Titel: Harry and Tonto / Harry och Tonto
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1974
Regi: Paul Mazursky
I rollerna: Art Carney, Ellen Burstyn, Larry Hagman, Chief Dan George
Handling: En gammal man gör i sällskap med sin katt en resa tvärs över USA. Han är änkeman och huset han bott i har just rivits. På vägen träffar han många nya vänner och besöker även sina barn.
Omdöme: Regissören Paul Mazursky (som jag tidigare bl.a. sett den trevliga An Unmarried Woman (1978) av) ville från början ha favoriten James Cagney i rollen som Harry. Men han var inte villig att komma tillbaka från sin pensionering sedan 1961. Istället fick Art Carney rollen som gav honom hans enda Oscarsnominering och sedermera vinst.
Harry bor med sin katt Tonto i en lägenhet i New York. Byggnaden han bor i ska rivas, men han vägrar flytta eller leta nytt. Istället fortsätter han gå på sina promenader med sin katt och träffa sina gamla vänner på parkbänkarna. Så en dag rivs byggnaden och Harry måste ofrivilligt flytta in hos sin son Burt som bor i en förortsvilla. Harry känner snart att han tar för mycket plats och behöver själv sitt utrymme. Han bestämmer sig för att hälsa på sin dotter Shirley (Ellen Burstyn) i Chicago, och kanske sin andra son Eddie (Larry Hagman) i Los Angeles.
Efter inledningen i New York är det dags för en roadmovie med Harry och Tonto. Tanken är att de ska flyga till Chicago, men då Harry vägrar lämna ifrån sig Tonto vid incheckningen tar han istället bussen. Men det funkar inte heller bra då Tonto blir rastlös. Istället köper Harry en billig bil på vägen och planerar att köra till Chicago istället. Problemet är bara att hans körkort gick ut 1958...
Tankarna går lite till The Straight Story (1999) där en gammal man gör en resa tvärs över USA på äldre dar. Men även den italienska klassikern Umberto D. (1952) om en man och hans hund. Det finns många likheter mellan filmerna, inte minst de fina prestationerna i huvudrollerna. Art Carney är som en mysfarbror man skulle vilja sitta och lyssna på när han berättar sina berättelser. Givetvis tar man även Tonto på köpet. En katt som nästan mer är som en hund då Harry alltid har honom nära sig, t.ex. i koppel när det vankas storstad.
Resan tar Harry på äventyr från New York till Chicago, vidare genom Nevada och Las Vegas till Los Angeles. På vägen träffar han inte bara sina barn utan andra personligheter, inte minst indianen Two Feathers (Chief Dan George) i en rolig sekvens under lite speciella omständigheter.
Filmen är både varm, rolig och lite sorglig. Den berättar om en äldre man som inte har några andra vänner här i livet än sin katt Tonto. Alla andra har dött, precis som hans älskade hustru. På vägen finner han en värld han inte varit i kontakt med tidigare då han aldrig varit väster om Chicago. Han får ny energi av det hela, men märker också att hans barn, om än snälla mot sin gamle far inte har så mycket gemensamt med honom. Man får en historia att ta med sig och som växer på en.
4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5
En film jag inte kände till att den existerade. Verkar som att handlingen påminner en hel del om About Schmidt med en för ovanlighetens stund nedtonad Jack Nicholson... Jo, About Schmidt är nog min favoritfilm med Jack N nu när jag tänker efter lite.
SvaraRaderaHenke: Du kan ha rätt. Minns inte så mycket av About Schmidt för att kunna säga hur det ligger till. Var åtminstone inte en film jag tänkt på. Kanske för att Art Carney och Jack Nicholson skiljer sig åt en hel del...
RaderaJag fick Upp-vibbar av din text. En spelfilmsvariant av Upp. Den verkar mysig tycker jag :)
SvaraRaderaFiffi: Aha, animerade Up(p) ja. Den tänkte jag inte alls på. Å andra sidan blev jag inte särskilt tagen av den...
RaderaInte tagen? Av Upp? Är du gjord av...sten? ;)
SvaraRaderaFiffi: Vet inte varför men den var bara ok när jag såg den. Kanske värd en till chans någon regnig dag...
RaderaFör egen del var det första (och antagligen sista) gången jag satt och grät till förtexterna till en animerad film... Eller första tio minuterna var det nog. Jag vet inte vad som är bäst egentligen, att vara gjord av sten eller av toapapper? ;)
SvaraRaderaFiffi: Oj, redan så tidigt. Har tyvärr inget minne av att jag skulle känna mig så emotionell under filmen eller någon annan film så pass tidigt...
RaderaI just Upp händer ju allt det sorgliga/nostalgiska i början, när man får följa relationen mellan farbrorn och hans fru ända från att dom är unga tills att hon går bort,
SvaraRaderaFiffi: Ah, nu när du nämner det ringer det en klocka. Det är faktiskt sant att det kan ha varit det bästa med filmen. Sen gick det utför, tyvärr.
Radera