Solyaris / Solaris

Titel: Solyaris / Solaris
Genre: Drama/Sci-Fi
Land: Sovjetunionen
År: 1972
Regi: Andrei Tarkovsky
I rollerna: Donatas Banionis, Natalya Bondarchuk, Jüri Järvet, Anatoliy Solonitsyn

Handling: Psykologen Kris Kelvin sänds till forskningsstationen ovanför Solarisplanetens yta, sedan man på jorden mottagit obegripliga budskap från de två vetenskapsmän som fortsatt arbetet efter kollegans, doktor Gribarians, självmord. Kelvin får höra talas om "besök" av främmande varelser som fått vetenskapsmännen att tvivla på sina sinnen. En morgon finner Kris sin sedan tio år döda hustru bredvid sig i sängen - till synes levande.

Omdöme: En av de stora europeiska regissörerna som man bör se några filmer med är sovjeten Andrei Tarkovsky. För egen del har han aldrig direkt lockat, men man har alltid varit nyfiken på denna klassiska sci-fi som per automatik får mig att tänka på en annan hyllad regissör i Stanley Kubrick och hans 2001: A Space Odyssey (1968).



På förhand vet man att det är en lång film. En nästan tre timmar lång film. Filmens första trekvart utspelar sig på jorden där psykologen Kris Kelvin (Donatas Banionis) i sitt föräldrahem får besök av en pilot som berättar om vad han varit med om. När piloten sedan lämnar Kelvin får man se honom färdas i en bil i flera minuter utan syfte. Det intressanta är dock att dessa scener (när han färdas på vägarna) spelades in i Tokyo för att få den futuristiska stilen.



När det så är dags för Kelvin att ta sig till forskningsstationen Solaris är det äntligen tid för filmen att komma igång. Men icke. Kelvin anländer förvisso till forskningsstationen där åtminstone huvudgången får en att känna att det här är ute i rymden. När han klädd som Snake Plissken i Escape from New York (1981) gjort sig hemmastadd träffar han de två forskarna, Dr. Snauk och Dr. Sartorius. Han får reda på att den tredje forskaren, och tillika Kelvins gamle vän Dr. Gribarian begått självmord.



Det intressantaste dilemmat för Kelvin blir när han tycker sig se en ung kvinna traska runt på forskningsstationen. Han upptäcker att hon ser ut precis som hans hustru som dog för tio år sedan. Dr. Snauk är medveten om detta och varnar Kelvin för att inte komma för nära henne känslomässigt. Det var förmodligen något liknande som fick Dr. Gribarian att begå självmord.



Om man ska sammanfatta filmen och ens tankar så är det hela väldigt händelsefattigt. Det är tråkigt och karaktärerna är planlösa, förutom till viss del Kelvin. De har låtit stationen förfalla, det är skräpigt överallt och man får inget direkt grepp om vad de håller på med, vad syftet är. Vad är deras agenda kan man fråga sig.



Är det något man kommer till insikt med, eller rättare sagt vad kvinnan Hari (Natalya Bondarchuk) kommer till insikt med, så är det att hon bara är en Real Doll (eller Air Doll). Hon finns till, men hon är inte levande. Givetvis har Kelvin svårt att släppa taget. Ju mer han förlorar greppet om verkligheten, ju mer inser hon vem hon faktiskt är.



Det hela blir filosofiskt och trist, tyvärr. Värst är det att man inte känner sig engagerad i karaktärerna. Det funkar säkert i bokform, men så här håller det ingen vidare klass i mina ögon. Slutet är förvisso lite fräckt, men efter över två och en halv timme bryr man sig inte längre nämnvärt. Tycker man 2001: A Space Odyssey (1968) är långsam så är det en actionfilm i jämförelse med denna.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 8.1