Patton

Titel: Patton - Pansargeneralen
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1970
Regi: Franklin J. Schaffner
I rollerna: George C. Scott, Karl Malden, Paul Stevens, Edward Binns

Handling: George S. Patton, den enda general bland de allierade som nazisterna fruktade. Patton ledde sina trupper genom det mesta med sin rättframma och hårda stil och lämnade ingen oberörd av sin framfart.

Omdöme: Andra världskriget. Tyskarna mot de allierade. General George S. Patton (George C. Scott) i centrum. En 30-årig veteran inom armén som både är troende och en påläst historiker. Hans framfart mot nazisterna i Nordafrika gör honom till en fruktad man. Inte bara hos fienden utan även bland de egna för sina hårda metoder. Han är bara intresserad av en sak - seger. Politik och diplomati överlämnar han åt andra.



Hans stora mun får honom dock i trubbel. Han riskerar att lämnas utanför de avgörande slagen i Europa när de allierade ska försöka befria Frankrike och ge nazisterna vad de tål en gång för alla. Han inser sakta men säkert att han kanske måste ändra lite på sin attityd. Frågan är bara om han får en sista chans att visa att han kan leda sina trupper till seger och samtidigt lyda order och knipa igen.



Detta är en storslagen krigsfilm som kammade hem hela sju Oscars, inklusive bl.a. George C. Scott för bästa huvudroll, film, regi och manus (Francis Ford Coppola med sin första Oscar). När man ser den nästan tre timmar långa filmen är det inte så svårt att förstå varför. Trots sin långa speltid finns inte många döda punkter. Visst känner man av längden, men man blir aldrig uttråkad. Samtidigt har man hela tiden Patton att följa, utmärkt porträtterad av George C. Scott.



Karaktären Patton etableras klart bra under den första halvtimmen. Han visar att han är en sann ledare som ser vad som måste rättas till och vad som behöver göras för att få en framgångsrik grupp soldater att jobba med. Målmedveten som han är har han dock lite svårt att tänka på fotsoldaternas bästa. Oftast är han hård och rak på sak, men ändå rättvis. Han är ute efter ära och ses som en primadonna. Men resultat får han och hellre är han respekterad för sina resultat än älskad för att vara en hyvens man.



Vid sidan av Patton har man bl.a. general Bradley (Karl Malden) som i princip är raka motsatsen till Patton. De två samarbetar dock väl ihop, även om de inte alltid tycker och tänker på samma sätt. Patton har egentligen inga "rivaler" inom de egna leden. Istället ser han tyske Rommel som en förebild vad gäller att leda och organisera sina pansarstyrkor. Britten Montgomery är hans största hot mot att vinna rubriker. För Montgomery är den bland de allierade som lyckas bäst med att leda sina trupper till seger, vid sidan av Patton själv förstås.



Det är svårt att säga att krigsfilmer är "underhållande" när man tänker på det verkliga krigets fasor. Men som film är det här mycket bra. Det må inte vara den allra bästa krigsfilmen där ute, men Patton som person är fascinerande att se samtidigt som George C. Scott är härlig att skåda. Vilken karisma, vilken självsäkerhet! När man även bjuds på välgjorda krigsscener (inte minst mot slutet i vinterlandskap som jag älskar), tyskar som talar tyska (!) och en inblick i rävspelet bakom kulisserna, ja då har man en vinnare. Minst lika bra vid omtitt.



5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.1