Labor Day

Titel: Labor Day
Genre: Drama
Land: USA
År: 2013
Regi: Jason Reitman
I rollerna: Kate Winslet, Josh Brolin, Gattlin Griffith, Clark Gregg, Tobey Maguire

Handling: Den deprimerade ensamstående mamman Adele och hennes son Henry tvingas hjälpa en sårad, skräckinjagande man. Polisen söker efter den förrymda fången och ganska snabbt lär sig mor och son gradvis den sanna historien och deras alternativ blir allt mer begränsade.

Omdöme: Regissören Jason Reitman har bjudit på lite blandad kvalité. Thank You for Smoking (2005) var bra, Juno (2007) var inte mer än ok, Up In the Air (2009) var bra, Young Adult (2011) var ingen favorit. Detta är dock något lite annorlunda, lite mörkare och bygger på en bok av Joyce Maynard (som även skrev boken som To Die For (1995) baserades på).



Kate Winslet spelar den deprimerade och livlösa Adele vars enda ljus i hennes vardag är sonen Henry (Gattlin Griffith). Hennes ex-make och Henrys far (Clark Gregg) har hittat en annan kvinna som han flyttat in hos på andra sidan stan. Saker kommer dock förändras en sommardag när Adele och Henry är ute och handlar när en skadad främling vid namn Frank (Josh Brolin) behöver och kräver deras hjälp.



Det är långhelg och de tre kommer spendera dagarna tillsammans, vare sig de vill eller inte. Ett kidnappningsdrama påbörjas, men artar sig till något annat. Adele, Frank och Henry kommer varandra nära under dessa varma dagar. Alla får de vad de behöver i sitt liv, men är det verkligen hållbart? Frank är nämligen på rymmen och polisen finkammar området.



Att det är en kvinna som skrivit boken filmen baseras på tycker jag man märker ganska tydligt. Jag antar att det är något spännande med en farlig kriminell man. Alla är så klart olika, men i fallet Adele är det uppenbart att hon befinner sig i en situation då hon behöver en mans närhet. Eftersom hon lider av depression och Frank kommer in i hennes liv och ger henne en mening, kan jag förstå att en attraktion finns där.



Jag får lite blandade känslor till den här filmen. Det är utan tvekan en stabil film med duktiga skådespelare som ger trovärdighet till historien. Kate Winslet är kanske ingen favorit, men man sätter sig lätt in i hennes situation här. Pojken som spelar Henry är tack och lov duktig och håller en fin nivå rakt igenom. Josh Brolin funkar också bra och har rätt samspel med både Winslet och pojken Griffith. Sen bjuder Tobey Maguire på berättarrösten, vilket jag oftast gillar (berättarröst alltså).



Det som inte riktigt funkar är att historien inte direkt tilltalar mig. Kanske är detta en film som kvinnor kan relatera till bättre, kanske inte. Den hettar helt enkelt inte till för egen del. Inte heller tillbakablickarna höjer sig över mängden. Där fanns det mer att hämta. Sen utspelar sig filmen 1987, vilket jag absolut gillar. Dock infinner sig inte 80-tals känslan, snarare en 90-tals känsla. Men det är mer än iakttagelse då det inte gör så mycket. Allt som allt helt ok, varken Reitmans bästa eller sämsta.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9