Filth

Titel: Filth
Genre: Komedi/Kriminaldrama
Land: Storbritannien
År: 2013
Regi: Jon S. Baird
I rollerna: James McAvoy, Eddie Marsan, Jim Broadbent, Jamie Bell

Handling: En korrupt, rasistisk polis med bipolär störning manipulerar och hallucinerar sig genom julhelgen samtidigt som han försöker säkra en befordran och vinna tillbaka sin fru och dotter.

Omdöme: Välkommen till Skottland. Det är strax innan julhelgen när en asiatisk student blir attackerad och misshandlad i en gångtunnel. Han avlider av sina skador och polisen sätter en grupp utredare på fallet. En av dem är Bruce (James McAvoy) som är favorit till en eftertraktad befordran. Han granskar snabbt sina motståndare och ger dem alla odds. Sen är det tuta och köra som gäller för Bruce.



I princip inget handlar om utredningen. Det är bara en rökridå. Istället slängs vi in i världen som Bruce lever i. Det är droger, sex, alkohol och korruption. Han är inte heller ensam om detta då de flesta i staden verkar köra samma stil, även (minst) en av hans kollegor. Bruce har en fru och dotter, det förstår man tidigt. Ändå hoppar han på den ena kvinnan efter den andra. Gärna ska de vara lite svagare som han kan utnyttja.



Filmen är inledningsvis lite ryckig där man helt enkelt hamnat i Bruce skruvade vardag. Inte blir det bättre av att han hallucinerar saker, så som personer med stora grishuvuden, en galen doktor som han har terapisamtal med och en massa annat som bara drar ner honom allt djupare i skiten. Hans enda vän Bladesey (Eddie Marsan) är en rik man med en fru som Bruce är intresserad av. Givetvis lurar han sin vän. Han stjäl pengar från honom, drogar honom och sätter klorna i hans fru.



Detta är en grisig film. Titeln säger egentligen allt. Det är mycket smuts. På typiskt brittisk vis får man dock en cool yta där Bruce till en början får det mesta att funka. Det känns inte särskilt realistiskt med tanke på att han helt uppenbart inte passar som polis och missköter mordutredningen. Men historien tar senare en vändning där man förstår varför. Varför Bruce agerar som han gör och då växer filmen en del.



Filmen blir mörkare och lite allvarligare under sista tredjedelen och då klickar det mesta också. Innan dess har man bjudits på en del roliga och sliskiga inslag som man skrattat lite smått åt. Men det är skönt att kunna konstatera att det fanns en poäng med filmen och att det inte bara blev värre och värre utan att leda någonvart.



Definitivt inte för alla då den är ganska grafisk (inte våldsam, men en hel del naket). Och den behöver alltså tid på sig då den börjar lite si och så. Sen är jag personligen inte så förtjust i terapisamtalen med doktorn (spelad av Jim Broadbent). Lite för utflippade för min smak. Däremot är soundtracket trevligt med en bra mix av lite äldre låtar som används på rätt sätt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2