Titel: A Million Ways to Die in the West
Genre: Komedi/Västern
Land: USA
År: 2014
Regi: Seth MacFarlane
I rollerna: Seth MacFarlane, Charlize Theron, Liam Neeson, Amanda Seyfried, Neil Patrick Harris, Giovanni Ribisi
Handling: När en feg bonde faller för den mystiska nya kvinnan i staden måste han testa sitt nyfunna mod när hennes revolverslingande man annonserar sin ankomst i den lilla staden.
Omdöme: En västernkomedi av mannen som gjorde Ted (2012), Seth MacFarlane var inte direkt något jag förväntade mig stordåd av. Utan några som helst förväntningar och utan någon direkt vetskap om vad man skulle bjudas på, var det skönt att kastas in i en bekant västernmiljö med allt vad det innebär.
MacFarlane har fått med en hel del typiska västernelement och vridit till det hela några varv. Man har givetvis hjälten Albert (han själv), den farlige vapendragaren Clinch (spelad av Liam Neeson) och den mystiska och vackra Anna (Charlize Theron). Hon blir den som rör om i grytan, som tar ut Albert från sin komfortzon. Albert har nämligen förlorat sin flickvän Louise (Amanda Seyfried) till den mustaschprydde Foy (Neil Patrick Harris) och vill vinna tillbaka henne med Annas hjälp.
Filmen bjuder på mycket mer än den standardiserade historien, inte minst genom att visa alla möjliga sätt man kan dö på där i västern-eran under slutet av 1800-talet. Ingen kan känna sig säker och lever man tills man är 35 år får man skatta sig lycklig.
Vet inte om det var filmen eller jag själv, förmodligen en kombination, men det tog ett tag innan jag kände mig komfortabel med filmen. Den hittade liksom rätt efter ett tag och blev klart underhållande och mysig på något sätt. Referensen till Back to the Future Part III (1990) var t.ex. klockren och var ett tecken på exakt den sortens humor och uppfinningsrikedom man bjöds på under filmens gång.
Var det en gång filmen förlorade mig för en stund så var det under ett kortare parti när Albert blir hög och hallucinerar hos en grupp indianer (klockrent att ha Wes Studi som indianhövdingen Cochise, och en skön referens till västernfilmen Broken Arrow (1950) med James Stewart). Trots att detta parti inte var helt tillfredsställande så var det lätt att acceptera det i sammanhanget. Det blev en bisarr sidotripp som ändå tillförde något.
Jag förväntade mig inte mycket av filmen som lika gärna hade kunnat vara en korkad dussinkomedi. Som tur är bjöd den på mer än så, man fick sig ett par skratt och den lyckades med att få till helheten - att få en kul stund i västern-eran. Dock kände man av att den var lite för lång (nästan två timmar) som man gärna kunde ha kortat ner lite grann. Som helhet måste man ändå säga att filmen är lyckad och underhållande.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: -
---
Filmen sågs i samarbete med Fiffi som också skrivit om filmen.
Då blev det ungefärligen som vi trodde, betygsmässigt hamnade vi ungefärligen lika, eller mycket lika till och med. Det är otroligt härligt med komedier som lyckas vara roliga från början till slut, men det är inte helt vanligt. Är det kanske dags att se Movie 43 nu? ;)
SvaraRaderaFiffi: Ja, det var skönt att den höll rakt igenom och inte föll pladask som många komedier gör.
RaderaMovie 43? Kanske det... kanske det...
Oj, två positiva omdömen :) MacFarlane har studsat tillbaka efter Oscarsfiaskor?
SvaraRaderaSofia: Ja, mer positiv än negativ är jag helt klart. Men var han ett fiasko på Oscarsgalan? Har för mig att han var helt ok, bara att han inte alltid fick med sig publiken ;) Fast det beror på vem man jämför med *host* James Franco *host*
RaderaJag har inte heller något minne av att MacFarlane var ett fiasko på Oscarsgalan, inte när man satt vid TV:n i alla fall. Lite pinsamt skruvande på kändisarna i salongen var det kanske men det kunde ha varit bra mycket sämre och det _har_ varit bra mycket sämre än med honom vid rodret. Tycker jag :)
SvaraRaderaFiffi: Japp, håller med dig. Tror dock han kan ha varit lite för vågad för Oscarsakademin, men han gjorde inte bort sig.
RaderaJag (och andra med mig uppfattar jag det som) hade nog förväntat sig mer av MacFarlane, lite skarpare satir än en bröstsång. Men ok, "fiasko" var kanske att ta i...
SvaraRaderaSofia: Ok, så kan det nog vara att de som förväntade sig mer kände sig lite besvikna. Själva hade jag ingen vidare koll på vad som väntade och då funkade det helt ok.
Radera