The Wild Bunch

Titel: The Wild Bunch / Det vilda gänget
Genre: Västern
Land: USA
År: 1969
Regi: Sam Peckinpah
I rollerna: William Holden, Ernest Borgnine, Robert Ryan, Edmond O'Brien, Warren Oates, Ben Johnson

Handling: Ett gäng laglösa och deras vilda framfart i Mexiko och Texas i vilda västern-erans slutskede. De jagas av amerikanska prisjägare som släppts fria enbart för detta jobb, och hamnar i ett eget krig i Mexiko.

Omdöme: Det finns typiska amerikanska västernfilmer och så finns det typiska italienska spaghettivästerns. Denna hamnar någonstans mitt emellan när Sam Peckinpah bjuder på hårdkokta karaktärer och sin speciella stil. Det hela inleds med att ett ökänt gäng rider in till en liten stad. De är där för att råna järnvägskontoret på en stor mängd silvermynt. Vad de inte räknat med är att prisjägare anlitats och satt sig i bakhåll.


"If they move, kill 'em!" - Pike Bishop

Ledaren för prisjägarna är Deke Thornton (Robert Ryan), en före detta medlem i gänget han nu ska försöka stoppa. Pike Bishop (William Holden) är gängets ledare och gammal vän till Thornton. Men vänskapen är sedan länge ett minne blott. Istället måste Bishop tillsammans med gängets andra veteran Dutch (Ernest Borgnine) se till att de yngre förmågorna sköter sig och håller koncentrationen uppe.



Vad man får är en västern med två sidor. Den bra sidan är den actionspäckade, och det är gott om den. Den andra sidan är en lite för utdragen historia som leder det vilda gänget till Mexiko med prisjägarna efter sig. Stora delar av scenerna som utspelar sig med mexikanerna känns onödiga (inte alla, men i stort sett). När filmen är på 2.20 så är det inte svårt att lista ut vad man borde tagit bort för att behålla tempot rakt igenom.



De actionbaserade bitarna är filmens höjdpunkt, tillsammans med några av prestationerna. Peckinpah var känd för användningen av slow-motion och här bjuds man på en orgie i härlig slow-motion. Det är nämligen gott om storslagna skottväxlingar där slow-motion kommer till sin rätt. Man får även "snygga" dödsscener när folk blir skjutna eller faller från hustak. Till det får man en aggressiv klippning som gör att man kan växla mellan två-tre händelser samtidigt mitt under skottväxlingen. Underbart att se, om man gillar sånt vill säga.



William Holden brukar inte få lika stora rubriker som många andra stjärnor från hans tid. Men här är ett gott exempel på vilken gedigen skådespelare han var. Och här var han trots allt något äldre än när han var på toppen av sin karriär. Här har han en skön stil som påminner om en blandning mellan John Wayne och James Arness (Zeb Macahan).



Filmen är bra, det är den. Den har många minnesvärda scener som på egen hand höjer filmen. Dess karaktärer är även de bra, även om jag nog hade velat ha lite mer av Deke Thornton då det fanns mer att ta från där. Det som är lite synd är alltså att filmen är riktigt bra i sina bästa stunder, men hamnar i en del svackor som sänker helheten. Det känns dock som filmen vinner en hel del på att ses vid rätt tillfälle, när man är upplagd. Det var jag nog inte riktigt när jag såg den den här gången.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 8.1

---

Henke bjuder på klassisk zombiefilm i slowmotion.