Under the Skin

Titel: Under the Skin
Genre: Drama/Sci-Fi/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien/USA/Schweiz
År: 2013
Regi: Jonathan Glazer
I rollerna: Scarlett Johansson, Jeremy McWilliams, Lynsey Taylor Mackay, Dougie McConnell

Handling: En utomjording i kvinnokropp åker längs gatorna i Skottland och raggar upp ensamma män. Väl hemma hos sig tar hon dem "i förvar" och ger sig sedan ut efter nästa offer. 
Efter ett möte med en deformerad ung man känner hon plötsligt något inombords, kanske en typ av medkänsla, vilket får henne att fly för att försöka känna ännu mer.

Omdöme: Att jag skulle ha en favoritskådespelerska i Scarlett Johansson stämmer kanske inte riktigt. Men efter hennes medverkan i favoritfilmen Lost in Translation (2003) är det svårt att inte uppskatta henne, inte minst när hon tar sig an en sån här roll. Hon vågar testa något lite annorlunda, något lite mindre och bjuda på sig själv. För detta är ingen storfilm, snarare tvärtom.



Vid sidan av Scarlett Johansson har man inga kända namn att tala om. Detta är hennes film. Med det sagt får man tidigt i filmen en autentisk känsla när hon glider runt Skottland i sin vita skåpbil och försöker ragga upp ensamma män. Mycket riktigt visar det sig att dessa scener filmades med dolda kameror och att männen inte visste om att de filmades eller att det var Scarlett Johansson.



Regissören Jonathan Glazer gjorde långfilmsdebut med Sexy Beast (2000) som gav Ben Kingsley en Oscarsnominering för sin oförglömliga prestation. Detta är blott hans andra film efter debuten. Här bjuds man på något helt annorlunda där tankarna går en del till David Lynch och lite till Stanley Kubrick. Det är mystiskt och ganska stämningsfullt, men kanske gjort i en lite för liten skala. Man kunde gjort mer av det hela och den kommer inte tilltala alla.



Under filmens första hälft ligger det hela tiden något i luften. Sakta övergår det dock till att bli smått upprepande, även om man hela tiden är nyfiken på vart det ska leda. Filmen har sparsamt med dialog och inga namn används. Man lämnar en del öppet för tolkning och förklarar inte heller allt, precis som man (för det mesta) vill ha det. Kanske att man kunnat göra vissa saker lite annorlunda och förklarat en del mer.



När filmen närmar sig slutet börjar det kännas som filmen missat en chans att göra något mer minnesvärt med materialet. Det blir liksom lite uddlöst, trots att det är långt ifrån ointressant, snarare tvärtom. Det gör att man känner sig lite lätt besviken. Men så kommer slutet som helt klart ger filmen en värdig avslutning på det hela. Kanske inte något revolutionerande, men passande och ja, tillfredsställande på något sätt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2

The Rookie

Titel: The Rookie - nykomlingen
Genre: Kriminaldrama/Action/Thriller
Land: USA
År: 1990
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Clint Eastwood, Charlie Sheen, Raul Julia, Sonia Braga, Tom Skerritt, Lara Flynn Boyle

Handling: Nick Pulovski är en nykomlings mardröm. Han är en otålig, cigarrökande och grym polis som varit med länge, sett det mesta och vet hur det går till i den undre världen. Inte blir han mer sympatisk av att han för tillfället är besatt av att lösa mordet på sin f.d. kollega. Hans nya partner David Ackerman är hans motsats i allt.

Omdöme: Även om detta inte är en del i Dirty Harry-serien har Clint Eastwood helt klart ridit lite på vågen. Hans karaktär Nick Pulovski är en Los Angeles-polis, en ensamvarg som inte är lätt att ha att göra med. Vare sig det är hans chef, partner eller fiende får man gott om mothugg från hans sida. Han vet hur det går till på gatan och att det inte räcker att bara hålla sig inom lagarna.



Hans stora utmaning för tillfället är att ta fast den tyske stortjuven Strom (den alltid sliskige och duktige Raul Julia). Han ligger nämligen bakom Nicks partners död. Men när Nick blir fråntagen fallet och får en ny partner i David Ackerman (Charlie Sheen), blir han bara mer besluten att sätta dit Strom. Strom har dock män (och kvinnor) runt sig som han först måste ta hand om, inte minst Stroms flickvän Liesl (Sonia Braga) som Nick får stora bekymmer med.



