Men of Film-Noir

Dana Andrews [1909-1992]

Favorit-noir: Laura (1944)

Typ: Huvudroll, oftast godhjärtad eller med bekymmer.

Trivia: Spelade mot vackra Gene Tierney i fem filmer mellan 1941-1950. Som många andra skådespelare från den här tiden hade han problem med alkoholen. Han fick dock ordning på situationen och sa att det till stor del var den dåvarande presidenten Ronald Reagans kamp mot alkohol som inspirerade honom (på tiden då Reagan var skådespelare).


Humphrey Bogart [1899-1957]

Favorit-noir: The Desperate Hours (1955)

Typ: Stjärna, tuff, kaxig, iskall, ofta privatdetektiv, men i vissa fall skurk.

Trivia: Gift med Lauren Bacall mellan 1945-1957 (fram till sin död). De spelade mot varandra i fyra filmer mellan 1944-1948. Han gjorde även sex filmer med regissören och vännen John Huston, varav en gav honom en Oscar - The African Queen (1951). Han var en utomordentlig schackspelare och slog de flesta som utmanade honom.


James Cagney [1899-1986]

Favorit-noir: Angels with Dirty Faces (1938)

Typ: Stjärna, oftast gangstertyp som inte lägger några fingrar emellan.

Trivia: Endast gift en gång, med Frances Cagney mellan 1922-1986 (fram till sin död). Var en stor inspirationskälla för Clint Eastwood. Under tiden som hans mamma levde, skickade han henne alltid en stor del av vad han tjänade. Han behöll aldrig mer än 50% av det han tjänade.


Richard Conte [1910-1975]

Favorit-noir: Cry of the City (1948)

Typ: Huvudroll och biroll, oftast god.

Trivia: Var med i en mängd noir-filmer under 40- och 50-talet, men hans bästa film kom ändå när han var med i klassikern The Godfather (1972). Han var bland de som var påtänkta för rollen som Don Corleone innan Marlon Brando till slut fick rollen.


Joseph Cotten [1905-1994]

Favorit-noir: The Third Man (1949)

Typ: Huvudroll och biroll, främst god.

Trivia: Gjorde sin långfilmsdebut med Citizen Kane (1941) och blev efter det god vän med filmens regissör Orson Welles (som själv gjorde regidebut med filmen).


Kirk Douglas [1916-]

Favorit-noir: Detective Story (1951)

Typ: Stjärna, även biroll, god som ond.

Trivia: Spelade i sju filmer med Burt Lancaster, trots att de egentligen inte gillade varandra särskilt mycket. De hade dock stor respekt för varandra och deras relation var väldigt tävlingsinriktad.


Dan Duryea [1907-1968]

Favorit-noir: The Woman in the Window (1944)

Typ: Biroller, främst slemmiga och onda typer.

Trivia: Jobbade i reklambranschen när han drabbades av en mild hjärtattack när han inte ens var 30 år fyllda. Han rekommenderades då att byta yrkesbana till något utan lika mycket press. Han valde då att bli skådespelare då det var något han gillade väldigt mycket eftersom han hade tagit dramakurser när han utbildade sig.


Glenn Ford [1916-2006]

Favorit-noir: The Big Heat (1953)

Typ: Huvudroll, goda karaktärer.

Trivia: Registrerade den snabbaste "vapendragningen" bland Hollywoods västernskådespelare när han drog sitt vapen på 0.4 sekunder, bl.a. snabbare än västernikonerna James Arness och John Wayne.


John Garfield [1913-1952]

Favorit-noir: The Breaking Point (1951)

Typ: Huvudperson, främst godhjärtade karaktärer med bekymmer.

Trivia: Efter att ha blivit utpekad som kommunist (vilket aldrig bevisades), fick han svårt att få jobb inom filmbranschen under tiden utredningen pågick. Stressen av detta, plus att han lär ha varit nära skilsmässa med sin fru sedan många år, lär ha varit orsaken till att han drabbades av en hjärtattack och dog, endast 39 år gammal.


Sterling Hayden [1916-1986]

Favorit-noir: The Killing (1956)

Typ: Huvudroll, men även någon biroll. Hård och tuff, inte alltid god.

