt om New York. Här träffar man på en del roliga och charmiga övernaturliga figurer. Det håller en trivsam nivå och skämten dem emellan (som främst Bill Murray står för) gör att det hela puttrar på.



Man får ungefär vad man förväntar sig och vill ha ut av en sån här 80-tals film. Det är lite fjantigt och effekterna är inte alltid hundraprocentiga, men man har överseende med det mesta. Värre blir det under filmens sista tredjedel. Plötsligt blir två av karaktärerna besatta av en ond kraft och det börjar åska och ha sig. Cementstatyer vaknar till liv och det hela blir bara för mycket.



Filmen tappar sin charm och bjuder emellanåt på riktigt taffliga effekter som man idag måste dela ut en kalkonvarning för. Hela storyn är givetvis för mycket redan från början, men då köper man det eftersom det har sin charm. Men när den stora onda kraften tar över vill man bara att det ska sluta. Inte heller humorn kan rädda filmen. På sina håll smårolig, på andra håll bara jobbig.



Bill Murray och Sigourney Weaver är filmens två stjärnor, men inte ens de kan rädda den från ett underkänt betyg. De två första tredjedelarna ligger filmen ändå på en trea, men till slut finns inte mycket som håller ihop den. Då kan det inte bli annat än en tvåa. Det är bara att konstatera att filmen inte funkar utan nostalgi. Saknar man den redan från början är det bäst att hålla sig undan.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 7.8