Om man ska sammanfatta filmen lite kort så tycker jag den har en lovande inledning där man bl.a. bjuds på en solid biljakt med en hel del kaos, fart och krockar på motorvägen. Därefter blir det till en sorts "buddy cop"-film där Eastwood och Sheen utgör det typiska radarparet som inte har mycket gemensamt, men sakta börjar gilla varandra. Det andra som jag gillar med filmen är avslutningen där Eastwood inte lägger fingrarna emellan. Skurkarna får bita i det sura äpplet och ingen kan känna sig säker när Nick Pulovski är i farten.



Tyvärr har filmen ett relativt svagt manus som inte direkt får ihop det. Det blir många konstiga val och beslut av både poliserna som skurkarna, vilket inte hjälper filmens trovärdighet. Å andra sidan har Eastwood nog inte försökt göra en superrealistisk film med allt vad det innebär. Här finns istället en del humor som man uppskattar om man gillar Eastwood i normala fall. Funkar väl så där som lättsam underhållning, men inte mer än så.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.8

April Fool's Day

Titel: April Fool's Day
Genre: Skräck/Komedi/Mysterium
Land: USA
År: 1986
Regi: Fred Walton
I rollerna: Deborah Foreman, Amy Steel, Clayton Rohner, Thomas F. Wilson

Handling: Muffy bjuder hem sina vänner till sitt föräldrahem på en privat ö. På färjan urartar en lek till att en arbetare skadas. Väl framme börjar saker hända. Någon vill förstöra för dem och de försvinner en efter en.

Omdöme: När man tar sig an en skräckis från 80-talet förväntar man sig en viss typ av film. Utan några direkt kända ansikten var det tidigt tydligt att filmen skulle behöva förlita sig på kvalité från annat håll. Det positiva är så klart att man inte kan vara säker på vem som klarar sig och vem som kommer att stryka med.



En grupp på runt tio personer anländer till den avlägsna ön där Muffy bor flott. Hon är ensam hemma över helgen och har planerat festen noggrant. Tidigt står det klart att hon gillar att skämta med sina gäster, men snart börjar skämten gå överstyr. Gästerna känner sig illa till freds och inte blir det bättre av att en efter en försvinner...



Filmen är aldrig skrämmande men har en något krypande spänning. Det ligger liksom något i luften, trots att det tar runt halva filmen innan den första gästen hamnar i trubbel. En del humor bjuds man givetvis på. Vissa gånger går den hem, men inte alltid. Ju längre in i filmen man kommer, ju mer fundersam blir man. Den är nämligen inte särskilt gory som man förväntar sig och visar inte alltid allt.



Upplösningen bjuder på en twist som känns lite som en besvikelse. Det man dock måste ge filmen är att den gör något lite annorlunda så är man inte beredd på det hela blir man lätt överraskad. Tyvärr blir poängen med filmen lite av en besvikelse. Det kändes som man hade mer på gång när det hela tar fart under andra halvan. Allt som allt är det småtrevligt, men inte särskilt minnesvärt.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.2

Sydkorea - Mina tio favoritfilmer

I början av 2000-talet kom det en våg av kvalitativa sydkoreanska filmer som hyllades världen över. Själv blev jag snabbt förtjust i flera av dessa filmer som i sina bästa stunder bjuder tittaren på saker man sällan sett. Vare sig det är det typiska hämndtemat, romantiken eller den mer komiska sidan som visas upp så finns det flera favoriter att ta ifrån.

Att rangordna filmerna känns i princip omöjligt eftersom de alla är väldigt olika och kommer från olika genrer. Vissa har jag endast sett en gång, några två gånger och vissa ett flertal gånger.

Innan vi kommer till listan (som presenteras i bokstavsordning), kommer här några filmer som inte klarade sig in på listan, men som fortfarande är bra och därför värda att nämna.

Hedersomnämnande går till:

Tell Me Something (1999)
Il Mare (2000)
Joint Security Area (2000)
Failan (2001)
Sympathy for Mr. Vengeance (2002)
Git - Feathers in the Wind (2004)
The City of Violence (2006)
The Man from Nowhere (2010)
The Yellow Sea (2010)


Ok, nu till mina tio favoriter inom sydkoreansk film.