Trivia: Var uppenbart inte helt enkel att ha att göra med, både privat och professionellt. Privat var han bl.a gift med och skild från samma kvinna tre gånger. Professionellt hamnade han i trubbel under kommunistjakten i Hollywood efter att ha sympatiserat med den jugoslaviske ledaren Tito och hans kommunistparti när han tjänstgjorde under andra världskriget.


Alan Ladd [1913-1964]

Favorit-noir: This Gun for Hire (1942)

Typ: Huvudroll, goda karaktärer.

Trivia: Trots att han aldrig blev riktigt populär bland kritikerna, så var han populär bland fansen då han i bl.a. en omröstning framröstades som den mest populära manliga skådespelaren de senaste tio åren (1954). Gjorde sju filmer med Veronica Lake (främst för att de matchade bra längdmässigt då båda var korta - han 1.68, hon runt 1.50). Hans tre mest kända noir-filmer gjorde han med Lake. Hans son, Alan Ladd Jr, vann en Oscar som producent på filmen Bravheart (1995).


Burt Lancaster [1913-1994]

Favorit-noir: Sweet Smell of Success (1957)

Typ: Stjärna, någon enstaka biroll. Hård, tuff, oftast god, men inte alltid.

Trivia: Började som cirkusartist innan han blev skådespelare. Filmdebuten kom vid 33 års ålder i noir-filmen The Killers (1946). Hade rykte om sig att vara i utmärkt fysisk form fram tills han var 70 år. Spelade in sju filmer med Kirk Douglas.


Peter Lorre [1904-1964]

Favorit-noir: The Maltese Falcon (1941)

Typ: Biroller, främst sliskiga skurkar och någon enstaka huvudroll.

Trivia: Efter att han flydde från nazi-Tyskland och kom till London, var Alfred Hitchcock den första regissören han träffade. Lorre övertygade Hitchcock att ge honom en roll i The Man Who Knew Too Much (1934), trots att han kunde minimal engelska.


Fred MacMurray [1908-1991]

Favorit-noir: Double Indemnity (1944)

Typ: Huvudperson, godhjärtad, men godtrogen.

Trivia: Efter en relativt framgångsrik filmkarriär mellan tidigt 30-tal och sent 50-tal, kom han att få en hit med TV-serien "My Three Sons" som gick mellan 1960-1972. Sa en gång följande om Barbara Stanwyck: "I was lucky enough to make four pictures with Barbara. In the first I turned her in, in the second I killed her, in the third I left her for another woman and in the fourth I pushed her over a waterfall. The one thing all these pictures had in common was that I fell in love with Barbara Stanwyck - and I did, too."


James Mason [1909-1984]

Favorit-noir: Odd Man Out (1947)

Typ: Huvudroll, främst god, men kunde ha mörk hemlighet.

Trivia: Var påtänkt för rollen som James Bond i Dr. No (1963), trots att han var i 50-års åldern. Tackade senare nej till rollen som Hugo Drax i Bond-filmen Moonraker (1979). När hans skulle renovera sitt hem 1952, upptäckte han flera "förlorade" filmer med Buster Keaton (han hade nämligen köpt den gamle stumfilmsikonens hem). Han förstod genast värdet och såg till att filmerna kunde bevaras.


Victor Mature [1913-1999]

Favorit-noir: Cry of the City (1948)

Typ: Huvudperson eller biroll, storväxt och fysisk, inte alltid god.

Trivia: Förutom att göra sig ett namn inom film-noir, blev han stor inom episka bibliska filmer. Charlton Heston tog sedan över manteln. När han ansökte om medlemskap i en golfklubb (när han var som mest känd), blev han nekad då de inte accepterade skådespelare som medlemmar. Han svarade då: "I'm not an actor - and I've got 64 films to prove it!"


Ray Milland [1905-1986]

Favorit-noir: The Big Clock (1948)

Typ: Huvudroll som ofta hamnade i trubbel, främst god.

Trivia: Gift med en och samma kvinna hela sitt liv mellan 1932-1986, fram till sin död. När han vann sin Oscar för The Lost Weekend (1945), sa han inte ett ord. Han tackade genom att buga och sedan lämna scenen med sin Oscar. Orsaken kan ha varit att han var så nervös att han inte ens ville gå på galan. Samma morgon vid frukosten hade han sagt till sin hustru att han inte tänkte gå. Efter att hon kallat honom feg sa hon att han minst sagt skulle gå på galan, även om de skulle tvingas sätta på honom en tvångströja.


