Titel: Near Dark / Natten har sitt pris
Genre: Drama/Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1987
Regi: Kathryn Bigelow
I rollerna: Adrian Pasdar, Jenny Wright, Bill Paxton, Lance Henriksen
Handling: En ung kille, Caleb, bor i den amerikanska mellanvästern. Han blir ofrivilligt medlem i ett vampyrgäng när en tjej, Mae, som han träffar visar sig tillhöra detta gäng. Mae biter honom, men istället för att låta honom dö, ges han chansen att överleva som odödlig - som vampyr. Det innebär att Caleb själv måste jaga om nätterna...
Omdöme: Duktiga Kathryn Bigelow i kombination med 80-talet och musik av Tangerine Dream, det kunde vara något. Sen var det tyvärr det här med vampyrtemat som inte direkt kändes lockande.
Caleb (Adrian Pasdar) och Mae (Jenny Wright) är två unga själar som träffas en natt. Caleb blir snabbt förtjust i den annorlunda tjejen Mae. Innan han vet ordet av har hon bitit honom i halsen. Mae fattar dock tycke för Caleb och övertalar sina vampyrvänner att låta honom stanna med dem. Kravet är att Mae får ta hand om honom och lära honom att jaga rätt på sitt eget blod, annars slänger de ut honom alternativt dödar honom för gott.
Måste säga att filmen är av blandad kvalité. Den känns ganska ryckig emellanåt, inte minst under första halvan av filmen. Det gjorde att den prövade mitt tålamod. Sen kommer en liten vändpunkt halvvägs in ungefär. Caleb får följa med Mae och hennes vampyrvänner Severen (Bill Paxton), Jesse Hooker (Lance Henriksen), Diamondback och Homer när de besöker en bar mitt ute i öknen. Där händer det saker som visar vad blodtörsten kan göra. En av filmens höjdpunkter.
Trots en del minnesvärda scener, en skön Bill Paxton som stjäl showen och bra effekter så lämnar mig filmen ganska oberörd. Vampyrtemat tilltalar mig inte direkt och inte blir det bättre av att de som spelar Caleb och Mae är direkt svaga när de får störst utrymme. Sen är jag lite besviken på musiken som aldrig får utrymme att skapa sköna passager som man är van vid när Tangerine Dream är på topp. Dåligt är det inte, men precis som filmen hade jag önskat mer. Svag trea.
Kul notering att Bill Paxton, Lance Henriksen samt Jenette Goldstein (i rollen som Diamondback) alla var med i Aliens (1986). Filmens titel dyker även upp i bakgrunden utanför en biograf och den filmens regissör James Cameron var ihop med Kathryn Bigelow på den här tiden innan de gifte sig.
2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.1
80-tals nostalgi?
SvaraRaderaDett är otroligt nog enf ilm som helt gått mig forbid. Gick den ens på bio i Sverige?
Bra skådespelare, härligt med Aliens-kopplingen, men den verkar kanske inte så bra enligt din text...
Henke: Mmm, alltid trevligt med 80-tals nostaligi. Kanske inte den första filmen jag skulle se om, men så var det första gången jag såg den.
RaderaDet är lite av en kultfilm så den har helt klart sina fans. Kolla in den så får du se vad du tycker. Eftersom du gillade Only Lovers Left Alive som var en annorlunda vampyrfilm, så är det inte omöjligt att du även gillar denna.
Hmm, vampyrer känns inte så himla suget (heh...) Tror jag stsar på Blue Steel först som jag inte heller har sett.
SvaraRaderaSofia: Blue Steel var inte heller tillfredsställande. Men värd en titt är den trots allt. Annars tycker jag Strange Days (1995) är en av hennes mer lyckade.
RaderaMja, jag var ju så där måttligt förtjust i Strange Days. Vad jag minns tycker jag Point Break och The Hurtlocker är starkare.
RaderaSofia: Nu var det ett bra tag sen jag såg Strange Days, men skulle placera den mellan Point Break och The Hurt Locker. Men Zero Dark Thirty är favoriten än så länge.
Radera