

Titel: Little Big Man
Genre: Västern/Komedi
Land: USA
År: 1970
Regi: Arthur Penn
I rollerna: Dustin Hoffman, Chief Dan George, Faye Dunaway, Martin Balsam
Handling: Jack Crabb är 121 år och den enda överlevande efter slaget vid Little Big Horn. Han berättar sin fascinerande livshistoria om Cheyenne-indianerna som adopterade honom, sina äktenskap och sin vänskap med, bland andra, revolvermannen Wild Bill Hickok.
Omdöme: En något annorlunda västern som mer blir till ett äventyr när Jack Crabb (Dustin Hoffman) berättar sin livshistoria. Man kastas in i mitten av 1800-talet där Jack och hans äldre syster Caroline är de enda överlevande efter att Pawnee-indianer attackerat dem på väg västerut. Istället tar desto fredligare Cheyenne-indianer hand om dem och Jack blir uppfostrad som indian.

Jack hamnar sedermera på drift och går igenom olika stadium i sitt liv. Till en början blir han misstagen för att fortfarande vara ett barn p.g.a. sin korta växt när t.ex. Mrs. Pendrake (Faye Dunaway) ska ge honom ett bad (detta trots att Hoffman i verkligheten var fyra år äldre än Dunaway). På vägen bjuds han och vi på glädje, sorg, kärlek och mycket mer. Ingen kan förutspå vart det hela ska leda. Ingen förutom Cheyenne-indianen som Jack kallar för sin farfar - Old Lodge Skins (Oscarsnominerade Chief Dan George). Han har nämligen drömmar där han förutspår en del som kommer hända och oftast besannas de.

Man växer verkligen in i filmen som blandar en satirisk ton med tragiska inslag som kommer plötsligt, utan att kännas malplacerade. Det blir en fascinerande resa man gör tillsammans med Jack, vars indiannamn blir Little Big Man då han trots att han är liten är orädd.

På vägen träffar han på många udda figurer, som t.ex. "drakdrycks-försäljaren" Mr. Meriweather (Martin Balsam) som blir av med den ena kroppsdelen efter den andra eftersom han lurar folk. Eller Mrs. Pendrake (Dunaway) som har några oförglömliga scener som får en att tänka lite på The Graduate (1967).

Det känns som en film som växer på en ju mer man tänker tillbaka på den. Den når kanske inte riktigt de höjderna under filmens gång som man hade velat för ett högre betyg. Trots det ger den mer att ta med sig än många andra filmer och det är alltid ett gott betyg. För även om berättelsen inte alltid känns trovärdig måste man komma ihåg att det hela berättas av en 121-åring som möjligen bara hittar på allt...
4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:

Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7
Hmm, har jag inte redan kommenterat detta inlägg från paddan. Kanske blev strul i "postningen"?
SvaraRaderaJo, jag såg denna för bra länge sedan, typ i högstadiet eller något sånt. Jag gillade filmen och tyckte på den tiden att Dustin Hoffman var toppen.
Henke: Nej, inte sett någon kommentar. Men det kan så klart ha försvunnit into space...
RaderaHoffman har aldrig varit någon favorit, men man måste säga att han var en av de största när han var på topp. Sen är resten en smaksak.
Länge sedan jag såg men minnet säger mig att jag fann den lite larvig och stundtals seg.
SvaraRaderafilmitch: Sant, det var lite smålarvigt på sina håll, speciellt till en början. Men efter ett tag kom man in i den. En toppfilm är det inte.
Radera