Titel: A Bittersweet Life
År: 2005
Genre: Kriminaldrama
IMDb: 7.8
Betyg: 4/5

Den unge hotellchefen Sun-woo skall på sin egen chefs begäran bevaka dennes unga flickvän när chefen skall ut och resa. När Sun-woo väljer att inte avslöja hennes otrohet startar en blodig kedja av hämndaktioner.



Titel: A Dirty Carnival
År: 2006
Genre: Kriminaldrama/Thriller
IMDb: 7.6
Betyg: 4/5

Byung-du är en 29-årig karriärbrottsling som jobbar för indrivaren Sang-Chul. Byung-du tyngs av en döende mamma och tar hand om sina yngre syskon och han har pressen på sig att försörja familjen. När den stora bossen President Hwang blir pressad av en korrupt åklagare anmäler sig Byung-du frivilligt att utföra ett lönnmord för att vinna förtroende. Men hans riktiga bekymmer börjar när hans kompis Min-ho, som är en lovande filmskapare, ber honom vara rådgivare till hans debutfilm.



Titel: A Moment to Remember
År: 2004
Genre: Drama/Romantik
IMDb: 8.3
Betyg: 4/5

Soo-jin har lätt för att glömma saker, något som gör att hon för första gången träffar Chul-soo av en slump. En dag får hon via sin far kontakt med samme man, som hon genast fastnar för. De påbörjar ett förhållande, men både han och hon tvekar inför att introducera honom för hennes föräldrar.



Titel: The Chaser
År: 2008
Genre: Kriminaldrama/Thriller
IMDb: 7.9
Betyg: 4/5

Jung-ho är en f.d. polis som nu livnär sig på att vara hallick. Han stör sig på att hans tjejer försvinner utan att betala av sina skulder. Efter att ha sänt iväg en tjej till en kund upptäcker han att kundens telefonnummer är detsamma som han tagit emot när han skickat iväg tjejerna som senare försvann. Han är fast besluten att hitta sin tjej till varje pris, med eller utan polisens hjälp.



Titel: I Saw the Devil
År: 2010
Genre: Kriminaldrama/Thriller
IMDb: 7.8
Betyg: 4/5

När en seriemördare dödar en hemlig agents flickvän, tillika en pensionerad polischefs dotter, slår hans egen ondska tillbaka mot honom. Jägaren blir jaktbyte i en sadistisk katt och råtta-lek.



Titel: Memories of Murder
År: 2003
Genre: Kriminaldrama/Thriller
IMDb: 8.1
Betyg: +4/5

Sydkorea 1986 - En ovanligt hänsynslös och metodisk seriemördare förbryllar den koreanska polisen. Tio våldtäkter och mord har ägt rum utan att polisen funnit ett enda spår. I jakten på mördaren sätts en grupp av lokala och Seouls bästa poliser samman. Med helt olika arbetsmetoder tar de sig sakta men säkert närmare lösningen. Baserat på verkliga händelser.



Titel: My Sassy Girl
År: 2001
Genre: Komedi/Romantik
IMDb: 8.2
Betyg: 4/5

Kyun-woo träffar en väldigt krävande men vacker flicka och trots att hon behandlar honom som skräp kan han inte slita sig från henne.



Titel: New World
År: 2013
Genre: Kriminaldrama/Thriller
IMDb: 7.6
Betyg: 4/5

Det största brottssyndikatet i Sydkorea drar i trådarna via företaget "Goldmoon". De blir bara större och större och expanderar i så rask takt att polisen inte hinner med. Men så dör det högsta hönset i organisationen, vilket leder polisen till att sätta igång 'New World', ett projekt som de vill att deras infiltrerade polis Ja-seong skall delta i.



Titel: Oldboy
År: 2003
Genre: Mysterium/Drama/Thriller
IMDb: 8.4
Betyg: 4/5

Dae-Su, en helt vanlig medelålders man, blir kidnappad och inlåst i en cell i 15 år utan förklaring. Hämndbegäret på förövaren som förstört hans liv och tagit hans familj ifrån honom växer sig allt starkare för var dag som går. Efter 15 år blir han plötsligt frisläppt med en plånbok fylld med pengar och en mobiltelefon. Han får fem dagar på sig att ta reda på sanningen om varför han blev kidnappad och utkräva hämnd.



Titel: Spring, Summer, Fall, Winter... and Spring
År: 2003
Genre: Drama
IMDb: 8.1
Betyg: 4/5

En ung pojke lever i ett flytande tempel på en vacker sjö, tillsammans med en gammal mästare som undervisar för honom om Buddha. Flera år senare upptäcker han sin sexualitet med en flicka som kommer till templet för att bli helad av mästaren. Han vill sedan inte stanna kvar utan henne, och ger sig ut i världen.

