Divorzio all'italiana

Titel: Divorzio all'italiana / Divorce Italian Style / Skilsmässa på italienska
Genre: Komedi
Land: Italien
År: 1961
Regi: Pietro Germi
I rollerna: Marcello Mastroianni, Daniela Rocca, Stefania Sandrelli, Leopoldo Trieste

Handling: Ferdinando har varit gift med sin fru Rosalia i 12 år. Nu har han tröttnat på henne. Istället har han blivit förälskad i sin 16-åriga kusin Angela.

Omdöme: Ferdinando (Marcello Mastroianni) är en siciliansk adelsman som lever ett händelselöst liv. Han lever ihop med sin hustru sedan 12 år, Rosalia (Daniela Rocca) och sina föräldrar, vilket inte var/är helt ovanligt i Italien. Rosalia är en hängiven hustru som verkar älska sin Fefè som hon kallar honom. Men hon börjar gå honom på nerverna och är inte särskilt attraktiv (har bl.a. en mustasch på gång).



Istället har hans fokus skiftat till Angela (Stefania Sandrelli) som inte bara är 16 år, hon är även hans kusin. Hennes föräldrar bor rakt över innergården och Fefè spionerar gärna på henne från badrummet. Hela hans tillvaro går nu ut på att dagdrömma och planera. Vad ska han göra för att bli av med sin fru och kunna vara med sin älskade Angela?



Med klockren svart humor och en lekfull stil lyckas den här filmen sakta men säkert charma. Ända sedan jag såg Fula, skitiga och elaka (1976) har jag hoppats på att få se något liknande från landet. Nu är inte det här riktigt samma typ av humor då nämnda film tar ut svängarna mer, men liknande italiensk humor är det allt. Och jag gillar det. Det är smart och kul, och det blir i princip bara bättre och bättre.



Marcello Mastroianni är riktigt minnesvärd som playboy-typ i sin roll som Ferdinando. Det finns inte mycket han gör fel. Rollen känns som gjord för honom. Jag har sett honom i ett par filmer tidigare, bl.a. hyllade 8½ (1963), men här kommer han verkligen till sin rätt. Han blev även Oscarsnominerad för rollen, vilket inte är särskilt svårt att förstå. De övriga är också bra, men han är så bra han kan vara.



Intressant nog vann filmen en Oscar för bästa originalmanus och var även nominerad för bästa regi (förutom bästa manliga huvudroll), men var inte ens nominerad för bästa utländska film. Hur som helst är det en klassfilm och en komedi som är tidlös. En rolig detalj är även att man i filmen både pratar om och visar scener ur filmen La dolce vita (1960) - en film där Marcello Mastroianni har huvudrollen. Minst en svag fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.2