Så var 70-talet till ända. Ett årtionde som bjöd på många härliga favoriter, men där jag redan hade sett det mesta av det bästa. Det var därför inte helt överraskande att det skulle vara få nya favoriter bland filmerna. Men med det sagt var det ändå skönt att kunna ta tag i vissa filmer och äntligen se dem, trots att man normalt sett kanske inte hade sett dem.
Jag passade inte minst på att se mina två första Andrei Tarkovsky-filmer. Föga förvånande, dock lite överraskande skulle det visa sig att Billy Wilders film var den som jag gillade mest bland de jag inte hade sett tidigare.
Givetvis passade jag även på att se om några 70-talare jag inte hade sett på länge och inte kom ihåg. Sammanlagt blev det sex filmer jag tidigare hade sett av de totalt 23 filmerna som sågs.
Vi börjar med de jag tidigare hade sett.
The Last Picture Show (1971)
Inte alls dålig och det är ett gediget hantverk. Men precis som när jag såg den första gången blev jag inte riktigt engagerad fullt ut.
Badlands (1973)
Martin Sheen och Sissy Spacek är båda bra och filmen har en lite poetisk, nästan fantasy-liknande stämning. Dock ingen favorit, även om jag är glad att jag tog chansen och såg om den.
Le Mans (1971)
Inte lika bra som när jag såg den på stor duk, men ändå en häftig bilracingupplevelse. Manuset är dock i princip obefintligt.
Charley Varrick (1973)
Glad att jag såg om denna film som jag inte uppskattade fullt ut första gången jag såg den. Många intressanta karaktärer och en lurig story från början till slut.
Patton (1970)
En riktigt bra krigsfilm med en utmärkt George C. Scott i titelrollen. Minst lika bra som när jag såg den första gången och väldigt glad att jag nu passade på att se om den.
Kramer vs. Kramer (1979)
Det finns inte mycket bättre än att återbesöka en sån här film som skapar mycket känslor och bara är riktigt bra rakt igenom. Extra kul när den visar sig hålla och kanske även vara bättre än vad man kom ihåg.
Nu till filmerna som sågs för första gången.
Pasqualino Settebellezze / Seven Beauties (1975)
Inte riktigt min typ av film. Varken särskilt rolig eller dramatisk. Finns andra, bra italienska filmer i genren så det var synd att denna inte visade sig tillhöra dem.
Solyaris / Solaris (1972)
Det här var en besvikelse. Visst har den en del visuellt lyckade scener, ett lovande upplägg och bra slut, men det är alldeles för långsamt och med för mycket filosofiskt dravel.
Robin Hood (1973)
Prins John, med röst av Peter Ustinov är filmens höjdpunkt och gör det på egen hand till en småtrevlig film. Tyvärr saknar man ett bättre flyt.
Five Easy Pieces (1970)
Kul att se en ung Jack Nicholson och en film som har ett visst värde. Påminde en del om franska nya vågen i sin berättarstil och blixtrade till ibland.
THX 1138 (1971)
Visuellt ögongodis av George Lucas flera år innan han kom med Star Wars (1977). Det hela börjar och avslutas intressant, men annars är manuset inte särskilt starkt. En missad chans till något mer.
Interiors (1978)
En blek, dyster och lite trist historia av Woody Allen. Man märker att han inte var riktigt komfortabel med den här typen av film än. Men värd att se är den.
Coming Home (1978)
Tre fina prestationer och ett starkt ämne i grund och botten. Tyvärr sympatiserar jag inte riktigt med någon av karaktärerna och ju längre in man kommer, desto mer distanserad blir jag.
Star Trek: The Motion Picture (1979)
Kul att ha sett och den var i sina bästa stunder klart trevlig. Tog dock lite för lång tid på sig att komma igång och blev lite för stillastående på sina håll.
Norma Rae (1979)
Kanske inte så gripande och stark som jag hade hoppats på, men med två bra prestationer kommer man långt.
McCabe & Mrs. Miller (1971)
Lite långsam till en början, men med en stark avslutning blev det här en film att tänka tillbaka på.
Tora! Tora! Tora! (1970)
Klassisk krigsfilm som jag länge velat se. Realistisk, välgjord och intressant ur ett historiskt perspektiv. Dock lite för utdragen inledningsvis vilket gör att den blir för långsam.
Little Big Man (1970)
En lite annorlunda film som blandar västern och äventyr. Kul att ha sett och följt med på den långa resan Dustin Hoffmans karaktär gör. Hade dock förväntat mig lite mer.
Harry and Tonto (1974)
Småmysig och välspelad liten film som blir till en trevlig road movie. Inget spektakulärt, men man blir lite varm av den.
Jeremiah Johnson (1972)
En duktig Robert Redford får bära filmen på sina axlar när han ger sig ut på äventyr i Klippiga bergen. Inte alls dum och den är klart sevärd. Kändes dock som man kunde fått ut ännu mer från historien.
Stalker (1979)
Efter den första Tarkovsky-filmen Solyaris / Solaris (1972) var man inte särskilt sugen på den här. Skönt nog visade den sig vara annorlunda, mystisk och drömlik. Ingen favoritfilm, men gav en annorlunda filmupplevelse att ta med sig.
Pat Garrett and Billy the Kid (1973)
En film man borde ha sett för länge sen. Kul att den höll så fint och visade sig vara en av Sam Peckinpahs bättre filmer.
Avanti! (1972)
En rolig, varm och mysig liten film av Billy Wilder. Man borde inte vara överraskad, men han levererar igen. En liten pärla till film som jag gladeligen tar med mig från 70-talet.
---
Decennier återvänder igen i december med det spännande 80-talet. Ser ut att bli en hel del att se fram emot!
Hoppa nu över och läs Henkes sammanfattning.
