Titel: Un homme et une femme / A Man and a Woman / En man och en kvinna
Genre: Drama/Romantik
Land: Frankrike
År: 1966
Regi: Claude Lelouch
I rollerna: Jean-Louis Trintignant, Anouk Aimée, Pierre Barouh, Valérie Lagrange
Handling: En man och en kvinna möts av en slump vid sina respektive barns internatskola. Det visar sig att båda har förlorat sin livspartner och de börjar långsamt att lära känna varandra, men det visar sig snårigt att komma varandra in på livet.
Omdöme: Det är svårt med fransk film från den här tidsperioden för man vet aldrig vad man får. Det är i princip omöjligt att gissa vad man kommer att få se. En stor orsak till det är att den franska nya vågen var högaktuell under den här tiden, vilket gjorde att filmmakarna experimenterade en hel del. Resultatet var av väldigt blandad kvalité. Skulle denna lyckas?
En historia om en man och en kvinna är inget nytt. Inte heller att de börjar umgås och spenderar allt mer tid tillsammans. Snarare är det så att det är sättet historien berättas på som skiljer sig en del. Man har t.ex. valt att blanda färg och svartvitt foto under filmens gång. Personligen förstod jag inte riktigt tanken med det hela då det inte verkar finnas någon regel för när det ska vara färg eller svartvitt. Men läser man på lite visar det sig att man ville hålla nere kostnaderna och filmen skulle därför vara helt i svartvitt. När man sedan fick pengar av en amerikansk distributör, filmade man de flesta utomhusscenerna i färg.
Att det här är en "arty farty" film råder inget tvivel om. Det är inte riktigt min grej, men samtidigt har den en naturlig känsla över sig som man accepterar. Själva handlingen är inte så avancerad. Regissören Claude Lelouch lär ha fått idén till manuset när han i brist på idéer tog en biltur till kuststaden där en del av filmen utspelar sig. Han vaknade i sin bil av soluppgången och fick syn på en kvinna som gick på stranden med sin dotter och hund.
Jean-Louis Trintignant och Anouk Aimée känns båda väldigt naturliga i sina roller och passar bra ihop. Det är inte direkt en sprakande kärlekshistoria man tar del av, men de har trots allt bra kemi med varandra. Filmen skulle komma att vinna en Oscar för bästa utländska film och bästa originalmanus, trots att en hel del är improviserat. Slutet lär t.ex. inte ha varit med i manuset utan blev en överraskning för Anouk Aimée vars reaktion är genuin. Ett slut som jag tycker är fint, men vägen dit är fyllt av lite för många transportsträckor.
3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.7
Nya vågen är definitivt inget för mig har jag insett. Nu vet jag inte om det här räknas som en sån men den kom ju i samma veva som du skriver. Ska bli intressant att se vad vi skriver om Bande à part på fredag.
SvaraRaderaJojjenito: Detta är definitivt nya vågen, även om den är lite "sen". Och jag håller med dig, det är inte heller min grej.
RaderaDäremot gillar jag de franska gangsterfilmerna från den här perioden. De skiljer sig markant från detta, trots det nämns de också ibland som nya vågen-filmer.