Mr. Morgan's Last Love

Titel: Mr. Morgan's Last Love / Mr. Morgans sista kärlek
Genre: Drama
Land: Tyskland/Belgien/USA/Frankrike
År: 2013
Regi: Sandra Nettelbeck
I rollerna: Michael Caine, Clémence Poésy, Justin Kirk, Gillian Anderson, Jane Alexander

Handling: En pensionerad amerikansk filosofiprofessor bosatt i Paris möter en ung fransyska. Han har förlorat sin hustru, hon har förlorat sin far. Deras möte förändrar båda deras liv för alltid.

Omdöme: Favoriten Michael Caine är sevärd i det mesta han gör. Att han är typiskt brittisk gör det dock lite ovanligt att se (eller rättare sagt höra) honom spela amerikan. Det är precis vad han gör här och det är något som inte direkt känns klockrent, men stör inte heller nämnvärt.



Matthew Morgan (Caine) är bosatt i Paris sedan en tid tillbaka. Han är numera pensionerad filosofiprofessor och har aldrig lärt sig franska. Hans hustru Joan (Jane Alexander) är den som kan språket, men när hon går bort förlorar Matthews liv mening. Ända tills han en dag träffar fransyskan Pauline (Clémence Poésy). Hon jobbar som danslärare och påminner Matthew om en ung Joan.



Paulines far var britt så hon behärskar engelskan utan problem. Hennes saknad efter sin far är stor så i Matthew ser hon det hon saknar i sitt liv. Tillsammans får de tillbaka en del av vad de förlorat. Samtidigt inser Matthew efter ett tag att han aldrig kan få tillbaka sin Joan. Kan då Matthews son Miles (Justin Kirk) och dotter Karen (Gillian Anderson), som båda bor i USA, få honom att åter hitta en mening med livet?



En intressant iakttagelse under förtexterna var att musiken var gjord av Hans Zimmer. Alla som känner till hans musik vet att den oftast är pampig och dominerande till diverse storfilmer. Det här något helt annat. Man känner inte alls igen takterna och det är så klart bra för hans vanliga musik hade inte funkat. Men samtidigt försvinner nu istället musiken nästan helt och tar aldrig chansen att ta fram känslorna man så gärna vill ha i en sån här film.



Jag känner att det är en film som är skön att se, utan förväntningar och som bara är. Jag gillar både Michael Caine och den för mig tidigare okända Clémence Poésy (även om jag nu ser att jag faktiskt sett några filmer med henne). Hon har en viss egenskap som gör att man blir glad så fort hon ler. Allt skiner liksom upp runt henne. Hennes karaktär är också älskvärd då hon både är gammaldags, naturlig och oförstörd.



Det är lite intressant för den här filmen är lite som jag hade trott (och hoppats) att Amour (2012) skulle vara. Men de två filmerna är inte alls lika. Denna har mer livsglädje, visar upp Paris och andra delar av Frankrike på ett kärleksfullt sätt och handlar inte bara om döden. Kanske inte så konstigt att jag gillar den här filmen mer, även om det inte är något mästerverk. Den håller dock intresset uppe hela tiden och är en fin hyllning av regissören Sandra Nettelbeck till sin far.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.9