
Titel: Godzilla
Genre: Action/Sci-Fi/Äventyr
Land: USA/Japan
År: 2014
Regi: Gareth Edwards
I rollerna: Aaron Taylor-Johnson, Bryan Cranston, Elizabeth Olsen, David Strathairn, Ken Watanabe, Sally Hawkins, Juliette Binoche
Handling: Ett gigantiskt och radioaktivt monster kallat för Godzilla vaknar upp från sin dvala för att bringa förstörelse till människosläktet.
Omdöme: Efter att ha sett en trailer för filmen kände jag genast att det var en film man borde se på bio. Känslan jag fick av trailern påminde om en annan monsterfilm, nämligen Cloverfield (2008). Eftersom jag blev positivt överraskad av den fanns en förhoppning om något liknande här.

Filmen skulle "bara" vara två timmar lång, vilket kändes skönt med tanke på att man med den här typen av film gärna drar ut det hela till en bra bit över två timmar. Man inleder det hela år 1999 i Japan där det blir strul på ett kärnkraftverk. Joe Brody (Bryan Cranston) är en av de huvudansvariga på kärnkraftverket. Han misstänker dock att det inte var naturliga orsaker som låg bakom olyckan och femton år senare har han fortfarande inte kunnat släppa sin besatthet av att ta reda på sanningen.

Joes son Ford Brody (Aaron Taylor-Johnson) har växt upp och är en duktig bombröjare som kommer hem till sin familj efter 14 månaders tjänstgöring. Det tar inte lång tid innan han måste lämna sin fru Elle (Elizabeth Olsen) och deras femårige son. Han måste nämligen ta sig till Tokyo för att hjälpa sin far Joe som hamnat i kläm med polisen. Snart hamnar far och son öga mot öga med ett monster som hållits hemligt av myndigheterna. Nu börjar förödelsen som tar med oss från Tokyo till San Francisco via Hawaii och vidare in genom USA.

Den första känslan man får är att filmen tar väldigt god tid på sig att leda någonvart. Förvisso får man lite action och spänning ganska tidigt när man befinner sig år 1999. Men efter det blir det mer att lära känna vår huvudperson Ford Brody än något annat. Det funkar väl så där, men nyfikenheten finns hela tiden där så det gör inte så mycket för egen del.

När filmen kommer igång på allvar bjuds man inte bara på ett monster, det blir mer än så. Utan att avslöja för mycket bjuds man på lite mer än väntat. Nu blir det en hel del action där Ford Brody hela tiden hamnar i centrum. Antingen glider han med på ett bananskal när forskarna vill ha med honom, eller så snackar han sig in på olika militäruppdrag. Inte helt trovärdigt, men det är givetvis ett sätt att hela tiden få vara med i händelsernas centrum.

Det fanns några favoritscener som stod ut en del. Den ena var när en grupp soldater hoppar fallskärm. En snyggt ihopsatt sekvens rent visuellt som lyckas precis med vad den är där för - effektens skull. En annan är när flygplan plötsligt faller från skyn, bl.a. där ett faller rakt in i en skyskrapa. Tyvärr var det under denna scen påtagligt att man inte riktigt lyckats med ljudeffekterna då man inte fångades av smällarna och förstörelsen under filmens gång (visuellt ja, men inte känslomässigt som ljudeffekterna ska kunna ta fram).

Jag kan inte säga att jag blev nöjd med vad jag fick se. Missförstå mig inte för på det stora hela är det snygga effekter och Godzilla är skickligt gjord, om än inte särskilt skräckinjagande. Filmen kändes mer som tre timmar än de två som den faktiskt var. En stor anledning till varför det kändes så var att det inte fanns någon riktig själ i utförandet. Inte heller fanns några karaktärer att bry sig om. Det blev även lite för mycket kaka på kaka under filmens andra halva, vilket gjorde att det kändes längre och utdraget. Med andra ord fick man i stort sett en standardfilm i genren, varken bättre eller sämre.
3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 9.0
Det är lite förvånande att du gav skådespelarna ett högre betyg än känslan, men så tyckte jag känslan var alldeles fantastiskt bra å andra sidan :)
SvaraRaderaFiffi: Personligen tycker jag inte skådespelarna gjorde bort sig. De hade bara inget att jobba med. Jag fick helt enkelt inte den rätta "feelingen" för filmen som man måste känna när man ser en sån här film.
RaderaJag vet EN sak som hade hjälpt lite för att få till det känslosamma för mig - att nån av mamma, pappa eller barn hade dött. Kanske mamman (Elizabeth Olsen) så att Ford hade haft nåt redigt att kämpa för, att bli en kopia av sin far, typ. Det hade även hjälpt om den lille japanske pojken dog eller att NÅN namngiven person dog. Nu blev det "bara" en saga med (någotsånär) lyckligt slut.
RaderaFiffi: Sant, jag satt och tänkte på Contagion där man ju hade samlat en desto intressantare rollista och där man inte alls kunde vara säker på vem som skulle klara sig. Det saknade man helt klart här.
RaderaSkådisarna är filmens stora akilleshäl men monstren är bra.
SvaraRaderafilmitch: Fast som jag varit inne på tycker jag det är materialet de hade att jobba med som var den stora boven. Tror inte en drös Oscarsvinnare hade kunnat lyfta det hela. Kanske en orsak till varför man inte har några riktigt stora skådespelare i rollistan (för svaga karaktärer)...
RaderaHåller med dig om det mesta.
SvaraRaderaDenna film blev varken hackat eller malet. Inte bra som mysterium/action likt tex Cloverfield, som jag gillar. Men Godzilla funkade inte heller i samma genre som ID4 eller 2012, dvs som familjefilm/action... Nej ingen av mina exempel är speciellt jättebra, svårt att hitta bra exempel från familjefilm/action-genren.
Henke: Vi är överens om att den kunde/borde varit bättre än den var.
RaderaFamiljefilm/action är det inte riktigt, men ändå är det lite åt det hållet, det har du rätt i.
Jag tycker iofs att det fanns ganska mycket själ i utförandet, men den fanns ju bara där för Godzilla och hens medmonster. Inte tillräckligt för att göra filmen till någon riktig fullträff.
SvaraRaderaSofia: Både ja och nej. Kan hålla med om att Godzilla var lyckad, det var lite si och så med den flygande "draken". Men för egen del infann sig aldrig riktigt närvarokänslan fullt ut.
Radera