fredag 21 mars 2014

Risky Business



Titel: Risky Business / Föräldrafritt
Genre: Drama/Komedi/Kriminalare/Romantik
Land: USA
År: 1983
Regi: Paul Brickman
I rollerna: Tom Cruise, Rebecca De Mornay, Joe Pantoliano, Bronson Pinchot

Handling: Den 17-årige studenten Joel blir lämnad ensam hemma när föräldrarna reser bort. Hans vanligtvis så skötsamma liv förändras drastiskt när han träffar den sexiga call girl-tjejen Lana.

Omdöme: Även om varken Tom Cruise eller filmen tillhört mina favoriter så var det en film jag kände för att se om. Den huvudsakliga anledningen var givetvis musiken av Tangerine Dream som i nästan alla filmer skapar härlig stämning. Med en gång skapas den där känslan jag vill ha när förtexterna rullar fram. Man sitter på tåget och tittar ut över Chicago som har den där typiska "looken" filmer från tidigt 80-tal hade.



Joel (Tom Cruise) är ett rikemansbarn. Hans framtid är egentligen skriven i sten. Han ska gå på det ärofyllda universitetet Princeton. Men han har en bit kvar av studierna och han måste ligga i för att lyckas. Det är då föräldrarna reser bort och han lämnas ensam i det stora huset. Snart kommer han i kontakt med Lana (Rebecca De Mornay) som jobbar som call girl. Hon drar in honom i trubbel med hennes "manager", Guido (Joe Pantoliano) och inget kommer vara sig likt.



Detta är en film som inte direkt lever på sina skådespelare. Det betyder att varken Tom Cruise (som var 20) eller Rebecca De Mornay (runt 23) behöver förta sig i huvudrollerna. Roligast är det istället att se Joe Pantoliano som hallicken Guido. Men det här är alltså ingen film där skådespelarna får briljera.



Istället är det Tangerine Dream som bjuder på det mesta av det bästa. Intressant nog är deras musik inte lika framstående som jag hade minne av. När den spelas är det så klart bra, men många gånger ligger den bara i bakgrunden och får liksom inte komma fram fullt ut. När den gör det tar den över showen totalt och det är en underbar känsla när den får göra det.



Det är inte helt enkelt att betygsätta filmen. Den har egentligen inte så jättemycket att bjuda på rent handlingsmässigt, men ändå puttrar den på. Den lever mer på stämningen och musiken än något annat. Ändå kan man inte säga att den har några uppenbara svagheter då den har en del av värde. En del som man nog inte skulle behandla med något särskilt djup i en modernare film av det här slaget. Tar man det hela för vad det är räcker det ganska långt. Trea till stark trea.


Denna modell solglasögon från Ray-Ban ökade med 2000% i försäljning tack vare denna film. Samtidigt blev Tom Cruise en storstjärna.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

4 kommentarer:

  1. Dom där glasögonen måste vara ett av världens mest lyckades produktplaceringar. Frågan är om Ray-Ban kalkylerade med det när det begav sig eller om ägarna bara skrattade förvånat hela vägen till banken?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fiffi: Tror inte de räknade med det, men vem vet. Försäljningen var bara på väg nedåt innan filmen kom...

      Radera
  2. Var länge sedan jag såg denna pärla. Alla skådisarna är ju suveräna i sina roller, inklusive Tompas hysteriskt underhållande pappa och mamma!

    Kommer ihåg filmen som en 5/5.

    PS, "Musik 4"???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Henke: Inte riktigt en pärla för mig någon gång faktiskt, men jag uppskattar ändå att se om den.

      Ja, musiken hade varit en femma om det bara varit Tangerine Dream OCH om den fått ta större utrymme. Nu blir det "bara" en fyra, men den är given.

      Radera