Titel: Death Wish 4: The Crackdown
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: J. Lee Thompson
I rollerna: Charles Bronson, Kay Lenz, John P. Ryan, Danny Trejo
Handling: Den ensamme tuffe kämpen Paul Kersey tar upp kampen mot droghandlare efter att hans flickväns enda dotter dör av en överdos. Han luras in i ett livsfarligt spel mot drogbaroner där endast en kan överleva.
Omdöme: Efter den mindre lyckade Death Wish 3 (1985) var det dags för J. Lee Thompson att ta sig an en film i denna relativt kända (och älskade) filmserie. Sunkhetskänslan från föregångaren är som tur är borta och vi kan åter njuta av Charles Bronson i sin rätta miljö.
Paul Kersey är arkitekt och lever ett tillbakadraget liv i Los Angeles tillsammans med sin flickvän Karen (Kay Lenz) och hennes tonårsdotter Erica (Dana Barron, som för övrigt påminner en del om Ellen Page). När Erica dör av en drogöverdos, kan Kersey inte hålla sig undan. Vigilante-genen är för stark och han letar rätt på droglangaren som sålde henne knarket. Han plockas snabbt av Kersey, som dock vet att problemet bara är löst för stunden.
Snart kontaktas han av en rik man vid namn Nathan White (en skön John P. Ryan som bl.a. spelade i Runaway Train (1985) som vaktchefen Ranken). Han vet vem Kersey är och känner till hans vigilante-aktiviteter från förr. Nu vill han anlita Kersey då hans egen tonårsdotter också dött av en drogöverdos. Han är villig att betala för att Kersey ska rensa upp bland drogbaronerna och tillhandahåller både information och vapen. Kersey är inte sen med att acceptera och börja "jobba".
Likt ett dataspel där huvudpersonen får olika uppdrag som ska utföras, får man här följa Paul Kersey när han tar del av informationen från Nathan White och börjar rensa upp. Nathan Whites röst bidrar till dataspelskänslan då man via honom får reda på vem nästa måltavla är. Självklart blir det en hel del pang-pang och snart har Kersey polisen efter sig. Samtidigt vill drogbossarna till varje pris ta reda på vem den skyldige är.
Jag måste säga att detta var en överraskande underhållande och trevlig film om man gillar Death Wish-filmerna och hämndfilmer rent generellt. Trots att det är en fjärde del och nästan i slutet av 80-talet, har man lyckats väl. Visst är den inte lika bra som originalet, men man har inte gjort den barntillåten. Inte heller är storyn korkad som det lätt kan bli. Man har någon twist som är välkommen och så har man ett riktigt minnesvärt slut (fick mig att skratta ordentligt) som gör att det inte kan bli annat än godkänt. Den är underhållande på ett sätt som man inte ser i dagens filmer.
3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.1
Den här tar jag till mig - tackar :)
SvaraRaderafilmitch: Jag brukar sällan vara förtjust i uppföljare och med tanke på att det blir sämre och sämre med tvåan och trean i serien, så är denna klart tillfredsställande.
RaderaNä, jag håller inte med dig. Vet inte om jag kan säga att jag gillar DW-serien som helhet -- men den är intressant! Mer dumt än underhållande, tyckte jag
SvaraRaderahttp://bilderord.wordpress.com/2011/03/04/death-wish-iv-the-crackdown-1987/
Sofia: Gick in och läste din text för att se vad du inte höll med om. Det är så klart en smaksak. Hade jag sett de tre föregående delarna kort innan hade jag kanske haft en annan uppfattning. Nu fick jag en underhållande stund och en del skratt. Dumt, intressant OCH underhållande är min dom ;)
RaderaJohn P Ryan blev litet av en idol för mig efter den här filmen!
SvaraRaderaCarl: För egen del var det i och med Runaway Train som jag la märke till honom. Denna såg jag långt senare, men håller med om att han åter igen stack ut.
Radera