Lone Wolf McQuade

Titel: Lone Wolf McQuade
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller/Västern
Land: USA
År: 1983
Regi: Steve Carver
I rollerna: Chuck Norris, David Carradine, Barbara Carrera, L.Q. Jones

Handling: J.J. McQuade är en Texas Ranger på jakt efter en vapensmugglare som haft ihjäl McQuades bäste vän och hans varg.

Omdöme: Den ocharmige Chuck Norris visar var skåpet ska stå. Av många ansedd som hans bästa film (vilket förvisso inte säger så mycket) spelar han Texas Rangern J.J. McQuade. För de som kan sin Chuck Norris skulle han tio år senare spela i TV-serien Walker Texas Ranger. Lyckligtvis är denna film klart mer underhållande när Norris i rollen som antihjälte gör upp med skurken Rawley Wilkes som spelas skönt av David Carradine.



Så fort filmen drar igång med förtexterna bjuds man på härlig spaghettivästernmusik av Francesco De Masi. Det kunde lika gärna ha varit Ennio Morricone. Denna härliga musik visar sig hålla i sig under hela filmen, vilket gör att man får en känsla av spaghettivästern, trots att det på det stora hela är en ganska typisk Chuck Norris-film.



Skådespelarna håller alla låg klass, det kan man inte sticka under stolen med. Det är dock en sådan film där man inte stör sig på det utan det hör liksom till. Den enda som höjer snittet lite är David Carradine som är en skön typ. Synd att han inte är med mer. Barbara Carrera var samma år med i den inofficiella Bond-filmen Never Say Never Again (1983) och var ju en ganska svag skådespelerska. På tal om Bond dyker det upp en filur vid namn Falcón som lika gärna skulle kunna vara tagen från en gammal Bond-film. En rik dvärg i rullstol, mer behöver man inte säga.



Genom hela filmen väntar man egentligen på en enda sak - uppgörelsen mellan Chuck Norris och David Carradine som båda var kända inom martial arts. Mycket riktigt får man det man väntat på till slut, men vägen dit är minst lika underhållande. Det hela blir till en skrattfest då man bjuds på både humor som går hem och sådant som nog inte är menat att vara roligt, men ändå blir det under omständigheterna.



2 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.3

Alien Nation

Titel: Alien Nation
Genre: Action/Kriminalare/Sci-Fi
Land: USA
År: 1988
Regi: Graham Baker
I rollerna: James Caan, Mandy Patinkin, Terence Stamp, Kevyn Major Howard

Handling: Rymdvarelser, mer kända som "Nykomlingar" håller på att integreras i samhället på Jorden. En av dem engageras av en polis på jakt efter sin partners mördare.

Omdöme: Ett stort tefat med rymdvarelser landar på Jorden. Tre år har gått (nu 1991) och "Nykomlingarna" som de kallas har integrerats i samhället. De har lärt sig språket, börjat jobba och blivit en del av samhället. Men vanliga jordbor är inte alla glada över att ha dem på Jorden. En av dem är polisen Matthew Sykes (James Caan).



Sykes partner blir en kväll brutalt nedskjuten under ett rån av några Nykomlingar. Han har bara en sak i sikte - att ta fast de skyldiga. Eftersom han inte har någon partner anmäler han sig frivilligt när den förste Nykomlingen inom polisen blivit befordrad till en detektivtjänst och behöver en partner. Nykomlingen är Sam Francisco (Mandy Patinkin), men eftersom Sykes tycker hans namn (som han blev tilldelad när han anlände till Jorden) är löjligt, kallar han honom kort och gott för George.



Sykes och George får på ganska typiskt buddy-vis lära känna varandra, vilket är en hel del då Nykomlingarna är annorlunda i mycket. T.ex. dricker de sig inte fulla på alkohol, utan utgången mjölk! Det blir uppenbart att de två börjar bli vänner, men uppdraget kan ställa till det. En grupp Nykomlingar har nämligen i hemlighet producerat något som användes på deras hemplanet. Något som de hållit hemligt från jordborna...



