
Titel: Night Falls on Manhattan
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1996
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Andy Garcia, Ian Holm, James Gandolfini, Lena Olin, Richard Dreyfuss
Handling: Sean Casey, en f.d polis, har sadlat om till åklagare. Han hamnar i strålkastarljuset när han får ta hand om åtalet av en knarkkung som skjutit flera poliser. En av de skjutna poliserna är Seans far...
Omdöme: Efter att ha sett ett 20-tal filmer av Sidney Lumet är det lätt att konstatera att han kunde sina grejer. Ända sedan sin makalösa långfilmsdebut med 12 Angry Men (1957) fram till sin sista film Before the Devil Knows You're Dead (2007) 50 år senare, bjöd han på många minnesvärda filmer. Han var även bra på att få fram det mesta ur sina skådespelare och det här kändes på förhand som hans typ av material.

I den här filmen går han tillbaka till något han hade behandlat tidigare, med lyckat resultat. Serpico (1973) och Prince of the City (1981) är nämligen två utmärkta filmer som behandlar poliskorruption. Även i denna kommer det upp till ytan. Alla tre gör det på ett lite annorlunda sätt och med olika perspektiv så det känns aldrig upprepande.

Denna film kan man lätt dela in i två delar. Den första halvan av filmen visar hur två narkotikaspanare, spelade av Ian Holm och James Gandolfini, ska försöka gripa en ökänd knarkkung. Men allt går väldigt snett och tre polisdistrikt rusar till platsen där kaoset är totalt. Den oerfarne åklagaren Sean Casey (Andy Garcia) får ta hand om målet med den desto mer erfarne Sam Vigoda (Richard Dreyfuss) på motsatt sida som försvarsadvokat och ett rättegångsdrama drar igång.

Filmen är under den första halvan lite överraskande brutal och rakt på sak, något som inte borde vara särskilt överraskande om man sett Lumets två andra nämnda filmer som går hand i hand med denna. När så andra halvan drar igång får Sean ett större ansvar och filmen går över till att behandla poliskorruption som Sean ska försöka ta itu med. Vad som komplicerar det hela är att hans far själv är veteran inom poliskåren och jobbar på ett av de tre distrikt som anklagas för korruption.

Det hela är på papperet riktigt intressant, men i ärlighetens namn lyckades Lumet klart bättre i 70- och 80-tals tappningen. Här känns det hela förenklat och utan särskilt mycket djup. Eftersom filmen har två så distinkta delar hade det nog behövts en längre speltid för att gå på djupet och ta fram det bästa. För det fanns mer att hämta här. Nu känns det mer som man skrapar lite på ytan och då får varken korruptionen, far-son förhållandet eller skådespeleriet tillräckligt med utrymme.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar