Death Wish

Titel: Death Wish - Våldets fiende nr 1
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1974
Regi: Michael Winner
I rollerna: Charles Bronson, Vincent Gardenia, Olympia Dukakis, Jeff Goldblum

Handling: Arkitekten Paul Kerseys fru och dotter överfalls och misshandlas av några ligister. När rättvisa inte skipas tar Paul rättvisan i egna händer.

Omdöme: När man pratar om Charles Bronson är det svårt att inte tänka på denna film. En film som lämnade en hel del spår efter sig och var en av de allra första s.k. "vigilante"-filmerna, alltså där vanliga människor tar lagen i egna händer. I det här fallet är det en arkitekt som får nog när hans familj attackeras och polisen står handfallna.



Bronson spelar Paul Kersey som är gift och har en vuxen dotter. När frun och dottern brutalt attackeras i sitt hem av tre män (varav den ene spelas av Jeff "Flugan" Goldblum), har polisen inte mycket att gå på. Kersey är inte en man som tolererar våld och vapen, men när bägaren rinner över är det inget som kan stoppa honom från att ge sig ut på New Yorks gator och göra upp med drägget.



Intressant nog är filmen baserad på en bok som kom två år tidigare. Från början var det tänkt att duktige och hyllade Sidney Lumet skulle regissera med Jack Lemmon som Paul Kersey och Henry Fonda som polisutredaren Frank Ochoa (som här spelas av Vincent Gardenia). Lumet hoppade dock av projektet för att istället göra Serpico (1973).



Även om det är lite svårt att se Lemmon och Fonda i den här filmen, så ska man ha klart för sig att de passade karaktärerna i boken. Med Michael Winner som regissör var det dock ganska givet att Bronson skulle axla rollen då de hade gjort tre filmer innan denna på kort tid (skulle även göra de två uppföljarna till denna tillsammans).



Med tanke på att det är en Michael Winner-film så måste man ändå säga att den inte är SÅ sunkig. Inte om man jämför med en del annat han hade på sin resumé. Filmen är dock inte så brutal och svår att titta på som man kan tro. Den har förvisso en relativt brutal attack mot Kerseys fru och dotter, men efter det etablerar den honom som karaktär innan hans lilla hämnd tar sin början. Men den är inte så blodig som man lätt kan tro, även om man bjuds på en del dödsfall. Däremot gillar jag hur han visar sig vara mänsklig, mår dåligt av det hela, innan han får smak för dödandet och kallblodigt börjar avrätta skurkarna.



Vid sidan om Charles Bronson är det nog två saker som sticker ut. Vincent Gardenia som polisutredaren Frank Ochoa är bra. Inte minst är karaktären bra och får alltmer utrymme ju längre filmen rullar på. Han har problem med bihålorna eller liknande vilket gör att han i princip i varje scen håller på med näs- och munsprayer. Sen har man musiken av Herbie Hancock som inte riktigt är vad filmen behöver. Den är för jazzig istället för att bara skapa stämning, även om den lyckas ok då och då. Ingen strålande film, men kultstämpeln är den ändå förtjänt av.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0