Zulu

Titel: Zulu
Genre: Drama/Krig
Land: Storbritannien
År: 1964
Regi: Cy Endfield
I rollerna: Stanley Baker, Michael Caine, Jack Hawkins, Ulla Jacobsson

Handling: Baserat på en sann historia om runt 100 brittiska soldater som ställdes mot en enorm styrka bestående av 4000 mäktiga Zulu-krigare för att försvara Rorkes Drift i Sydafrika, 1879.

Omdöme: Det är storslaget och episkt. Texten "ZULU" kommer mot en med stora bokstäver som täcker hela blickfånget. Sedan inleds en ritual mellan kvinnorna och krigarna i en Zulu-stam. De ska gifta sig med varandra och de är ett hundratal. Mitt under ritualen får hövdingen veta att runt 1000 brittiska soldater dödats i ett stort slag. Zulu-stammen jublar, men det kommer inte sluta där.



Filmen visar inte upp Zulu-krigarna som de onda och britterna som de goda. Visst är det britterna vi får följa och se deras kamp för överlevnad. Men man visar även upp Zulu-krigarna som goda taktiker, hjältemodiga och när det kommer till kritan även uppvisar stor respekt gentemot sin motståndare.



Två brittiska officerare, Chard (Stanley Baker) och Bromhead (Michael Caine), befinner sig på samma plats av olika anledningar. Chard är där för att han leder sin lilla grupp som är i färd med att bygga en mindre bro över en flod. Bromhead är ansvarig för den lilla stationen i närheten där en stor del av männen ligger i sjukstugan efter tidigare strider.



De två har till en början lite svårt att samarbeta och bestämma sig för vem som ska leda männen. Till slut blir det Chard eftersom han varit i tjänst tre månader längre än Bromhead. Medan Bromhead tycker att de ska ta sina runt 100 män upp till de närliggande bergen, vill Chard stanna kvar och slåss mot de upp emot 4000 Zulu-krigarna. Givetvis borde valet vara enkelt, men då det är Chard som bestämmer stannar männen.



In i historien kommer två missionärer, Otto Witt (Jack Hawkins) med sin dotter Margareta (Ulla Jacobsson). Vad de tillför filmen är ett stort frågetecken. Eftersom filmen baseras på verkliga händelser kan det vara så att de var med på ett hörn, för annars finns det ingen logisk orsak. De är högst irriterande när de försöker lägga sig i och påverka de brittiska soldaterna. Som tur är blir de inte en faktor när filmen går in i ett nytt stadium - andra halvan.



Under andra halvan är det dags för Zulu-krigarna att attackera. Nu blir det lite nerv i historien. Britterna har en sydafrikan (en Boer) i sitt läger som känner till Zulu-taktiken väl. Zulu-krigarna testar sin motståndare genom att skicka fram tappra krigare som skjuts ner av britterna. På så vis kan de se vilken styrka britterna besitter. Givetvis offrar man en del män på så vis, men det räknar man alltså kallt med.



Striderna avlöser sedan varandra och på det stora hela är det bra gjort. Om man ska ha någon invändning så är det närstriderna som inte riktigt håller måttet. Man ser att det inte är "på riktigt" när de använder bajonetter och spjut mot varandra. Däremot är det desto intressantare att följa de taktiska bitarna, inte minst när britterna blir ordentligt tillbakapressade och formerar om sina män på ett smart sätt.



Filmens styrka, förutom nämnda taktiska element av krigföringen, är det eleganta fotot och musiken av maestro John Barry. Hans toner höjer alltid scener på egen hand, så även här. Även kul att se Michael Caine i sin första stora filmroll. I förtexterna står det nämligen "introducing" innan hans namn. Han har också den största rollen vid sidan av Stanley Baker, som i sin tur även producerat filmen tillsammans med den amerikanske regissören Cy Endfield som var svartlistad i USA.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.8