Robert Mitchum [1917-1997]

Favorit-noir: Out of the Past (1947)

Typ: Stjärna, småkaxig och tuff, men god.

Trivia: Mellan 1940-1997 var han gift med en och samma kvinna, fram till sin död. En film-noir ikon som agerade som inspiration för bl.a. Michael Madsen. Sa att hans berömda ögon var resultatet av skador han fått från sina boxningsdagar och sömnlöshet som han led av i hela sitt liv.


Paul Muni [1895-1967]

Favorit-noir: Scarface (1932)

Typ: Stjärna, komplicerade karaktärer som inte alltid var goda.

Trivia: Utan tvekan en av de största, om inte den allra största på 1930-talet då han fick hela fem Oscarsnomineringar (varav en vinst). En sjätte och sista nominering kom för hans sista filmroll, The Last Angry Man (1959). Oscarnominerades både för sin första och sista filmroll.


Jack Palance [1919-2006]

Favorit-noir: Panic in the Streets (1950)

Typ: Biroller och någon huvudperson, i princip alltid ond.

Trivia: Innan han blev skådespelare var han en duktig boxare och vann samtliga sina 15 matcher som proffs. Gick sedan med i andra världskriget och blev sedan skådespelare. När han vann sin Oscar för bästa biroll i City Slickers (1991), valde han att göra enarmade armhävningar på scenen för att visa att gammal fortfarande kan.


Dick Powell [1904-1963]

Favorit-noir: Cry Danger (1951)

Typ: Huvudperson och lite av en hjälte, fast inte så tuff.

Trivia: Testade även på att regissera filmer under 50-talet med blandat resultat. Tyvärr är hans film The Conqueror (1956) ökänd av tragiska orsaker. Filmen spelades nämligen in i närheten av en plats där man testade kärnvapen. Han själv, tillsammans med filmens skådespelare John Wayne, Susan Hayward, Ted de Corsia, Agnes Moorehead, John Hoyt samt Pedro Armendáriz (som drabbades först, men begick istället självmord) dog samtliga av cancer.


Edward G. Robinson [1893-1973]

Favorit-noir: Double Indemnity (1944)

Typ: Huvudperson eller biroll, god som ond, en stjärna utan utseendet.

Trivia: En av ikonerna inom film-noir och väldigt omtyckt och respekterad, men blev aldrig ens Oscarsnominerad. Dock fick han en heders-Oscars som han fick två månader efter sin död. Hans hustru, som tog emot Oscarn, sa att han var jätteglad när han fick veta att han skulle få heders-Oscarn. Lär ha talat minst sju språk flytande.


Robert Ryan [1909-1973]

Favorit-noir: The Set-Up (1949)

Typ: Huvudroll och biroll, oftast brutal och elak, men även sårbar.

Trivia: Både Jeff Bridges och Kris Kristofferson har sagt att han var deras favoritskådespelare. Kort innan han dog flyttade han ut från sin lägenhet i New York och hyrde ut den till John Lennon och Yoko Ono, som sedan köpte den när han dog.


Orson Welles [1915-1985]

Favorit-noir: The Third Man (1949)

Typ: Huvudroll och biroll, främst elak och ond, tog mycket plats.

Trivia: Kanske mest känd som regissör, men var en minst lika duktig skådespelare. Var även en erkänt duktig magiker. Kom att bli Oscarsnominerad för sin första film, Citizen Kane (1941), både som skådespelare, regissör och manusförfattare (vann för bästa manus).


Richard Widmark [1914-2008]

Favorit-noir: Night and the City (1950)

Typ: Huvudroll, biroll, god, ond, elak, snäll, sliskig, varmhjärtad.

Trivia: Fick sin enda Oscarsnominering för sin minnesvärda filmsdebut i noiren Kiss of Death (1947). Trots att han ofta spelade skurkar var han en mycket omtänksam och omtyckt person. I noiren No Way Out (1950) spelade han t.ex. mot Sidney Poitier där han kallar honom en massa rasistiska saker. Mellan tagningarna bad han om ursäkt till Poitier då han inte kände sig komfortabel. De två skulle göra ytterligare tre filmer ihop och förblev vänner resten av livet.