Decennier: Sammanfattning 1960-talet

60-talet hade mycket att bjuda på. Så pass mycket att det till slut blev hela 26 filmer som sågs. Åtta av dessa hade jag sett tidigare, men ville gärna se om.

Eftersom 60-talet hade en hel del osedda godbitar kändes det som ett decennium som var mycket spännande. Det bjöds på följande typer av filmer:

* Tolv amerikanska filmer, varav runt tio måste ses som klassiker
* Fem noir-inspirerade japaner
* Fem brittiska verk i lika många olika genrer
* Två franska "Nya vågen"
* En italiensk charmig komedi
* En europeisk Orson Welles-produktion

Av de 8 tidigare sedda filmerna var
* Två bra
* Fem bra till mycket bra
* En strålande

Av de 18 tidigare osedda filmerna var
* Två direkt svaga
* Två icke godkända
* Sju godkända
* Sju bra till mycket bra

Trots några svagare filmer var jag klart nöjd med 60-talet. Vid flera tillfällen blev jag sugen på mer, och det är alltid ett bra tecken.

Här följer en sammanställning av filmerna som setts.

Bande à part (1964)

Franska nya vågen om två vänner och en tjej som inte alls gick hem hos mig. Frustrerande utan handling, som ett skolprojekt.

Le procès / The Trial (1962)

Det blev farligt nära ett totalt bottenbetyg för filmen som visade sig inte vara min grej. Inledde annars klart lovande och Orson Welles är som vanligt sevärd. Synd bara att det hela blev så konstigt.

Pale Flower (1964)

Blev något besviken på denna japanska noir som aldrig riktigt kom igång. Dock inte utan intresse och hade tillräckligt med egen stil för att ge något.

Un homme et une femme (1966)

Franska nya vågen där en man och kvinnas kärleksförhållande synas. En del experimenterande och blandar svartvitt foto med färg, men på det stora hela ganska tråkig. Fanns dock en del scener som stack ut och var fina.

Hush...Hush, Sweet Charlotte (1964)

En utdragen och relativt långsam historia som inte direkt var dålig, men kändes ganska lättglömd.

Two for the Road (1967)

Fina Audrey Hepburn och den buttre Albert Finney i en kärleksfilm som utspelar sig under en tio års period. Hoppar friskt i tiden vilket gör att det genomgående blir både romantik som drama. Ok, men kunde varit bättre.

The Jungle Book (1967)

Kul att äntligen se hela filmen och på originalspråk. Kom snabbt in i det hela, men den nådde aldrig de riktiga höjderna kände jag. Dock är det en animerad klassiker att se.

The Servant (1963)

Gillade hur denna började och utvecklade sig. Men sista trekvarten tog det hela en vändning till det sämre. Antingen gillar man det eller inte.

Cruel Gun Story (1964)

En ganska standardiserad historia man tidigare sett i många amerikanska noir-filmer. Japanerna ville inte vara sämre och även om denna inte tillhör de mest kända eller bästa så är den ok, om än inte särskilt minnesvärd.

The Children's Hour (1961)

Audrey Hepburn och Shirley MacLaine spelar mot varandra och William Wyler regisserar. Kunde blivit något riktigt bra, men man tar inte ut svängarna ordentligt.

Zulu (1964)

Inte alls en dum, historisk brittisk film. Den har storslagen musik och klart intressanta taktiska slag. Däremot är den lite halvtråkig när det inte förekommer strider.

To Kill a Mockingbird (1962)

En film jag hade sett tidigare och inte blev superförtjust i. Inte heller denna gång lossnade det. Med det sagt är det en välspelad och inte på något sätt dålig film.

Spartacus (1960)

Hade sett den tidigare och kom ihåg den som bättre. Lite besviken som helhet, även om den har tillräckligt bra för att vara värd att se. En föregångare till Gladiator (2000) inte minst.

Hud (1963)

För ovanlighetens skull spelar Paul Newman en osympatisk karaktär. Men det funkar, även om filmen tar tid på sig att komma någonvart. Under senare delar av filmen blir den dock klart bra. Glad att ha sett den, även om jag hoppades på lite mer.

High and Low (1963)

Kidnappning och utpressning, det här var fina grejer av Kurosawa. Dock med en något svagare avslutning vilket gjorde att helhetsintrycket blev lite lidande.

A Colt Is My Passport (1967)

Mannen med äppelkinderna (Jô Shishido) dyker här upp som lönnmördare i en härlig blandning av amerikansk noir, japansk gangsterfilm och italiensk spaghettivästern. Och det funkar fint. Minnesvärd och cool.

The Bad Sleep Well (1960)

En Kurosawa om korruption och utpressning. Visade sig vara en film i min smak, även om det tog ett tag för den att komma igång.

Seance on a Wet Afternoon (1964)

Trevligt litet brittiskt kidnappningsdrama med fina prestationer av Richard Attenborough och Kim Stanley. Hade gärna sett ett lite annorlunda slut för att vara helt nöjd.

Divorzio all'italiana (1961)

Älskvärd italiensk komedi om en man som vill bli av med sin fru. Marcello Mastroianni är klockren i huvudrollen och filmen blir bara bättre och bättre.

Advise & Consent (1962)

Otto Preminger kunde sina grejer och här bjuds man på ett välspelat och intressant politiskt drama. Drar in en fint och bjuder på en del överraskningar på vägen.

The Wild Bunch (1969)

"If they move, kill 'em!" Klassisk västernfilm av Sam Peckinpah som jag till viss del älskar, men som har lite för många långsamma partier. Är man upplagd för en hårdkokt västern är den definitivt en att se.

Born Free (1966)

En gammal barndomsfavorit jag passade på att se om. Till min stora glädje visade den sig hålla fin fint. Vacker, mysig och känslosam.

Butch Cassidy and the Sundance Kid (1969)

Ett kärt återseende skulle det visa sig bli. Hade sett den för länge sen och blev då lite besviken. Nu fanns ingen besvikelse då jag gillade den rakt igenom. Samspelet Newman/Redford är klockrent.

The Sand Pebbles (1966)

Detta visade sig vara den bästa filmen av de jag tidigare inte hade sett. Steve McQueen i sin enda Oscarsnominerade roll, men det är filmen som helhet som gör den väl värd att se. Trots sin långa speltid håller den hela tiden intresset uppe och mer därtill.

In the Heat of the Night (1967)

Klassisk mordgåta som visar sig bara vara en liten del av vad filmen handlar om. Istället blir det tal om rasism och annat smått och gott i den lilla sydstaden. En ytterst minnesvärd prestation av Rod Steiger förgyller filmen lite extra.

The Graduate (1967)

Underbart och väldigt kul att jag gillade filmen lika mycket som vid tidigare titt. En film fylld av glädje, både vad gäller humor som skaparglädje. En av decenniets bästa filmer.

---

Decennier tar nu en paus över sommaren och planerar att vara tillbaka med en spännande djupdykning i 70-talet under september.

---

Vad har decennie-kollegan Henke haft för tankar om 60-talet?