onsdag 8 oktober 2014

Bitter Moon



Titel: Bitter Moon
Genre: Drama/Romantik/Thriller
Land: Frankrike/Storbritannien/USA
År: 1992
Regi: Roman Polanski
I rollerna: Peter Coyote, Emmanuelle Seigner, Hugh Grant, Kristin Scott Thomas

Handling: Det brittiska paret Fiona och Nigel är på en kryssning på väg till Istanbul för att sedan ta sig vidare till Indien. På båten träffar de den rullstolsburne Oscar, en misslyckad amerikansk författare, och dennes hustru. De båda paren dras till varandra i ett säreget spel.

Omdöme: När det kommer till Roman Polanski blir man sällan besviken. Det må inte alltid vara personliga favoriter man får ta del av, men han har en stil som gör en nyfiken och liksom drar in en mot avgrunden. För när man tänker efter har hans filmer ofta mörka slut. Fast det är vägen dit som är det viktigaste. Ett passande slut är givetvis en bonus.



Eftersom jag hade sett filmen tidigare visste jag att handlingen utspelade sig ombord en båt där några par skulle vara inblandade. Riktigt så visar sig filmen inte vara. Stora delar av handlingen går ut på att den rullstolsburne amerikanske författaren Oscar (Peter Coyote) berättar om sin relation till sin sexiga fru Mimi (Emmanuelle Seigner) för britten Nigel (Hugh Grant). Nigel är gift med Fiona (Kristin Scott Thomas) sedan sju år tillbaka och de är på väg till Indien för att försöka skaka liv i äktenskapet.



När Oscar berättar sin historia för Nigel, kastas man tillbaka i tiden, till Paris. En härlig romantisk berättelse utvecklas mellan Oscar och Mimi. En sån där liten romantisk historia som skulle kunna vara en separat film. Denna inledande halvtimme, kanske trekvart visar sig vara filmens bästa. För historien tar sen en vändning in i det mörkare, de sexuella äventyren och jävelskapet mellan Oscar och Mimi.



Det är en sjuk, sadistisk och skruvad historia man dras allt längre in i. Vad som började som en romantisk solskenshistoria utvecklas till något psykologiskt och smått groteskt. Inte minst visar sig Oscar vara ett praktsvin mot Mimi. Fast som sig bör i en Polanski-film har det hela en överraskning eller två att bjuda på. Det hela är svårt att slita sig från samtidigt som man (tyvärr) blir alltmer distanserad från berättelsen ju längre den fortskrider. Det där vackra, romantiska i början hade man helt enkelt velat ha mer av. Det började ju så bra.



Så som filmen utvecklar sig blir det till en psykologisk analys av två pars relation och lust. Det är givetvis inte alls dumt i Polanskis händer. Men när det hela började så bra som det romantiska drama det var, ja då blir man lite besviken när det utvecklar sig till något som inte tilltalar en lika mycket.



Det är annars en mycket gedigen film i vad den tar sig an. Den skapar känslor och får tittaren att skaka på huvudet åt hur illa inte minst Oscar behandlar Mimi. Men personligen såg jag potential i en annan typ av film som man fick glimtar av inledningsvis. Synd att Polanski inte valde att utforska den sidan fullt ut istället.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.1

10 kommentarer:

  1. Tack för tipset...ändå!
    Den lilla rullen har jag haft liggandes i hyllan säkert ett par två år nu. Din text gör den ändå så pass intressant att det är dags att flytta upp den i högen lite! :-)

    Och Polanski...hur fasen kan jag ha en rulle av honom bara liggandes sådär...!?! Han är ju The Man inom "sin" genre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Steffo: Just det psykologiska är ju något Polanski alltid varit duktig på. Så det här är absolut en film att se :)

      Kul att texten kunde motivera dig till att se den, även om betyget inte var mer än godkänt.

      Radera
  2. En av mina favoriter från Polanski gillar den skarpt tror jag gav den 8/10

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Lite överraskande, men ändå inte. En film jag kan förstå om man faller för. Tyckte personligen bara att den kunde fortsatt på det spåret den inledde med.

      Radera
  3. Jo den är lite märklig kan inte riktigt sätta fingret på bad jag gillar men något är det. Personligen gillar jag att den börjar lite sockersött och blir allt mörkare. Har sett den en 3-4 gånger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. filmitch: Kan ha varit som så att jag inte riktigt kom in i den andra delen av filmen när det blir mörkare. Såg den nämligen över två dagar.

      Polanski har många gånger börjat lite lätt för att sen vrida till det hela på ett psykologiskt sätt. Det är väl ämnet här som inte intresserar mig lika mycket som i hans mest lyckade filmer.

      Radera
  4. Den här filmen gillar jag skarpt. Och filmregissör Polanski hör till mina absoluta favoriter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tommy: Kul att höra! Jag håller också Polanski högt då han under lång tid (redan från 60-talet) bjudit på många fina filmer. De flesta har han utforskat människans psyke, precis som här.

      Radera
  5. Jag borde kanske se om den här för jag fattade inte alls poängen första gången. Å andra sidan har jag och Polanski svårt att komma överens

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia: Själv hade jag inte sett den på många år och kom inte ihåg så mycket av den. Så i mitt fall var det nödvändigt med en omtitt, även om jag inte fastnade för den fullt ut.

      Polanski har gjort många filmer som är bättre än denna. Men gillar man hans filmer ska man ge denna en chans.

      Radera