Seance on a Wet Afternoon

Titel: Seance on a Wet Afternoon / Skuggan av ett mord
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1964
Regi: Bryan Forbes
I rollerna: Richard Attenborough, Kim Stanley, Mark Eden, Nanette Newman

Handling: Myra är ett professionellt medium som lider av psykiska besvär efter sin son Arthurs död. Hon och hennes svagsinte make Billy bestämmer sig för att kidnappa dottern till en förmögen familj. Tanken är att Myra ska låtsas hjälpa paret hitta sin dotter med sina övernaturliga förmågor för att bli berömd som medium. Men komplikationer följer när Myras psykiska tillstånd gradvis förvärras.

Omdöme: Med tanke på filmens originaltitel är det lätt att förvänta sig en övernaturlig spökfilm av något slag. Det kan man direkt glömma. Visst har man ett medium som använder sina "krafter" och det förekommer någon seans under filmens gång, men det här är ett kidnappningsdrama med fokus på förövarna, deras motiv och ständiga kamp med att behålla lugnet och genomföra vad de påbörjat.



Det hela inleds med att en grupp människor sitter runt ett bord med ett levande ljus i mitten. De har en seans samtidigt som kraftigt regn faller utanför fönstret. Vi är någonstans i Storbritannien och det är perfekta förhållanden för att man snabbt ska bli nyfiken på vad det är vi ska få se. Snart rullar förtexterna fram och musiken drar igång. Genast misstänker jag, men vågar inte hoppas. Jo, det är John Barry som står för musiken - han som gjorde så mycket gott på de tidiga Bond-filmerna. Detta visar sig inte vara hans bästa verk, men fortfarande klart stabilt och vissa gånger lite småkusligt.



Snart får vi träffa filmens två huvudpersoner. Det är mediet Myra (Kim Stanley) och hennes make Billy (Richard Attenborough) som gör i ordning ett rum på övervåningen i deras hus. Myra frågar Billy vad rummet påminner om, ifall han skulle vakna upp i sängen och inte veta var han befinner sig. Han svarar "sjukhuset". Myra blir genast glad då det är precis vad hon velat åstadkomma med rummet.



Myra pratar om Arthur som hon uppenbarligen fått kontakt med under sin senaste seans. Billy känns inte lika positiv som Myra när de pratar om Arthur. Han var nämligen deras son som gått bort. Det är hans gamla rum som de nu fixat till för en ny besökare. Detta då de planerar att kidnappa dottern till en förmögen familj. Syftet är att Myra sedan ska hjälpa dem med hjälp av sina krafter och på så vis få uppmärksamhet i media för att bli känd.



Billy är en svag man. Han är uppenbarligen inte lika övertygad om planen, men han älskar sin Myra och ger sig iväg på sin motorcykel med sidokärra. Han ska kidnappa flickan och föra tillbaka henne till huset. Det är farligt och risken att bli upptäckt är stor. Planen är igångsatt och nu finns det inte längre någon återvändo. Billy får inte strula till det på vägen. Han vill ju inte göra Myra upprörd då hon är påtagligt labil rent psykiskt.



Vad man får är en klart intressant film. Av någon anledning missar jag under förtexterna att filmen baseras på en bok. Istället tror jag att det baseras på en idé av regissören som skrivit manuset. Det känns genomtänkt och har fyllig dialog som uppenbarligen kommer från boken. Nackdelen med detta, att det baseras på en bok känner jag är att man tar med lite för mycket. Filmen tappar lite i tempo när man följer allt vad Myra och Billy gör. Man hade gärna fått ta bort en del som inte ger så mycket, även om karaktärerna får lite mer kött på benen.



Det finns mycket att gilla med filmen, inte minst de två prestationerna av Kim Stanley (Oscarsnominerad) och Richard Attenborough. Båda övertygar filmen igenom och under långa stunder är det bara de två som spelar mot varandra. Flickan får som tur är inte så stort utrymme. Med det menar jag att hon mest får vara sängliggande eller drogad när de flyttar henne. I många filmer ska flickan i ett sånt här fall försöka fly och kalla på hjälp på olika sätt. Här får hon aldrig chansen, det gillar jag. Då slipper man störa sig på den biten.



Jag tänker på en annan film som handlar om en kidnappning, utspelar sig i Storbritannien och är från mitten av 1960-talet. Det är klassfilmen The Collector (1965) som alltså påminde en del om denna. Den stora skillnaden är dock slutet då den har ett klockrent slut medan denna har ett helt ok slut, men inget som direkt höjer filmen. Ett bättre slut hade helt klart gett filmen ett högre betyg då jag gillar det mesta med filmen. Hade kunnat bli en klar fyra i betyg, nu blir det knappt en svag fyra...

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.1