Ok, det här kanske inte är en film som går till historien som den bästa i sci-fi eller polisgenren för den delen. Inte heller är den banbrytande. Men den ses på ett lite annat sätt idag än vad den gjorde när den kom. Detta då Nykomlingarna mer ses som ett substitut för invandringen och med allt vad det innebär. Det har gjorts på ett ganska finurligt sätt i den här filmen som gör att man lätt tar till sig vad man får ta del av.



Det är en film som rullar på och bjuder på något lite annorlunda, men som ändå inte tar ut svängarna för mycket. Humorn funkar fint då Sykes och George samspel blir en lyckad krydda. Nykomlingarna har sitt eget språk, men talar mest engelska bland människorna. Det finns gott om action med en del pang-pang och någon biljakt, men aldrig så det tar fokus från storyn.



Personligen hade jag velat ha bättre musik då den nuvarande musiken inte direkt är bra. Man hade ursprungligen musik av Oscarsvinnaren Jerry Goldsmith, men tyckte hans synthkomposition var lite för vågad och valde att ge uppdraget till en oerfaren kompositör som helt enkelt inte lyckades. Man klippte även ner filmen en del (nu runt 90 minuter) vilket jag personligen inte har något emot. Allt som allt får man en habil film i genren, varken mer eller mindre.



3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

Naked Gun 33⅓: The Final Insult

Titel: Naked Gun 33⅓: The Final Insult / Nakna pistolen 33⅓ - den slutgiltiga förolämpningen
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1994
Regi: Peter Segal
I rollerna: Leslie Nielsen, Priscilla Presley, George Kennedy, O.J. Simpson

Handling: Tredje filmen om kommissarie Frank Drebin. Han övertalas att återvända från sin pensionärstillvaro för att jobba under täckmantel i statsfängelset. Hans uppdrag är att ta reda på vad den beryktade terroristen Rocco har för planer när han blir frisläppt.

Omdöme: Efter att ha sett den andra filmen i serien kände jag mig inte så sugen på denna den tredje. Men frågan var om jag hade sett den? Med en gång kände jag att svaret var nej när filmen drog igång. Det gjorde att det hela blev lite intressantare och roligare.



Under filmens första tjugo minuter bjuds det på en hel del skratt (där 70-tals tillbakablicken nog är favoriten) och det känns som filmen kan komma att slå den andra i serien. Frank Drebin (Leslie Nielsen) går i pension och försöker få ordning på äktenskapet med sin Jane (Priscilla Presley). Men det tar inte lång tid innan hans f.d. kollegor Ed (George Kennedy) och Nordberg (O.J. Simpson) behöver hans hjälp.



Nej tyvärr, efter inledningen gick det allt segare för våra vänner. Denna gång spelas storskurken av Fred Ward som ska bjuda på en del humor som James Cagney-kopian från White Heat (1949). Det lyckas väl så där. Förvisso är den referensen rolig, men det finns fler filmreferenser här som funkar fint. Dock är det för spretigt och efter de inledande tjugo minuterna saknar man de riktigt roliga ögonblicken.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.4

The Naked Gun 2½: The Smell of Fear

Titel: The Naked Gun 2½: The Smell of Fear / Den nakna pistolen 2½: Doften av rädsla
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1991
Regi: David Zucker
I rollerna: Leslie Nielsen, Priscilla Presley, George Kennedy, O.J. Simpson

Handling: Polisen Frank Drebin befinner sig i Washington för att ta emot en medalj samtidigt som USA:s president meddelar att en nationell energi-polisstyrka ska tillsättas. Dr. Meinheimer som ska leda arbetet försvinner och Drebin kopplas in på fallet.

Omdöme: Det är lite intressant för när jag ser om filmen är det många scener som jag trodde fanns med i den första filmen, The Naked Gun (1988). Det tyder på att man sett även denna uppföljare ett par gånger och att mycket har satt sig.



Det blir mycket av samma vara och Frank Drebin (Leslie Nielsen) är lika clueless som vanligt. Han känns nästan som en blandning mellan Jacques Clouseau och James Bond (fast taffligare). Han lyckas alltid på något sätt, även om han i själva verket är misslyckad.



Även om man bjuds på en hel del skratt blir jag inte riktigt förtjust i filmen. Tycker den t.ex. har en tråkigare huvudskurk än originalet då Robert Goulet inte har den karisma som Ricardo Montalban hade i originalet. Känns även mer lösryckt än sitt original, även om det är lite det som är grejen med dessa filmer. Halvrolig mest hela tiden och puttrar på, men lämnar inget större avtryck.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.8