The Jungle Book

Titel: The Jungle Book / Djungelboken
Genre: Animerat
Land: USA
År: 1967
Regi: Wolfgang Reitherman
Röster: Phil Harris, Sebastian Cabot, Bruce Reitherman, George Sanders

Handling: Pantern Bagheera hittar den övergivne människovalpen Mowgli i den indiska djungeln och tar honom till en vargfamilj som uppfostrar honom som sitt eget barn. En dag nås vargarna av budet att den fruktade tigern Shere Khan är på väg tillbaka till deras del av djungeln. För att skydda Mowgli från tigerns vrede erbjuder sig Bagheera att ledsaga honom tillbaka till människobyn. Mowgli vill dock hellre stanna kvar i djungeln och hittar på vägen en vän i björnen Baloo som gärna tar honom under sina vingar.

Omdöme: Denna klassiska Disney-film är svår att undvika om man firar jul med Kalle Anka på julafton. Ända sedan 1983 har den varit ett återkommande inslag varje jul (var med ett par gånger innan dess också), men personligen hade jag inte sett filmen i sin helhet, eller på originalspråket engelska. Vad skulle man egentligen tycka om björnen Baloo, pantern Bagheera, pojken Mowgli och de övriga?



Med en gång känner jag att det är "rätt" när det hela drar igång. Man kommer lätt in i stämningen där i djungeln och första kvarten är mysig. Pantern Bagheera ska ta pojken Mowgli till en närliggande människoby. Men på vägen träffar han på diverse djur som skapar trubbel. En av dem är ormen Kaa som är ett trevligt inslag och inbringar en del skratt. Sen blir det desto sämre när elefanterna dyker upp. Deras militärjargong och sång går inte alls hem hos mig.



När det sen är dags för björnen Baloo hamnar man rätt igen. Han tar med Mowgli på diverse äventyr och ser honom som sin egen. Mowgli trivs också, men det tar inte lång tid innan ett gäng apor lägger sig i. När Mowgli förs bort till King Louie of the Apes bjuds man på ett skönt sångnummer (ett av få jag gillar i filmen, även om egentligen endast elefanternas sång är direkt svag).



Jag känner att filmen inte riktigt lyckas charma mig som jag hade hoppats på efter den inledande kvarten. Trots att man bjuds på en hel del olika djur som kommer och går, känns det ändå lite upprepande efter ett tag. När tigern Shere Khan (skön röst av Oscarsvinnaren George Sanders) dyker upp rör man om lite i grytan, men inte i den utsträckning som hade behövts. Nu puttrar det dock på i ett behagligt tempo och man får sig en lagom dos där i djungeln i lite över en timme. Sevärt och kul att ha sett, men ingen ny favorit.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.6

---

Blev Henke förtrollad av denna Disney?

Jojjenito har också sett filmen.

Fiffis funderingar om filmen hittas här (på lördag).